Har du följt Dogs D'Amour och kanske framför allt deras sångare, frontfigur och grundare Tyla genom vått och torrt?

Har du klarat att hänga med genom Backyard Babies gitarrist Dregen på alla hans upptåg och sidospår?

Här möts de två suparpolarna på en avskalad turné genom Europa. (Vilket marknadsföringsgeni var det som tyckte att det var en bra idé att inte ha de bådas namn stort och tydligt på omslaget egentligen?)

Det är hjälten och adepten. Poeten och draken. Tyla och Dregen.

Jag som fyller båda kraven ovan har så klart svårt att inte gilla det här.

Låturvalet är närapå oantastligt (mest Dogs så klart, men en del Backyard Babies också). Sånger jag hört tusentals gånger förut. Här framförda med hjälp av akustiska gitarrer och mer än en flaska rödvin. Inget revolutionerande, bara enkel traditionell skrålrock sprungen ur bakgator, fylla och rännsten.

Ibland känns det som om det är en förutsättning att ha hört låtarna förut, eller att till och med ha sett Tyla och Dregen tillsammans på en liten undanskymd scen, för att fullt ut kunna uppskatta det här. Det är en märklig känsla. Och det borde kanske vara någon sorts varningssignal. Men bara för den som tror på objektivitet. Jag har inga sådana hämningar och gillar förbehållslöst.

Nu är det här ändå knappast en skiva som vinner några nya fans, trots att den egentligen borde ha förutsättningar att göra det (alla Backyard-fans har förmodligen inte lyssnat på Tylas musik tidigare). Å andra sidan kommer du garanterat att gilla den om du har samma förhållande till de båda medverkande som jag.

Omslaget är förresten osedvanligt skitfullt med risiga foton av lerfigurer. Häftet är däremot som vanligt fyllt av minnesvärda anteckningar från Tyla.

Bra skit för oss redan frälsta.