Recension
- Ego War (CD) Audio Bullys
- 2003
- Source/EMI
Ljudterrorister
Lyssna
Externa länkar
- audiobullys.co.uk
- Audio Bullys egen sida. Ganska snygg men långt ifrån fulländad.
Jag kan föreställa mig att Tom Dinsdale och Simon Franks var ett par ganska stöddiga killar i skolan. Killarna i klassen som störde lektionerna och som alla lärare tyckte hade attitydproblem. Det är lite så de låter på skiva i alla fall. De kallar sig Audio Bullys och det går inte att argumentera mot att de låter som ljudterrorister.
Audio Bullys musik blev tidigt betecknad som huliganhouse. En kategorisering som de försökt arbeta sig bort från. Men som de säkert inte är ensamma om att erfara så är det svårt att tvätta bort en stämpel. Och jag måste erkänna att jag själv mer än gärna kallar Audio Bullys för huliganhouse, mest för att det låter så fruktansvärt kul. Bara själva uttrycket ger en ganska målande bild av musiken den beskriver. Men jag har ändå en känsla av att huliganhouse inte är det mest välvalda att säga till Tom och Simon om man träffar dem.
”Ego War” relateras osökt till The Streets 2step och UK Garage. De har till viss del samma grund i sin musik och har med den på samma sätt nått ut över de musikaliska gränserna. Texterna handlar alltjämnt om vardagen runt killarna. Audio Bullys har en hårdare och tightare ton än Mike Skinner i The Streets. Framför allt gör Simons pratsång på grov cockney att de låter kraftigare. Men Mike har i sin tur glimten i ögat som Audio Bullys saknar, det som gör att i alla fall jag tycker att The Streets är strået vassare.
Efter att ha hört singeln ”We Don't Care” kändes det som att en fullängdare från Audio Bullys kunde bli ungefär hur bra som helst. Men tyvärr är det inte hur bra som helst. Skivan börjar riktigt bra med låtar som ”Snake”, ”100 Million” och ”Real Life”. Men när den passerat ”We Don't Care” och de följande två låtarna (där ”Face In a Cloud” är en väldigt snygg låt) så blir det mest bara en monoton nedförsbacke.
Audio Bullys har gjort en jämn skiva, som låter ganska bra rakt igenom, men som påföljd till detta är det ett ganska enformigt verk. I slutändan består den bästa biten på hela skivan av tre små ord.
”What The Fuck?!”
Publicerad: 2003-06-18 00:00 / Uppdaterad: 2003-06-18 00:00
24 kommentarer
Bättre än Dexys återförening
#
Susanna är min egen.
#
Fast egentligen är jag väl mest min egen?
#
The Things är ju kalasskön – inte nån del av en nedförsbacke i alla fall!
#
för lågt betyg. given partyplatta ju. dessutom är ju avslutande ego war en av de bästa spåren på skivan.
#
är det sånt här som kallas hip hop?
#
”Way Too Long” lätt bäst på skivan.
#
Håller med Susanna, The Streets är bättre.
#
cockney är världens tuffaste, skönaste och roligaste dialekt.
#
Alldeles för lågt betyg. Bör åtminstone vara sju eller ännu hellre en åtta. En skönare skiva får man leta länge efter.
#
Jag håller med What the fuck!: Ni delar ut på tok för lite sjuor.
#
Gah. Skivan är bättre än en femma. Ger den lätt en åtta.
Huliganhouse är bara en bra benämning på ”We don't care”, resten är rätt flummiga utflykter från house och helt andra prylar.
Att skivan skulle vara enformigt kan jag inte hålla med om alls.
#
lit: håller med, cockney regerar. Sitter på tronen bredvid skånska…
Och visst skivan är en utmärkt partyplatta. Har flera guldkorn. Men jag känner ändå att den bleks ut lite i längden. Som alltid är dagensskiva.com bortskämda med höga betyg – en femma är inte en sågning.
#
På tal om Audio Bullys, någon som vet varifrån de har snott pianoslingan i The Things? Har hört samplingen i Fevens ”Jag kom jag såg” också.
#
Före Hultsfred: 8/10
Efter Hultsfred: 9/10
Det verkar som att många var besvikna på Audio Bullys spelning, var det kanske på grund av kombinationen: perfekt mängd alkohol i kroppen/oavbruten dans i en timme längst fram som gjorde att jag efter spelningen utnämnde Audio Bullys spelning till den bästa Hultsfredsspelningen på 5 år under en högtidlig ceremoni på funktionärscampingen. Ingen vet.
#
heythatsmybike:
Vi måste ha varit precis jämte varandra, ty jag hade och har nog fortfarande exakt dina känslor i mig…
#
Kanonplatta.
#
har varit på hultsfred två år och ingen konsert har riktigt satt sig så där så att man bara bubblar över i swimmingpooleufori. Ända till i fredags och klockan slog elva efter en timmes dansant kaos…
9/10
#
Hur tusan kan man tycka att ”We don't care” är bra? Då kan man inte vara särskilt intresserad av musik överhuvudtaget.
#
Jag gillar inte heller We don't care, men en hel del av de andra låtarna.
#
änna väl lågt betyg. kunde haft en sjua iallafall! dock håller ja med om att den tappar lite på slutet.
#
What tha Fack? Minst en 8:a.. Helgjuten platta!
#
Grym platta!
Glöm TTA’s wannabetoner. Här har du riktig huliganmusik!
#
Hur orkade ni gräva fram de här föredettingarna?
#
Kommentera eller pinga (trackback).