Recension
- Ett Kungarike för en Kram (CD) Magnus Carlson
- 2003
- Metronome/Warner
Patetik är nyckelordet
Lyssna
Externa länkar
- Officiella sidan
- Rätt snål, men här finns iaf den egenhändigt författade pressreleasen/biografin.
- Kalas-turnén
- Magnus deltar med Eggstone som kompband.
Bara omslaget säger allt.
Hur man förhåller sig till Magnus Carlson som artist handlar till stor del om hur man förhåller sig till vuxna karlar som inte skäms för att servera sin hjärtmuskel på ett fat.
Antingen tycker man att det är modigt och rörande eller så är man en av dem som anammat fyrtiotalistmentaliteten, som generat skruvar på sig och undrar varför ingen sagt till karln att han gör ett åtlöje av sig själv – kan ingen ge honom ett järn eller något?
I bådadera fallen är patetik nyckelordet.
Magnus Carlson har väldigt nära till patetiken. Han bor praktiskt taget c/o Patetiken – han sitter i soffan med Den Bombastiska, Monumentala Patetiken. Delar sovrum med De Stora, Ironibefriade Gesterna. Duschar med De slitna klyschorna.
Solodebuten ”Allt är Bara Du, Du, Du” (2001) var ett manifest för hur långt man kunde ta hela konceptet: det var Kent på radion, desperata singelmänniskor som flockades runt gatukök efter krogen hade stängt, kärlek som nikotin och så mycket genomsvensk ensamhetsångest du kan pressa in i en aluminiumskiva.
Det var då. Nu är nu.
Och nu tuggar Magnus Carlson fradga över det rådande kulturklimatet i Sverige.
Bland annat.
I andra kapitlet på Magnus Carlsons dagbok, det som heter ”Ett Kungarike För en Kram”, så avhandlas ett Sverige i kulturell koma: tevetablåerna igentäppta av ”Big Brother” och ”Fame Factory”. Ledin-samlingar på topplistorna. Modekataloger på hallmattan och citytränade bröstkorgar.
”Det vackra folket är så fula/när ytan sitter inuti”, sjunger han på skivans bästa låt, ”Håll om Mig”.
”Vi blev födda för att leva/inte bara konsumera”, fortsätter han sedan och det är en textrad som sammanfattar rätt mycket. Det är en bitterhet på väg att övergå i ilska. Med inte så lite socialistiska förtecken.
Det är med andra ord ingen tillfällighet att Lukas Moodysson dyker upp på ett hörn. ”Varför är jag här?” heter låten, Moodysson har bidragit med en lyrik som dryper av folkölsblöt pubertalångest och Radio Dept står för den susande ljudkullisen.
Värt att nämna är även northern soul-svänget i ”Jag ber dig” eller den inte så lite Smiths-minnande ”(Jag trodde inte att) Du fanns”. Då är det som att bli duschad av den halvt maniska besattheten som sprutar ur förebildens porer.
Magnus Carlson menar allvar.
Och tro mig, vi behöver definitivt fler svenska artister som menar allvar.
Men ibland blir det lite… jag vet inte, mycket?
Det blir liksom lätt lite långrandigt att vada genom fyrtio minuter proletärgnäll. En låt som ”Slit och Släng Mig” känns outhärdligt högtravande i sin approach, ”Avskedskonsert” är utdragen tills den hotar att bli överröstad av knaket i fogarna och att förlita sig på lakonisk prosa, som i ”14 ½”, är inte alltid att föredra.
Skulle vilja gå så långt att jag säger att skivan till stor del räddas av Eggstones friska och mångsidiga ackompanjemang.
Sen har vi ju det här med svenska. Eller engelska.
Ja, det är frågan.
Kanske är det bara den anglosaxiska kulturen som hjärntvättat mig.
Låter onekligen som ett uppslag för tredje kapitlet.
Publicerad: 2003-07-18 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-12 21:48
45 kommentarer
Fan, jag hade ju fel. Först iaf.
#
tycker att Magnus Carlson känns som Morrissey fast utan humorn,vitsigheten och den den tröstande känslan
#
jag tycker det är snyggt med stora muskler och så.
#
Kristofer, du är fetast! Ännu en recension som är en njutning att läsa!
#
proletärgnäll? ta mig i brasan, borgarbracka.
#
magnus är helt ok, synd om honom att jämföras med skit som morrisey och smiths bara
#
Skulle själv också sätta en 6:a. Det blir inte kul att lyssna när varenda textrad skriker desperation och utsatthet. En och annan aforism eller metafor skulle inte heller skada – karlns lidande är ju så uppenbar så att stänker om det. Men ändå ett bättre släpp än årets överskattade Get Shot.
#
snälla, vi kan väl försöka utrota stavningen ”Morrisey”?
#
Skulle vara kul att veta vad Fredrik Welander tycker om den här skivan. Allt är bara du, du, du tyckte han ju mkt om.
#
överpatetiskt……….riktigt riktigt svårt att ta på allvar….
killen är ju fan lycklig med fotomodell och vänner till tusen..klaga inte!
mycket dålig skiva…förra balanserade på gränsen och var riktigt fin…denna har passerat gränsen med hästlängder….
jag menar..kolla på omslaget..kom igen…
#
Människor med små hjärtan kommer aldrig förstå Magus.
