dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Mighty Sam McClain: One More Bridge to Cross
One More Bridge to Cross (CD) Mighty Sam McClain
2003
City Hall/CDA
8/10

Blues, gospel, soul

Lyssna

Sök efter skivan

De senaste åren har sett en uppfriskande revival av soul och blues-genren. Gamla traditioner i ny kostym och upp-hottade produktioner utan att för den skull de gamla arven går förlorade. Häromåret släppte The Blind Boys of Alabama albumet ”Spirit of the Century” på Peter Gabriels Real World Records vilket, precis som fjolårets ”Higher Ground” renderade dem en Grammy för bästa album i genren. Ifjol släppte den gamla soul-räven Solomon Burke sitt comeback-album, ett album som blev lika hyllat i svensk press som den efterföljande såsiga turnén blev sågad.

Det var då. För sommarens viktigaste soul och bluesplatta tillhör utan tvekan Mighty Sam McClain. Och precis som hos Burke så pratar vi om första gradens sensation.

Det varit en krokig karriär för den Monroe, Louisiana-uppväxte McClain. Ett antal singelsläpp på 60-talet resulterade inte i mycket. Och karriären som aldrig tog fart slutade på gatan som hemlös uteliggare på 70-talet. Där han under många år överlevde genom att sälja plasma till sjukhusen. Tills han återupptäcktes av Neville Brothers som hjälpte till att kickstarta en karriär som nu omfattar ett dryga dussintal album. Och där han då som nu skriver det mesta av materialet själv.

”One More Bridge to Cross” sjuder av liv. Det är grym soulkryddad blues i låtar som ”Why Do We Have to Say Goodbye”, ”Witness”, ”If It Wasn't for da Blues” och ”Most of All”, men ofta med ett dansant sväng som jag saknar på ovan nämnda Burke-platta. Det är gospel i ”Open Up Heaven's Door”. Som är lika stark som det bästa av de blinda grabbarnas innerliga och själfyllda och hammondfeta gospelsound.

I ”What's Your Name” svänger det som om Carlos Santana haft sitt finger med i spelet. ”The Other Man in the Band” och ”Sweet Honey Bee” är andra låtar där gitarrens förstärkare är maxad upp till elva. Och över och under hela plattan ett fläskigt blås som nästan för tankarna till Tower of Power. Lyssna på låtar som ”Are You Ready for My Love” och titellåten och ni fattar vad jag menar. Precis just så bra är detta album! Precis så viktigt är detta album. Ett album som självaste Aretha Franklin borde ha gjort för länge sen!

Dennis Karlsson

Publicerad: 2003-10-04 00:00 / Uppdaterad: 2003-10-04 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #2228

28 kommentarer

vann jag?

nton Oregistrerad 2003-10-04 00:02
 

låter väldigt intressant, ska nog lyssnas på.

by the way, Spurs rock Dennis!!

elongate the face to be swedish Oregistrerad 2003-10-04 00:03
 

nytt rekord i tråkskiva.

fy fan, vad jävla trist skiva.

ärlig och ouppskattad. Oregistrerad 2003-10-04 00:08
 

ärlig och ouppskattad: håll dig du till dina Limp Bizkit-skivor.

elongate the face to be swedish Oregistrerad 2003-10-04 00:09
 

Låter som en mäkta intressant skiva, men allvarligt: hur mkt svänger Santana? Inte ett skit!

boney killer dog davis Oregistrerad 2003-10-04 00:44
 

Santana svängde faktiskt en kort bit mellan 70-74.

elongate the face to be swedish Oregistrerad 2003-10-04 00:49
 

Ja just det, Förlängda ansiktet, det ÄR ju självklart så att den ärlige – och ganska uppenbart ouppskattade, bara MÅSTE gilla Limp Bizkit bara för att han inte gillar Limp – eller ska det vara Lame – McClain. Skarp iakttagelse. Precis lika intressant och relevant för oss andra som att du själv tycker att plattan verkar intressant och lyssningsvärd (och, by the way, på ett ungefär lika upphetsande som att ärlig inte tycker att skivan verkar någe kul). Gå och lägg er, barn.

Kalle Oregistrerad 2003-10-04 00:59
 

kanhända att han gjorde, men att ta honom som exempel på sväng är väl ändå att ta i?

boney killer dog davis Oregistrerad 2003-10-04 01:02
 

Men visst, det är spännande att Dennis nämner Santana som en positiv referens i recensionen. Vad är nu att vänta – plattor haussade för att de låter som Michael Cretu (hur han nu stavar sitt namn), skivor höjda till skyarna för att de påminner vagt om Samantha Fox eller singlar haussade för sin likhet med Toto?

Kalle Oregistrerad 2003-10-04 01:02
 

Förlåt – jag överanvände det slitna uttrycket ”haussade”. Är nog kanske jag som bör lägga mig.

Kalle Oregistrerad 2003-10-04 01:03
 

gå och bada

hans Oregistrerad 2003-10-04 01:39
 

fast under sin psykedeliska period på 60- och 70-talet svängde santana faktiskt.

jizzm Oregistrerad 2003-10-04 08:52
 

Dennis är en kyrka, hör ni det EN KYRKA!

razzputin Oregistrerad 2003-10-04 09:04
 

Kuriosa: Jag råkade befinna mig på den ökända Saxon-konserten på kåren i Örebro 1995, som står att läsa om i bonusinfon. Det var en traumatisk upplevelse. Min kompis blev hotad av en raggare i träskor som ville slå en avslagen ölflaska i hans huvud…

JL Oregistrerad 2003-10-04 10:37
 

värst vad alla ska droppa namn hela tiden i sina recensioner.

erik Oregistrerad 2003-10-04 13:43
 

Santana var kungarna av sväng, Kalle. Skaffa bättre koll, tack.

Anonym Oregistrerad 2003-10-04 19:21
 

Carlos Santana svängde mellan 1968 och 1979. Trist att han uppenbarligen solkat ned sitt rykte bland mainstream-folk som bara hört han senaste radiomaterial.

Anonym Oregistrerad 2003-10-04 19:23
 

så om man inte anser att Santana svänger särskilt mkt, så är man mainstream-folk? intressant iakttagelse…

boney killer dog davis Oregistrerad 2003-10-04 19:26
 

Tja, menar du att du hört något annan än hans senaste material?

Anonym Oregistrerad 2003-10-04 19:50
 

Ja just det, bara för att något har ett groove och grundar sig i skicklighet så är det bra? Förlåt oh namnlöse, jag ska genast skaffa mig koll, så att jag till fullo förstår att uppskatta allt som haussas av elitister

Kalle Oregistrerad 2003-10-04 23:02
 

Skicklighet? Santana är självlärd. Det går inte att mäta hans skicklighet eftersom hans stil är unik – det finns inget att jämföra med. Vem är elitist? Pratar du om dig själv?

Nå, vad har du hört med honom/bandet, då?

Anonym Oregistrerad 2003-10-04 23:17
 

Till namnlös: Jag har (vad det nu har med saken att göra) hört enhel del. Love Devotion Surrender, Welcome, Amigos och Borboretta minns jag på rak arm från den aktuella perioden + naturligvis en del av det nya och lite ströspår. Gillade tolkningen av ”A Love Supreme” på den förstnämnda och en del annat, men det mesta säger mig ingenting. Nada. Tycke och smak, tror jag visst det kallas. Inget man kan klandras för, har jag hört. Utom i elitisternas värld…

Kalle Oregistrerad 2003-10-05 09:13
 

Ingen av plattorna du nämner är från guldåren 1969-1971. Utan att ha hört någon av dem kan du nog inte uttala dig.

Du har nog missuppfattat elitism. Så när du snackar skit om Toto, det är inte elitism, menar du?

Anonym Oregistrerad 2003-10-05 12:31
 

Självklart det är!

Har du hört talas om självdistans?

Kalle Oregistrerad 2003-10-05 19:34
 

Och oaktat om ajg hört dem kan jag tycka att Santana är ett sällsynt dåligt exempel på sväng, efterso väldigt många människor näppeligen är bekanta med hans gungande och tydligen högkvalitativa tidiga 70-talsår och kan således inte relatera till referensen. Budskapet kommer inte fram. Det riskerar till och med att få fel effekt eftersom det finns flertalet människor som har en negativ bild av Santana som en träig föredetting.

Kalle Oregistrerad 2003-10-05 20:05
 

…eller hur…?

Kalle Oregistrerad 2003-10-05 20:06
 

Dennis är kung.

Son of Sam Oregistrerad 2003-10-06 12:35
 

Mighty Sam är en gudabenådad sångare. hans konsert på Neferiti förra året är bland det bästa jag sett. Nästan en religiös upplevelse. Mer Mighty Sam åt folket!!!

Niclas Oregistrerad 2003-10-10 12:33
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig