dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Mustasch: Ratsafari
Ratsafari (CD) Mustasch
2003
Majesty/Capitol
5/10

Stolthet och fördom

Lyssna

Sök efter skivan

För några dagar sedan levererade redaktör Hamberg ett knippe skivor varav två var prioriterade till den här veckan. Personligen jublade jag inte direkt över att Mustasch ansågs prioriterade och jag öste mina fördomar över dem. Majorbolag, välplacerad listrock, ja till och med bookletens glansiga papper andades sell-out.

Lägg därtill att Mustach gett mig en av de mest intetsägande livespelningar (de och Jumper!) som jag någonsin bevittnat och att jag tycker deras förra släpp ”Above All” var riktigt tråkig. Jag dömde dem i förväg och på gamla meriter, det ska jag inte sticka under stol med.

Men tji fick jag.

Okej, bookleten är inte världens mest intressanta, den känns fortfarande ”Vapen och Ammunition”, och det är inget bra betyg. I övrigt måste jag nog svälja en del av stoltheten och krypa till korset.

Mustasch befinner sig musikaliskt i gränslandet mellan sjuttio- och åttiotal. Ett gäng som Black Sabbath är starkt närvarande, men kompletteras av exempelvis Led Zeppelin ibland. Lägg där till att jag på några ställen vill sjunga både ”from Soho down to Brighton, I must have played them all” och ”We'll know for the first time, If we're evil or divine… We're the last in line” och ni inser att det inte är någon renodlad sjuttiotalsrock det handlar om utan att det blickas vilt åt andra håll också. Mustasch når sina största framgångar när de lutar lite åt stonerhållet, som i ”Unsafe At Any Speed”, ”Fredrika” och skivans höjdpunkt ”Ratsafari”, där gitarrerna på versen påminner mig starkt om Entombeds tappning av King Crimsoms hit ”21st Century Schizoid Man”.

Nu kapitulerar jag ändå inte fullt ut för västkustborna. Produktionen är väl platt i sina stunder, framför allt på trumsidan och Ralf Gyllenhammar är inte heller någon direkt briljant vokalist i alla lägen. Låtmaterialet varierar sig också ganska friskt. Jag gillar de mer utsvävande och lugna, släpiga bitarna, medan de lite mer testosteronfyllda upptempolåtarna inte håller, framförallt inte då de kombineras med att Ralf måste ta ut svängarna och sjunga lite högre.

En hårdare gallring bland låtarna hade gett bättre utdelning. Nu blir det lite rumphugget.

Tomas Lundström

Publicerad: 2003-10-02 00:00 / Uppdaterad: 2003-10-02 00:00

Kategori: Recension | Recension: #2226

7 kommentarer

jag tror aldrig man kan få ett bra betyg med ett sådant namn.

ferdy Oregistrerad 2003-10-02 23:19
 

”rumphugget”.

nils Oregistrerad 2003-10-03 09:00
 

HAHA Jumper

Hobo The Lucky Bastard Oregistrerad 2003-10-03 09:03
 

sell-out? varför dä?

ratsafari Oregistrerad 2003-10-03 11:07
 

Gäng!? Gäng! Vafalls.

Det sa min farmor.

klean air Oregistrerad 2003-10-03 14:52
 

Mustasch Levererar ännu en bra platta! Fungerar alldeles utmärkt som uppföljare till förra. En platta till som är lika bra och de kan bli ett ganska stort band.

StorSnoris Oregistrerad 2003-10-27 19:54
 

Black city är en otroligt skön låt, och Mustasch är ett riktigt bra band, det är ju bara så..

Mic Oregistrerad 2004-06-12 20:15
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig