Recension
- Meme Tunes (CD) Benge
- 2003
- Expanding/Import (UK)
När den socialpsykologiska masken faller
Lyssna
Externa länkar
- Expanding Records
- Skivbolaget.
- Meme Tunes
- Lyssna på smakprov i Quicktime.
- Meme?
- Skaffa dig en susning.
Klockan är två på natten. Det är lönehelg och på klubben med stort K är dansgolvet tomt. På scen, i ett DJ-bås gjort av svartmålad plywood, står en spenslig figur med stora hörlurar och vaggar med kroppen. Slutna ögon. Som i trans. Huvudet rullar groggy i cirklar. Hon spelar skivor. Hon älskar musiken. På riktigt.
I ett hörn har Anders Andersson och Johan Johansson fått nog. Var är brudarna och hålligånget? Det karakteristiska stötiga huliganljudet man hör från killar som ska festa. Ö-ö-ö-ö…Ö!
Neandertalare.
För att citera mig själv: Det är inte konstigt att det är krig i världen.
Ett tomt dansgolv är detsamma som en dålig DJ. Skulle de flesta säga. Men för mig är det tvärtom. Ett tomt dansgolv tyder på spännande musik och en plattvändare med personlig smak. En som kastat av sig rollen som jukebox. En som med punkigt spretigt egensinne och med integritet snorloskar på synen att en discjockey skulle vara i servicebranschen.
Vilken kategori tror ni jag tillhör?
1) Hö! X) Ha! 2) He!
Hurra för utmanande musik som inte tryggar och känns igen. Underbar och sällsynt är den nyckeljock som spelar det som ingen hört.
För om man tycker om att tycka om. Och man tycker om musik. Så får man ju mer att tycka om om man finner musik man inte visste om.
Själv har jag spelat mig trött under 90-talet. Det har varit som att strö pärlor för svinen. Red Hot Chili Skit Peppar, Rage Against The Obvious Machine och 1000 frågor av typen ”Du, kan du spela en *låt*?” tog kål på lusten.
Men bröder och systrar som nöffar konformt och oroligt på städernas klubbar har inte bara sig själva att skylla. Större skurk finnes. Media. De som bara uppmärksammar det de får gratis från majors plus det de tror säljer. Sådant som folk känner igen. Det som luriga marknadsundersökningar och reaktionär statistik ger vid handen. Det ultimata klandret går således till den ultimata boven: kapitalistisk (lo)gik. Geek. Peek. Pelleflik.
Prosper or die. Få folk att köpa eller möt fule gubben Konken.
Suck. Är det det bästa vi människor kan förmå oss till? Höjdpunkten i mänsklig aktivitet. Att alla 247 ropar ”Köp” till varandra.
Lösning? Vapenolja. AK-47. Revolution 2004. Bush dog. Romarriket USA sjönk i havet. Gud klev ner från tronen och media tvingades ta sitt mångfaldsansvar.
Två år senare efter att radio och teve och publikationer riktat sökarljuset enbart mot det som idag definieras som ”smal reportoar” skulle människors upplevelse av musik ha förändrats. Definitionen av egenskapsord som ”smal”, ”annorlunda” och ”mainstream” skulle se annorlunda ut.
Vi blir vad media sänder. Bajs in. Skit ut.
Jag sa upp prenumerationen för länge sedan.
Och jag säger upp den igen.
På andra sidan, där det vackra, det egna, det utopistiska bor. Där bor Benge. Bara den afrikadoftande uråldersvibben i namnet är gött. Benge. Eller Ben D Edwards. Kallad guru och boffin i branschen. Respekterad som få. På grundval av sitt fantastiska skivmärkes utgivning och sin egen otroligt underbara elektroniska ambience.
Skivmärket heter Expanding. Skivan här ”Meme Tunes”. Ytterligare ett exceptionellt exempel på hur känslig och närvarande maskinmusik kan vara. Hur man lämnar rumtiden i musikform.
Elektronisk ambient godnattmusik. Puttrig digitalbrygd för klubbar med litet k eller klubbar som inte ens behöver K:n. Ställen i fantasin som inte befolkas av poängplockers och grottbjörnar som luktar piss-Perra under armarna. Det är sådant här som jag vill dansa till. På ett moln med Kjell Alinge, Mahatma Zula Helge Bålstek och mina barn. Men det får jag inte. I vart fall inte på lokal. I Sverige. Bara i huvvet.
Sådant här kan man väl inte spela på klubb. Skulle kreti och pleti säga. Snick snack skitsnack. Just sådan här trancendenselektronika är precis vad säljcoachen Britta Stina och Uppstressade Stellan egentligen behöver. För att växa. Jesus i musik. Utan att kunna stava till new age och flum. Musik på riktigt. Lyssna på ”Adam-age Loneliness” och se de hippa försvinna i en puff av mindervärdeskomplex.
P3 Pop, Rock, Rytm, Disco, Klubb, Dans, Soul och Hiphop.
P3 Resten då?
Och kära ni. Tänk på att …
… fulla hus ger dålig luft.
