Seattles Camarosmith är en avkomma sprungen ur höghastighetspunkarna Zeke, så till vida att Don E. Paycheck och Jeff ”Sweet Potatoe Jackson” Matz spelar i båda banden. Deras ledstjärna är 70-tal i allmänhet och Black Sabbath i synnerhet. Till och med omslaget avslöjar denna detalj, då de kopierat omslaget till Black Sabbaths ”Sabotage” och sångaren Ben ”Devil” Rew tenderar stundtals att låta som en viss herr Osbourne.

Huruvida Camarosmith är på riktigt eller på låtsas vågar jag inte svara på. Troligen både ock, precis som Doktor Kosmos, fast ändå inte. Tillräckligt på riktigt för att spela in en fullängdare och turnera jorden runt i alla fall. Att de har glimten i ögat, precis som Zeke, råder dock inget tvivel om.

Är Zeke stadsbor som ”låter som en hybrid mellan ett pårökt Motörhead och sluskpunkarna The Dwarves tidiga alster” är Camarosmith snarare kusinerna från landet som istället för motorcyklar har raggarbilar och luktar finkel lång väg.

Klivet från 70-talsrock till stonerrock är inte speciellt långt och det tas i låtar som ”714″ och avslutande ”Running Free”, som tillhör plattans absoluta toppar. I övrigt trampar killarna klassisk mark och jag tycker mig höra en del Kiss ibland, framförallt på sologitarrsidan.

Inte världens mest originella och nyskapande musik, men helt klart svängigt och underhållande på ett nostalgiskt vis.