Ingen som läst min text om Cult of Luna kan ha undgått att jag håller bandet ganska högt. Senast jag såg bandet på scen var på Contan i Örebro mellan Merciless och The Haunted och det var ingen direkt minnesvärd upplevelse. Enligt Johannes berodde det på en liten scen som inte rymde deras egen ljusrigg och ett kasst ljud. Nu skulle så alt vara på plats i teaterladan och den riktiga upplevelsen skulle infinna sig.

Jag bor i ett tält. I tältet finns ett liggunderlag. För cirka sex år sen skadade jag ryggen i en hockeymatch och sedan dess hoppar saker snett då och då. Givetvis händer det här, förmodligen efter liggunderlag och dekadent leverne. Jag var inte på topp på Cult of Luna helt enkelt.

Bandet går på runt halv sex. Det är ljust ute. Det förtar lite av upplevlesen. På scen finns runt åtta lampor som lyser konstant uppåt. Inget ljus träffar vare sig publiken eller bandmedlemmarna framifrån. Det visuella är viktigt för Cult of Luna.

En timme och sex låtar senare är konserten över. Snittet på låtlängden borde bli runt nio minuter. Det förekommer inga mellansnack eller nån som helst presentation. De kör inga extranummer.

Cult of Luna gör en bättre spelning än den på Contan. Ändå lyfter det inte och den atmosfär bandet ger ifrån sig vare sig de maler tungt eller plinkar fint träffar mig inte riktigt. Visst, låtarna är skitbra, och ljudet hlet okej. Det är lite för ljust men vad gör det egentligen. Jag hade förväntat mig att bli överkörd av ett godståg lastat med järnskrot. Det belv jag inte. Förmodligen berodde det på mig. Det var helt okej, men inte mer tyvärr. De får köra över mig nästa gång istället. Då ska jag vara kry.