dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Samling: Wu-Tang Collective
Wu-Tang Collective (CD) Samling
2003
Wu-Tang Records/PIAS/Playground
4/10

Slarvig samlingssamling

Lyssna

Sök efter skivan

Det har gått tio år sedan Wu-Tang Clan förändrade hiphopen och tog över helt i ett par år. Mellan 1993 och 1996 var de överallt. Hela tiden. Störst och tuffast. De flesta höll sig ur vägen där The W rullade fram.

Arvet efter de där åren är fortfarande så starkt att det mesta med en Wu-logga säljer hyggligt oavsett hur bra eller dåligt det är. Det är ju Wu-Tang liksom.

Den här samlingen slår ändå någon sorts rekord i meningslöshet.

Det handlar om en samling med låtar huvudsakligen hämtade från tre av de samlingar med halvfigurer i klanens utkant som samlats en gång till.

Hängde ni med?

Här finns med andra ord ingenting som inte släppts förut. Det är material som var överblivet, halvfärdigt eller mer eller mindre ointressant redan första gången det släpptes. Överblivet. Rester. Det mesta producerat av någon annan än chefskocken RZA.

Även om det med andra ord mest handlar om skåpmat finns ett par bra låtar här.

När Tha Alkaholiks och Ol' Dirty Bastard möts i fyllevisan ”Hip Hop Drunkies” är det svårt att inte njuta och skråla med. Flaskor som rullar, ett envetet piano, Morricone-visslingar och ett hyfsat beat gör den till skivans höjdpunkt.

Det är första spåret.

Det är ytterst sällan jag lyssnar längre än så.

Trots att det mot slutet finns ett par godkända och typiskt mörka Wu-arketyper i ”And Justice for All” med Bobby Digital, Killarmy och Method Man vid mikrofonerna och ”Execute Them” med Raekwon, Inspectah Deck, Streetlife och Masta Killa.

Jo, jag vet att jag bett om samlingar med folket i och runt Wu-Tang eftersom släppen varit lite mer än lovligt ojämna sedan 90-talets mitt passerades. Men kom igen. Lite mer själ och hjärta vill jag ha än jag får här. Det här känns bara som ytterligare ett försök att casha in på ganska trista grejer.

Det värsta är att jag inte för mitt liv kan förstå vem den här samlingen riktar sig till. Wu-fanatikerna har gissningsvis redan allt. Låtlistan får det knappast att vattnas i munnen på oss som nöjer oss med att köpa selektivt. Kanske är det Big L-komplettisterna som ska fångas?

Jag förstår verkligen inte. För det bästa med den här samlingen är ju att man inte får ännu mer halvkasst.

Mitt råd är att du låter den här samlingen stå kvar i butikens hylla och plockar upp någon av de gamla klassikerna du inte hade råd att köpa när det begav sig istället. De är säkert billigare och garanterat bättre.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2003-06-22 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-13 13:21

Kategori: Recension | Recension: #2060

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig