dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Blood Brothers: ...Burn, Piano Island, Burn
...Burn, Piano Island, Burn (CD) The Blood Brothers
2003
BMG
8/10

Revitaliserande

Lyssna

Sök efter skivan

För ett tag sen pratade jag The Locust med Tjuvlyssna-Klas. Igen ska sägas, för det var inte första gången. Vi ivrade igång och ett par dagar senare stod jag med en hemmaknåpad samling i handen. The Locusts senaste, några låtar med Pretty Girls Make Graves och en platta med The Blood Brothers. Missionären Klas tyckte att det var dags för mig att förstå ett och annat.

Och det måste jag säga att jag gör. Men inte som väntat kanske. För trots att jag kommer svära i hardcorekyrkan nu (igen) måste jag säga att The Blood Brothers stjäl showen. De kan säkert anklagas för att vara osnutna prettokids från Seattle som stulit, anammat och förenklat manér och idéer från The Locust. Men det kan inte hjälpas. Jag tycker de gör för mig vad The Locust sägs ha gjort för hardcore. De uppdaterar, förnyar och revitaliserar.

Att de sen gjort det genom att kombinera det värdefulla stöldgodset med att ta upp At the Drive-Ins tappade stafettpinne gör knappast mig ledsen. De har visserligen sålt sin själ till storbolagssatan och Ross Robinson, men jag orkar inte bry mig. Hardcorepuritanerna får gnissla tänderna så att flisorna far, så kan jag lägga energi på annat.

Jag kan visserligen också tycka att det är synd att band behöver signa till storbolag för att höras ordentligt, men det finns få delar av ”…Burn, Piano Island, Burn” som låter bolagskompromiss och ondsint producent. Det är kanske mindre lager av olika spår som jobbar mot varandra och mer melodi (de spelar till och med akustiskt utan dissonans!), men det ser jag inte som en nackdel. Det är trots allt känslor som ska förmedlas.

Musiken bygger, som sig bör, mest på energi. Fast med mer frenesi och galenskap än brukligt, rent traditionellt, och den får mig att tänka lite på Icarus Line. Det är meckigt och konstruerat, men utan att kännas sökt. Vi får vansinnestempo och skevheter som låter klipp och klistra eller varsitt bås i studion utan medhörning. Men samtidigt ligger slingor och klistriga melodier med hela tiden så att det inte går att tappa bort sig. Basen fungerar ofta som ett lavinsnöre i en storm. Det är bara hålla i sig. Skillnaden mot verkliga stormar är att den här trivs man i.

Bandet har två sångare och ibland låter växelsången lite väl seriefigursröst, men när man vant sig tycker jag att det funkar. Mer än så. Men visst skrattar jag till vid något eller några tillfällen.

Texterna tycker jag fungerar mer som vattendelare än sången. De kan antingen kallas poesi eller nonsens. Beroende på hur man ser det. De är kollage av fina ord, meningar och fraser. Jag gör ett test åt dig genom att skriva ut tre titlar från skivan: ”Every Breath Is a Bomb”, ”Cecilia and the Silhouette Saloon”, ”I Know Where the Canaries and the Crows Go”. Så. Om du fick kväljningar av dem så tycker jag du ska låta bli att spela skivan över huvud taget.

The Blood Brothers har fått mig att börja leta på ställen i skivaffären som jag inte besökt på ett tag. Vansinnesmeckandet och skränandet får mig att skina ikapp med våren. Det rensar, renar och gläder. Och jag blev inte mindre glad av att ”…Burn, Piano Island, Burn” fick distribution i Sverige och recenserades på fler ställen än jag trott. För mig betyder det att jag kanske får se dem live mer än på DVD i framtiden. Eller som Tjuvlyssna-Klas mejlade mig någon dag efter skivan släpptes: Hypen har börjat.

Mikael Nordlander

Publicerad: 2003-04-17 00:00 / Uppdaterad: 2008-09-02 00:01

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1939

23 kommentarer

nr 1 igen.

Anonym Oregistrerad 2003-04-17 00:01
 

En 8:a! Det var nytt!

keso Oregistrerad 2003-04-17 00:04
 

aldrig är jag i tid

tomato Oregistrerad 2003-04-17 00:05
 

suverän skiva. hoppas dom kommer till sverige nån gång.

jepp Oregistrerad 2003-04-17 00:12
 

klas out heter han faktiskt.

bra recension förresten. skivan är bra. kommande the locust-plattan däremot är inte mycket mer än ok.

men sådär extremt utmanande tycker jag inte blood brothers är. det känns som den grejen mest handlar om att folk inte hört så mycket hardcore och punk i samma anda som blood brothers, men den finns där även om folk inte orkar lyfta blicken och leta reda på den. och de är ändå ganska konventionella jämfört med band som racebannon.

alex Oregistrerad 2003-04-17 00:22
 

Alex:

jaha, och hur låter det när det är *riktigt* skränigt?

watcher of the skies Oregistrerad 2003-04-17 00:30
 

Hardcore… ush

Galen Oregistrerad 2003-04-17 00:43
 

jag menade inte så mycket skränigt eller inte, utan mer att i nästan alla recensioner jag har läst så står det att the blood brothers är så skruvade och totalt galna så att det inte finns något att jämföra dem med ens. och jag menar bara att jag visst kan förstå att man tycker så om de bästa referenserna man kan hitta är korn, system of a down och refused men det finns så mycket band som har inspirerat blood brothers men som inte recensenterna har hört. det känns bara som det är lite tröttsamt när folk bara reagerar på saker när de släpps på stora bolag, som om det bara är då som innovationer räknas.

alex Oregistrerad 2003-04-17 00:49
 

men man kan ju definitivt hoppas att de som gillar den här skivan omedelbart köper allt med clikatat ikatowi, antioch arrow och swing kids. till exempel.

alex Oregistrerad 2003-04-17 00:51
 

ok, alex.

Det här är ganska hardcore också (senaste gästrecensentens band):

http://www.nasum.com/

watcher of the skies Oregistrerad 2003-04-17 01:11
 

detta skall kollas upp, verkar bra

Anonym Oregistrerad 2003-04-17 08:29
 

Usch, Nasum blää

lingon_balle Oregistrerad 2003-04-17 09:12
 

alex: jag fattar din poäng. och jag ska inte säga att jag har storkollen på underjorden. men jag skriver ju knappast på skivan just för att den är storbolag.

men att säga att jag tycker det är här är det skränigaste eller meckigaste jag hört skulle vara en klar överdrift. det är en recension och inte ett försök till att skriva på det värsta jag kunde hitta.

Mikael Nordlander Oregistrerad 2003-04-17 09:31
 

”Att de sen gjort det genom att kombinera det värdefulla stöldgodset med att ta upp At the Drive-Ins tappade stafettpinne gör knappast mig ledsen”

Vågar man hoppas?

Robert Oregistrerad 2003-04-17 11:31
 

mikael: ja, det var egentligen inte någon kritik mot just din recension, utan mer det intrycket jag har fått överlag när jag har läst recensioner av skivan.

det märks ju lite i kommentarerna här att det finns extremt mycket musik som buntas ihop med den enda gemensamma nämnaren att det är ”hårt”. jag menar, nasum och blood brothers har ju alls inget gemensamt i övrigt. det är ju lite som en del hardcore-kids som buntar ihop placebo och housemartins bara för att det är ”pop”.

men det här är samma fenomen som när det gäller totalt jävla mörker och agoraphobic nosebleed som också är band som också verkar vara band som i sina respektive genrer inte är särskilt unika eller nyskapande men när man aldrig hör grind som agoraphobic nosebleed annars så låter naturligtvis den enda grindskivan man hör som om den kom från en annan planet. ibland känns det som om banden får lite mer ära och berömmelse än vad de kanske förtjänar. det känns som att det finns massor av band som gör spännande musik men de finns inte förrän de spelar på hultsfred eller skriver på för ett storbolag. division of laura lee är ett typiskt exempel på ett sånt band som släppte flera singlar (jag tror de släppte sin första 98) och en samling innan de blev upplockade av burning heart, och efter det har det hela tiden verkat som om de var ett nytt band. som om det de gjorde innan inte var på riktigt.

frågan är ju varför det är så att musiken bara verkar räknas när den når ut genom de etablerade kanalerna?

alex Oregistrerad 2003-04-17 12:25
 

Rocken är död

The wonderboy Oregistrerad 2003-04-17 13:04
 

Kul med en recension av den här skivan.. bra recension för den delen med.

Undertow Oregistrerad 2003-04-17 17:01
 

synd att bränna piano

Galen Oregistrerad 2003-04-17 21:19
 

JAG ÄR GALEN I HUVUDET! MEN ATT DENNA SKIVA EJ FICK 10 UTAV 10 ÄR helt CP SKADAT! JAG sKALL aldrig MER KÖPA DAGENS SKIVA! FY FAN!

PEPELIPEP MANNEN Oregistrerad 2003-04-21 00:40
 

Personligen är jag grymt besviken på den här skivan. Den lever inte alls upp till hypen. Tunn, tråkig, pubertal och meningslös.

Martin Oregistrerad 2003-04-23 08:34
 

Fet platta, skränig och rätt på musik.. härligt härligt…

fool for a lifetime Oregistrerad 2003-11-06 13:40
 

Fan vad jag gillar den här plattan. det är snabbt, tajt och upphetsande… kolla upp Pink tarantulas från deras Ambulance vs. Ambulance singel den är fet!

Musheeba Oregistrerad 2004-06-02 00:17
 

[...] RelateratThe Blood Brothers …Burn, Piano Island, Burn (22)Like Rats From a Sinking Ship Sxy sxy gsw EP (4)Traktor Sequence the sequence (11)The Blood Brothers Crimes (16) [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig