Recension
- I Miss You, I'm Pregnant (CD) Laakso
- 2003
- Adrian Recordings/Border
Livselixir
Det var en gång en person som sa till mig att jag såg finsk ut och var finsk till sättet. Han sa att jag skulle ta det som en komplimang. Just då blev jag mest förvirrad men nu förstår jag, känner mig hemma och har vant mig vid tanken. Laakso är nämligen så mycket mer än bara ännu ett gitarr/trumpetband à la 2003 för mig. De betyder så mycket mer, de är mer som en del av min musikaliska familj. Något man liknar, älskar, kan bli trött på men som man vet är livsviktigt att ha.
Ni vet hur mammor försäger sig angående julklappar, hur pappor avslöjar sig som utklädda till tomten för att de helt enkelt glömt byta skor eller nåt annat trivialt. Fast eftersom det handlar om ens familj njuter man mest och ler lite åt deras försök till att skapa en fin julstämning.
Laakso avslöjade på samma sätt för länge, länge sen hur fantastiskt bra deras fullängdare, producerad av Jari Haapalainen, ”I Miss You, I’m Pregnant” skulle bli. Genom otroliga livespelningar, på bland annat Emmabodafestivalen och Popdakar visade de vad som fanns att hämta. Efter spelningarna visste man knappt vart man skulle ta vägen eftersom det var så bra. Man fick helt enkelt gå till sitt tält och vila upp sig inför nästa spelning.
Någonstans på vägen kom jag över ”Meänkieli”, Laaksos tidiga demo som innehåller spår som ”Loista Laakso” och ”Sensation at Five”, vilka båda utgör grymma spår på ”I Miss You, I’m Pregnant”. Andra höjdpunkter på skivan är inledande ”Fight The Fight” och pumpande ”Demon”.
Jag har stått lite på avstånd och iakttagit Laakso. Jag har njutit av ep:n ”Long Beach” och lett och myst för mig själv i min övertygelse hur fenomenalt bra det här skulle bli. Och som ni säkert redan förstått är jag mer än löjligt nöjd med slutresultatet.
Förra gången jag skrev om Laakso drog jag paralleller till Bright Eyes och skivbolagssyskonbandet David & the Citizens. Idag kan jag inte göra det på samma sätt, bandet har utvecklat ett sound som är så eget att sådana liknelser mest känns krystade.
Istället handlar det om Laaksos särpräglade dynamik, om nerven i musiken och en rastlös känsla som måste komma ut i ylande vemodsriff, en manisk falsett, klockrent blås och de drivande trummorna. Det bara måste finnas där. Det går inte att analysera vidare i text utan det måste upplevas. Varje beståndsdel är livsviktig i Laaksos musik och just nu är den musiken livsviktig för mig.
Publicerad: 2003-12-07 00:00 / Uppdaterad: 2008-04-04 18:25
47 kommentarer
wii!
#
hmm..finsk bajs pop.. nått för mig? ja kanske.eller kanske inte vem vet
#
kanske inte 100%ig rakt igenom men en av årets bästa skivor!
9/10 utan tvekan
#
måste köpas!
#
Bra skiva, allright. Kul för markus och Co! Fast den gamla demon är faktiskt svårslagen.
#
din mamma,du kan få köpa lite finskt hundbajs i påse av mig,bajsat av finsk skogs hund.hur mykcet ger du
#
O. En tia. Bara att köpa då.
Ja ni, Emelie Bååth _sjösatte_ väl den här recensionen klart godkänt? hoho!
#
bajs pop från en skogs hund?
#
Nån gång måste jag lyssnar på denna skiva… *suck* Det säger jag om på tok för mycket just nu. Men allting på Adrian Records förtjänar att stödjas.
#
Hanzan.. jobbar du möjligtvis på Adrian Records? onödigt med svar.
#
hmm, den fjärde nya recensenten var verkligen en överraskning!
kul!
#
Det här är nog den sämsta skiva jag hört i år. Då har jag ändå hört Robinson-Emmas skiva. (Titeln är katastrofal också). Bandets image är lika katastrofal som soundet dessutom. USCH
#
Jag behöver pengar så jag kan köpa den här skivan!
#
ja du. du har ju förstått. men jag hade satt 9/10. dom kan nog faktiskt ännu bättre. markus sjunger typ mest härligt invecklat i världen. men vackert är det. ALLA måste köpa. om man gillar pop. eller vill höra den från sin bästa sida. eller va fan. *DRUNK DRUNK SOBER AGAIN*
#
det är såna här recensioner jag vill ha på dagensskiva. inte så omtalat men ändå omtalat och bra, intressant. lagom lång, rätt bra skriven. ska kollas upp.
fast överlag tycker jag recensenter här tar i lite väl med liknelser, det där med julen..
#
hmmm…fastnade aldrig driktigt för ep:n. ska kanske lyssna en gång till.
#
jag skall stanna uppe hela natten och lyssna på de tre låtar som finns utlagda på http://www.laakso.nu/
#
Laakso sammanfattar allt som är så tråkigt, förutsägbart och dåligt med indiepopen. I varje enskild låt. Och live är de ännu värre än på skiva. Det är band som Laakso som får folk att sätta på radio Match.
#
Mycket bättre recension på revolver.nu. Är denna Emelie från Borlänge förresten?
#
kommer att laddas ned och men inte brännas
#
R.E.M + Thomas di Leva
#
promenad har så jävla rätt! Laakso är TRÅKIGT!
#
bra
#
Hehe, på DC hittade jag en låt som heter ”voista laakso”… hehe… Det blir ungefär ”Dal från smör”… finskakurs, nån?
(Sirpa behöver en…)
#
el mako: den heter loista laakso. vad betyder det då?
#
haha…är det bara jag som tycker han låter som Eros Ramazotti på ”Loista Laakso”!? :)
har inte hunnit lyssna så mycket än men hittills låter det sjysst. bra jobbat killar!
#
”Long Beach EP” är den tråkigaste skivan jag köpt i år. Låter den här skivan likadant är den ingenting som passar mig.
#
Om jag jobbar på Adrian? Nej…. men jag önskar det. Dock så älskar jag D&TC, gillar det jag hört av Björns Vänner, Laakso, Sharif och Lotta W. Vilket får mig att gilla hela bolaget…
#
Det här är bra..mycket bra!
#
seriöst ni skickar ut poäng som rena julafton! snälla ha in en dålig skivba…för detta ä trist
#
Riktigt bra skiva. bra recension, fast jag skulle nog ändå inte ha satt en 10:a. En 9:a
#
va fint! puss på mli. (hej marcus)
#
Är det en ny skribent eller? Roligt!
Tråkig recension bara.
#
nice mailadress.
#
Liknelsen med julen var ju kul som fan…bra jobbat!!
#
lyssnade på låtarna på hemsidan och jag kan i alla fall säga att det låter mycket bättre än bright eyes och dess karbonkopia – david and the citizens. å andra sidan låter inte laakso speciellt likt dessa band alls.
#
men vad är det med folk egentligen…den här skivan är ju hur bra som helst!
#
nej. den är inte hur bra som helst.
och 10 av 10???
För det första, så stör jag mig ibland på sångarens oerhört gälla sång som i varenda låt vill piska upp nån slags desperations-klimax. Det blir lite förutsägbart.
Sen är en del låtar svaga från grunden. Och texterna om emmylou och nick drake är inte stor poesi direkt…”long beach” ep:n var bättre…
#
emelie kommer inte från borlänge. hon kommer från tjuvlyssna.com
#
Inget slår orginalet Bright Eyes!
Conor är ett geni!
#
jesper: ”loista laakso” betyder ungefär ”skinande dalen”, eller ett kommando: ”Skin dal!”
#
Lilla gumman – är du i hop med någon i bandet, eller? 10/10 är ju löjligt i sammanhanget. En halvhygglig svensk debutplatta. Det är vad det handlar om. Det känns som att recensenten ifråga härmed har förbrukat sitt förtroendekapital och förhoppningsvis blir det långt mellan recensionerna från den kanten i fortsättningen. Inget starkt nyförvärv precis, dsc!
#
nja.
tycker skivan är lite jämntjock (crescendo i slutet på varenda låt)
och det är ganska jobbigt att lyssna på sångaren i stora doser.
vissa låtar riktigt bra, vissa andra är svaga och har dåliga texter. betyg 5 av 10 = okej
#
panic beach – lilla gubben.
jag är inte ihop med nån i bandet och om mitt förtroendekapital är förbrukat hos dig bryr jag mig knappast… och det är i mina ögon långt ifrån en halvhygglig platta. Har du inte förstått att recensioner är subjektiva?
#
Jag håller nog med, detta är helt klart den bästa rena popskivan iår. Mycket för att den är så välproducerat ovälprducerat. Men jag anser fortfarande att det starkaste som någonsin har hänt popen i sverigen någonsin är The Plan. Jag väntar fortfarande på en uppföljare som aldrig kommer att komma.
#
det är sådana som ni som gör mig illamående. ni har ju inte förstått någonting alls. vilken hemsk sida detta måste vara!
#
Nästan ett år senare. Fortfarande en tia. Fruktansvärt bra. En ren tia. Det hör inte till vanligheterna.
#
Kommentera eller pinga (trackback).