#
Varför är jag är? Är en snudd på perfekt poplåt.
Tycker faktiskt den här är lite bättre än den förra.
#
Hmm, det där låter inte alls som maxim? Eller har du fått en humla i byxorna, gamle fransos?
#
http://www.sunkit.com
#
En toppenrecension, men jag skulle gärna vilja höra detta motiveras:
”Och tro mig, vi behöver definitivt fler svenska artister som menar allvar.”
Jag tycker helt tvärtom.
#
KRISTOFER I LANDSLAGET CHA LA LA LA LA KRISTOFER I LANDSLAGET CHA LA LA LA LA LA LA
#
Johan: Jag gillar skivan. Den är mycket bra. Men, inte lika omskakande som förra. Kristofers recension är bra. Jag hade kanske höjt betyget ett snäpp, dock.
#
Om du hade lyckats undvika det engelska ordet ”approach” hade det varit en väldigt bra recension.
#
Gustaf: Även om man har allt(enligt dig; fotomodell och vänner) behöver man inte vara lycklig. magnus är en sökare. Dessutom undrar jag vem som har påstått att han sjunger i presens. Ett jobbigt dåtid kan faktiskt göra sig ihågkommet varje dag för Masgnus och mig, vi som är lite patetiska och melankoliska.
#
Martina: Eller så kanske man insett att det ligger stora pengar i att anspela på andras ensamhet och missnöje, har egentligen ett lyckligt liv men har de som inte har det som målgrupp ?
#
haller med per om att magnus ar morrissey minus den vassa humorn. for ovrigt alskarjag ordkombinationer som ?folkolsblot pubertalangest?……..
#
vilken morrissey rip-off!!!
#
carlsson har knyckt lika mycket av morrissey som moneybrother har av bossen.
#
Men vem bryr sig om magnus carlssons desperation och ångest. Hur är nu Eggstones musik!!!??
#
Har också väldigt svårt för oironiska artister.
#
Kristoffer cyklar tandemcykel med den Stora, Feta Pretantionen.
#
Skivan är helt fenomenal! Bland det bästa som kommit på svenska i Sverige någonsin, helt fullkomlig. Jag har lyssnat på den säkert 50 ggr & jävlar va grym den är! Lycka till med Kalas Magnus! Jag får se dig i GBG! Ska bli underbart!
#
Yäh!
#
mm, men det blir löjligt.
det handlar inte om att ha små hjärtan. detta går inte rakt in trots att det är rakt, det tar en sväng genom patetiska-genen innan det går in i hjärtat….eller ah…dom flesta låtar stannar i genen tyvärr. men som sagt, förra skivan var bra.
senaste inlägget skrevs i mycket onyktert tillstånd.
#
Daniel: Tråkig inställning du har. Att förutsätta att någon är så kall och beräknande framför att denne någon kanske mått/mår dåligt. Men, säger mer om dig än om Magnus. Jaja.
Bra skiva är det annars. Skönt med nån som känner nåt och sjunger om det. 8/10 (”elin” är väldigt bra också)
#
Jacob: Pja, om man gjort 2 soloplattor och tre med ett band som alla är lika gnälliga så kanske det bör väcka lite misstankar, men vad vet jag, han kanske har tillräckligt mycket sorg för lika många plattor till, eller i varje fall tillräckligt mycket självömkan. Vad det ”säger om mig” vet jag inte, kanske att jag inte är en blåögd tonåring?
#
Kristofer är KUNG på dsc!
#
NOFX DÅ!?
#
Faaan vad många som gillar den här skiten. Det säger nog mer om er än om Kristofer… (läs: självömkande frivilliga deppoffer med för taskig smak).
#
som backstreet boys är för mycket smör och grädde är magnus karlsson för mycket pretto, det blir för ogreppbart bara glider mellan fingrarna.
bra recension kristoffer!
#
don simón: jag föreslår att du slår upp ordet pretentiös.
#
ni lyckliga människor förstår ju ingenting.
fortsätt lyssna på moneybrother eller vad tusan ni lyssnar på och låt oss olyckliga lyssna på det här, m'kay?
#
Jag vill ha en ny Eggstoneskiva utan Magnus ”snark” Carlsson
#
Recensionen satt som ett smäck!
Skivan förtjänar däremot inte ett bättre betyg än det modern talking fick på dagensskiva.
#
Dif: snacka om kass smak. Hejar på Dif och lyssnar på Da Buzz? Ha en skön sommar och hitta ett nytt forum där du passar in!
#
Trevlig skiva, speciellt musiken!
Men hur menar recensenten när han skriver att det är inte så lite socialistiskt att sjunga att livet går ut på annat än konsumption??? Att det är så inser _alla_ utom möjligtvis några få lättlurade torskar.
#
Skitrecension !! Klarar ni inte av när man skriver raka och ärliga texter, utan en massa invecklade och tillkrånglade fraser som inte säger ett dugg mer än enkla ord.
#
Han var helt okej på Kalas. Tycker om hans texter, känns så ärliga. Magnus är grym!
#
Hmm, här borde man nämna The Field Mice / Trembling Blue Stars vilkas texter också är väldigt icke-ironiska, ärliga och på ett positivt sätt patetiska.
#
Fyra år senare… är det någon som vet vem ”Avskedskonsert” handlar om?
#
Kommentera eller pinga (trackback).