Sa ett vildsvin till den huvudkrafsande skaran.
Publicerad: 2004-01-30 00:00 / Uppdaterad: 2004-01-30 00:00
48 kommentarer
sist
#
Pretto rubrik, ska man ork a läs a.
#
snälla skippa era personliga förklaringar och osikter om omvärlden nästa gång, man märker inget av skivan, du pratar massa grjer som man knappt fattar ngt om , jag vill höra om skivan, den häre recentionen innehöl 1/10 om själva skiva.. wtf?!!? ingen här verar kunna recencera en skiva bara, utan man recencerar massa annat… skippa det. beskriv skivan, folket bakom den, musiken, hur den låter etc… damn varför ska ni hela tiden envisas me att försöka skriva ”klyftiga-smarta-literära” skivrecentioner..
#
Jepp, det dravlet passar möjligen i en krönika eller liknande.
#
nej men allvar, jag har läst recentioner här på ds.com ett tag nu o detta är ett väldigt förekommande fenomen just här, skiva såna recentioner. det finsn absolut ingen mening me d. d blir bara dessvärre trkigt.. visst gillar jag när man på ett fint o klyftigt sätt väver in lite ngt annat från omvärlden, eller vad som hälst som inte har me skivan o göra i en recention. det ger lite extra, lite ”spice” om vi säger så. men detta på ds.com börja bli en överdrift som växer sig jobbig me tiden…
#
Tummen upp. Det är en adel text.
#
kom igen. musik är åsikter – åsikter är musik…man kan inte tycka om musik utan att samtidigt tycka om samhället (inte tycka om som i gilla…tycka om som i tycka. om.).
Flera eloger till skribenten.
Bra och engagerat…som livet borde vara.
#
Folk som inte själva letar reda på musik och som bara lyssnar på det som de kommersiella radio- och tv-kanalerna bjuder på är inte intresserade av musik. Alltså behöver man inte bli deprimerad över att folk inte lyssnar på den mer experimentella och ”svårtillgängliga” musiken. Så du behöver inte vara ledsen Anders Bersten…
#
Exakt hur ”indie” måste man vara för att uppskatta ett tomt dansgolv när man går ut för att dansa? Sådär på en höft?
#
Att jag inte kan ta en person, som skriver ”d” istället för ”det” samt ständigt bryter mot fenomenet som populärt kallas meningsbyggnad, på allvar är nog samma sak som denna personems brist på förståelse för avancerade recensioner.
#
pretto-skalan: ungefär 49 av 10.
anders verkar lida av ngt kjell alinge-komplex att man måste skriva konstiga skiv-recensioner hela tiden.
jag tycker det är tråkigt och alla beskrivningar gör att man inte orkar ta textens medelande på allvar.
skärpning, dagensskiva!
#
Äh lyssna inte på gnällspikarna.
Upp till kamp för helvete!
#
pretty please, with sugar on top. skriv en jävla recension.
#
Rys! Jag anade att de där DJ:erna som självupptaget spelar sin inåtvända fluffmusik och svarar snorkigt när man vill höra någon bra musik har sådana här förvirrade tankar malande i huvudet.
#
Problemet med denna recensionen är inte att den är ”flummig”, utan att Anders hela tiden försöker visa hur ”underground” och ”rebellisk” han är mot det stora, elaka etablissemanget. Det blir bara krystat, pretentiöst och fruktansvärt tråkig läsning. Ta tillbaka det enkla och okomplicerade och förbjud sådana här svamliga ”cred”-recensioner!
#
jag kallar den hellre elitistisk och föraktande. förnedrande, förminskande. och väldigt, väldigt korkad. anders försöker vara något han inte är, när han egentligen spelar basement jaxx och chemical brothers hela dagarna!
#
allt som inte ytterligare ökar fördumningen i detta marknadsekonomiska disneysamhälle bör lovprisas
#
Det är detta som är så underbart med dsc, att man ena dagen får en rakt-på-sak recension, och andra dagen får en mer filosofiskt livsåskådande. Alla har olika åsikter. Men att bara attackera iställer för att ge konstruktiv kritik är barnsligt. Och med tanke på hur bra en del uttrycker sig i skrift kan man ana att dessa personer är av en yngre generation med kraftigt mindervärdeskomplex.
#
jag gillar den här recensionen. Är ju faktiskt roligt att veta hur en DJ tänker.
Och jag gillar att recensenten inte gör anspråk på någon slags objektiv grund. Ärligt och uppfriskande. Inte den musik som jag tycker om så det är inte därför jag tycker om recensionen. Tackar!
#
Ungefär 59/10 på prettoskalan ja. När får man läsa en recension som faktiskt handlar om musik och inte socialistpolitik?
#
Socialistiskt: Medelklassens (mina) värderingar åt alla! Nu!
#
en BRA dj spelar sant folk inte har hort men som de tycker om anda och fyler darmed dansgolvet. Anser man att djande inte ar ett serviceyrke kanske man kan spela for sina kompisar pa forfesten istallet, eller skriva recensioner eller nat…
#
Att vara DJ är väl ett serviceyrke som andra yrken, det gäller att tillfredsställa publiken
…och ja, ett tomt dansgolv betyder att det är en dålig dj.
