Såja, nu har Liberator bytt skivbolag och prånglat ut en skiva till. Blev ju inte särskilt bra. Går på halvfart. Härmar bara annan musik. Liberator sätter käppar i hjulen för ett bra svenskt musikår. Svänger här och där, men är på det stora hela en ganska avsvalnad soppa. Gubbpop! Liberator saknar det distinkta.

Alla dessa omdömen om Liberators ”Are You Liberated?” gjorde mig tänd att försöka ge en annan bild. Alla verkar övertygade om att Liberator skulle vara stadda i nedgång.

Jo, visst är de på nedgång om vi tänker på antal sålda skivor, eller att deras publik i mitten på 1990-talet nu gör allt för att undvika 30-årsdagen, eller att ska inte är så superhett, eller att Sverige kokar av bra band redo att stiga upp på vilken scen som helst.

Trots det är Liberator fortfarande hungriga. Ingen tvekan om den saken. Visst levereras fortfarande sväng och gung, men samtidigt har bandet låtit rockriff ersätta baktakten, och orglar och synthar låter blåssektionens lufttryck bli till pop. Inget fel i det. I rätt proportioner blir det en skön blandning av soul, rock och ska. En blandning som spikrakt och klockrent levereras med Robert Ylipääs röst.

Nog blir det lite gubbigt och nog härmas Liberator. Men de har hållit på i 10 år nu, och de var från början ett coverband. Vilka förväntningar ska jag ha?

För här finns det låtar som både Blur, Madness eller Cardigans skulle kunna göra anspråk på. Skillnaden med det människor tror sig vilja söka är att Liberator befriat sig från bojorna av rökiga lokaler, svettig och hoppande publik. Baktakten är inte allt. Att slipa på låtar, att låta dem vara mer än dansdängor, är helt OK. Särskilt som Liberator aldrig släpper sitt ursprung. För mitt bland nästan lågmälda poplåtar som ”Special Friend” eller ”You Came Along” och snyftrocksdoftande balladen ”Kamikaze Kid” så sticker det ut en och annan riktig golvfyllare. Det är svårt att sitta still när skivan inleds med ”24” och ”Ignorance a Bliss”. Det svänger och det fullkomligt stinker av ett skatokigt Sverige sådär 1997 eller 1998.

”Are You Liberated?” kommer aldrig föra Liberator dit de var när de släppte ”This Is..” 1996. Men det var nog inte meningen heller. Det är ett OK album fyllt av progression men utan alla hits. Det tar förmodligen också en annan riktning än den som riktiga skaälskare kanske hoppats. Det är förmodligen inte ens en utveckling som rockkännare eller popkännare gillar. Därför tycker jag det blir stentufft.

Liberator låter som mycket annat, men inte som förr. I fallet med ”Are You Liberated” är positivt.