Jag erkänner att jag blev rätt förvånad när jag stoppade in Alias nya album i spelaren första gången. Jag hade nog väntat mig ungefär samma sak som förra gången: snårigt mörka och kaotiska rytmer byggda kring den rap-drivna kärnan.

Det var väl ungefär så fel det kunde bli.

Istället för att gräva ner sig i det ännu djupare i det spoken word-schizofrena ljudlandskap som Alias och många andra av hans bolagskollegor pysslat mest med, förvandlas han den här gången till DJ Shadow. ”Muted” är i stort sett en instrumental hiphop-skiva. Ett album där rytmerna och musiken är huvudattraktionen, med några få rap- och (faktiskt) sånginsatser.

Om det här är en tillfällig utflykt eller en helt ny riktning för Alias ska jag låta vara osagt, men jag gillar den nya kostymen.

Där ”On the Other Side of the Looking Glass” körde över mig med sin massiva orgie av vassa och elaka ljud är ”Muted” betydligt mer inbjudande. Varmare. Mer melodiös. Ja, helt enkelt en mer lättlyssnad skiva, utan att för den delen ha ett kort ”bäst före”-datum.

Redan i inledande ”Beginagain” sätts nivån med stenhårt distad boom-bap, en droppande jazzbas och en mjukt svävande keyboardslinga ovanpå alltihop. Betong från åttiotalets amerikanska östkust i närkontakt med Aphex Twin på hypnotiskt finstämt humör. Det här receptet är också grunden till ”Muted”: hårda trummor, ofta med jazzigt driv, en halvtaktsbasgång, med rötterna i jazzen eller den elektroniska musiken, och varma melodier som motvikt. Lyssna bara på flöjten och kyrkoorgelscembalon i ”Sixes Again” när de ställs mot en human beatbox-rytm.

Jag gillar också när Alias mer eller mindre knåpar ihop ett nytt ”Straight Outta Compton”-beat byggd kring Bob James ”Nautilus” (vid det här laget förmodligen en av världens tio mest samplade låtar), samtidigt som en inklippt röst avfärdar hela Anticon-stallet som nördrap. Stor humor.

Men den kanske allra starkaste stunden på ”Muted” är när The Notwists sångare Markus Acher bjuds in på ”Unseen Sights”. Knasterklippt electronica med hiphopbeats, ett ödsligt träskmarksmunspel och Achers charmigt svajiga sång på bruten engelska. Visst, rent krasst skulle ”Unseen Sights” kunna vara en av låtarna från The Notwists egna ”Neon Golden”, det är egentligen en Notwist-låt under ett annat artistnamn, men vad gör det när resultatet blir så bra?

”Muted” är betydligt bättre än vad jag vågat hoppas på och det faktum att skivan till största del är instrumental gissar jag har en stor del i det. Folk får prata om Anticon-gängets litterära kvaliteter tills de faller omkull, jag hävdar fortfarande att de är långt mycket bättre beatsnickrare än rappare. ”Muted” är ett talande exempel. Visst, mot slutet tappar skivan fart och upprepar sig en aning, men det är ändå en mindre anmärkning.

Alias nya musikaliska vägval, inte minst avsaknaden av rap/spoken word, gör säkert att några tidigare fans kommer bli besvikna. Om man däremot som jag värderar beats högre än texter överlag är ”Muted” en väldigt angenäm bekantskap.

Och för alla som väntar på att DJ Shadow ska göra den riktiga uppföljaren till ”Entroducing…” är ”Muted” nästan ett måste.