#
Blir så trött på hela ”uh-så-pretentiöst-gnället” som dyker upp så fort en recension inte är alldeles uppenbar och faktiskt kräver lite av sin läsare…
#
Kul att få läsa hur en dålig dj tänker!
#
Det är fan poesi, som mattias lindgren sa.
#
Från: galen
2004-01-30 07:13
ja jag antar att din komentar va riktad mot mig. ifall den var så vill jag säga, va faaaan har min stavning o göra me mina åsikter. vi är inte på ngn skoltävling eller nåt..
Från: Skanky
2004-01-30 10:07
tänkte bara fråga, vem är det som BARA attackerar? jag, nån annan? neej inte riktigt. vi beskriver också vad som e problemet.
#
Oerhört välskriven och gripande recension. Men bra? Njet.
#
välskriven?
gripande?
bra?
njet, Njet, NJET!
Tråkig?
pretantös?
långdragen?
da, Da, DA!
#
Anders, sluta dissa mig! Jag lirar fortfarande punk!
#
Stå på dig Anders! Att fler inte inser att likriktningen i Sverige när det gäller musikutbudet är något som Erich Honecker och hans gelikar i östblocket skulle ha blivit gröna av avund på, är smått chockerande. Många av inläggen här verkar komma från personer som älskar att få samma blingeling-MTV-hiphop och dammiga nu-metal nerkörd långt ner i halsen vareviga dag. Man undrar ju vart musikälskarna har tagit vägen, för här verkar många bara vara en bunt pavlovska hundar som om dom inte har hört det 1 000 000 ggr förut, inte kan lyssna på musik.
För mig är det obegripligt hur man inte kan vara för ny och spännande musik…vad är det folk är rädda för egentligen?
Så kör hårt Anders, mer sånt här!
#
Men ärligt talat. Den där Kjell, han måste väl ändå vara på skämt? Eller är det en riktig människa?
#
Jag bugar för recensionen.
Expanding Records är den här månadens skivbolag förresten.
#
M = Anders som ger sig själv beröm under pseudonym.
#
Sherlock John Holmes: Oh nej, oh nej, jag är inte Anders som ger mig själv beröm, det kan jag garantera. Tänk att det faktiskt kan vara så att Anders inte är den enda i detta land som tänker så där! Skrämmande va?
#
prettorubrik.
#
titeln är inte pretentiös utan ett stilistiskt grepp (ironiskt?).
#
rättare sagt: det pretentiösa är det stilistiska
#
konstigt att någon som inte kan stava klagar på en recensions höga pretentioner?
#
Inte electronica igen!?!?!?!
#
Vem fan bryr sig om recensionen??läser ändå bara kommentarerna
#
nästa jag jag blir nödig ska jag, istället för att gå på toa, gå hit och bajsa samt tömma blåsan på den här recensionen
#
Från: Mr X
2004-01-30 21:12
HAHAH :)
#
Någon som vet vad arg skåning GILLAR för musik? Allt jag vet är att han gillar Ultima Thule, men inte gillar dom ändå…
#
Johan Johansson, punkfarfar: Fan vad roligt om du faktiskt är du. Är det du? Fan. Glömmer aldrig när jag var självutnämnd tourmanager åt Borås Energi och de spelade på Tre Backar (IIRC) och du råddade ljudet. 11 pers i publiken. Grymt. Är det nån här som kommer ihåg Borås Energi. 80-talets trio. Kanske det mer spännande som hänt i Svedala. Tillsammans med En Halvkokt i Folie, Fem Snabba, Korova Milkbar, Nevskij Prospekt och sundsvallspunkarna KRUNCH. Och inte minst: Ras 1 aka Mats Lennart Barrdunge på RIP Frequent Frenzy. Ring a bell någon?
För övrigt vill jag bara säga, om mina små recensioner: Jag skriver hur jag vill och om vad jag vill på det sätt jag vill. Passar det inte så passar det inte. Man kan aldrig skriva för andra. Jag skriver för mig själv och för den artist jag dristar mig till att beskriva i ord. Den därute som upptäcker en skiva genom mina krumelurer gör sig själv, mig och artisten glad. Punkt. Typ.
#
Det är mästerligt! Har nog aldrig läst en bättre recention! Om skivan är ren poesi varför kan inte recentionen få vara lika vacker? Att han inte höll sig till ämnet är bara skitsnack…detta krävdes för att föra fram skivan. Så här borde alla recentioner se ut.
#
Ordbajs-VM… DEt vore något för dig Anders Bersten, för recensera skivor på ett begripligt sätt har du misslyckats totalt med.
Visst, jag skulle också vilja vara Bob Hansson för en stund och publicera mina fridikter på 1000 ord. Krönikör blir du inte heller, fdör några nya infallsvinklar lyckades du inte heller med.
Bakläxa, skriv om skiten och skriv om skivan den här gången.
Slipoversprätt.
#
grrrrrrryyym recension.
#
Kommentera eller pinga (trackback).