dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Pinhead Gunpowder: Compulsive Disclosure
Compulsive Disclosure (CDEP) Pinhead Gunpowder
2003
Lookout Records/Sound Pollution
8/10

Perfekt poppunk

Lyssna

Sök efter skivan

Första gången jag lyssnade på den här skivan hade jag precis satt mig på bussen på väg mot jobbet. Jag hann lyssna på den tre gånger innan jag kom fram. Under den där första dagen lyssnade jag på den åtminstone åtta gånger.

Innan jag hann skriva klart det där hade jag hunnit lyssna halvvägs genom spår tre.

Korta låtar? Jodå.

Pinhead Gunpowder består av Billie Joe, Aaron, Jason och Bill. I vanliga fall spelar de i band som Green Day, Crimpshine, Monsula och The Influents. De har lite i skymundan släppt skivor sedan 1992, senaste livstecknet var sjuan ”8 Chords, 328 Words” som kom år 2000.

Att det handlar om kalifornisk punk kommer kanske inte som någon överraskning?

På skivans dryga fjorton minuter hinner kvartetten riva av nio låtar punkpop av bästa sort. Alla fyra sjunger och det är klart att det är svårt att inte tänka på just Green Day när Billie Joe står längst fram.

Jag är kär i den här skivan just nu.

Den påminner mig om att amerikansk punk faktiskt kan vara alldeles alldeles underbar. Den måste inte handla om trista Bad Religion-efterapningar.

Jag har varit på väg tillbaka till och vidare ut i den kaliforniska punken ett tag nu. Den här lilla skivan kom just därför som en skänk från ovan. Rak, enkel, medryckande, melodisk och varierad. Alla låtar är favoriter, några lite mer än andra.

Allra mest just kvällen jag skriver det här gillar jag den akustiska kampsången ”Landlords” om punkboende. Ett tvättäkta anthem för fattigt leverne med en refräng som är omöjlig att inte skråla med i redan andra gången den dyker upp. Jag citerar lite mer än så. Jag tror ni förstår då.

”Cut the power off, give me cold cramped rooms / Disconnected phones and leaky roofs / Give it to me in large unpaid bills / This is how we, this is how we will / Spend the rest of our days / Forever and always, this is / This is how we live”

Jag har inte blivit så här glad i en punkskiva sedan Randys ”The Human Atom-Bombs”. Jag kan inte tänka mig ett bättre betyg än så till en punkskiva år 2003.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2003-11-27 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 13:30

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2330

20 kommentarer

kaktusar!

monoton Oregistrerad 2003-11-27 00:00
 

hej

mmm Oregistrerad 2003-11-27 00:00
 

fröst

Calle Oregistrerad 2003-11-27 00:00
 

Dimman tycker att Death Gospel kanske är den mest underskattade musikgenren på den här sidan 1800-talet

Dimman Oregistrerad 2003-11-27 00:01
 

bra recension.. ska kolla upp denna sammanslagning av skickliga punkmusiker..”drygt fjorton minuter”?, säljs den för ett lågt ep-pris eller för fullt albumpris? känns som att spendera 179 kr för 14 minuter punk skulle vara lite överdrivet…

micke Oregistrerad 2003-11-27 00:08
 

Kom igen nu, var inte fega. Sätt igång med att klaga…

************

Skivan låter intressant, fast jag lyssnar egentligen inte på sånt här längre.

ca6 Oregistrerad 2003-11-27 01:19
 

har precis börjat gilla blink, bara för att det det var det mest förbjudna musik som fanns. sen kom jag på att jag verkligen gillade det.

jag gillar popig hårdrock. popig punk och popig powerpop men inte pop, därför gillar jag säkert det här.

iko Oregistrerad 2003-11-27 03:06
 

Poppig powerpop…hmmm

Rhesus Oregistrerad 2003-11-27 08:13
 

Olga tycker att Dimman kanske är den mest underskattade personen på den här sidan 1800-talet

Olga Oregistrerad 2003-11-27 09:03
 

låter intresssant

jarzo Oregistrerad 2003-11-27 10:32
 

Intressant, skall kollas upp.

Nick Drake Oregistrerad 2003-11-27 11:19
 

ja vad glad jag blir!! har lyssnat massa på PG genom åren, måste då tipsa om deras skiva ”jump salty” som är helt underbar, den har en härlig version av ”big yellow taxi”.

gräsbrand Oregistrerad 2003-11-27 11:21
 

micke: SoundPollution.se listar den för 129 kronor. Jag är beredd att säga att den är värd det även om jag själv sällan köper skivor för över hundralappen.

Patrik Hamberg Oregistrerad 2003-11-27 13:47
 

låter bra… synd bara att låtarna är så korta… skulle vilja ha ut mer av det goda. När man är inne som bäst i låten så slutar den =(

14 min för 129 spänn är rätt saftigt… men smakar det så kostar det.

jarzo Oregistrerad 2003-11-27 14:56
 

ja men kanske 14 bra minurar,hellre det än 2 bra låtar (10min) på en 60 min skiva vilket inte e ovanligt

Ådojje Oregistrerad 2003-11-27 20:24
 

Jävlar! Efter veckor av dåliga skivor så kommer ni igen med att recensera en sån här underbar skiva från detta underbara band! Tack!

Nimrod Oregistrerad 2003-11-27 22:59
 

du verkar ha långt till jobbet, stackare!

nisse Oregistrerad 2003-11-27 23:40
 

Har lyssnat på Pinhead gunpowder i flera år, skönt att äntligen någon i Sverige skriver om dem!

Har fått plats med alla deras låtar (36st) på en skiva :)

Erik Oregistrerad 2003-11-28 12:44
 

Vore schysst om ni kunde recensera Billie Joe's andra sidprojekts band ”The Network” (www.thenetworkband.com) som också ligger på Adeline Records (www.adelinerecords.net).och släppte sin debutskiva för några veckor sedan. Skön elektronisk pop/punk och givetvis jävligt bra eftersom det är Billie Joe som ligger bakom det

Erik Oregistrerad 2003-11-28 13:06
 

erik: innan denna skivan gjordes har de gjort mer än 36 låtar, du har nog missat någon skiva då… the network är sådär, men låten roshambo är grym…

gräsbrand Oregistrerad 2003-12-02 11:24
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig