Recension

- Music for the Mature B-boy (CD) DJ Format
- 2003
- Genuine Article/Pias/Playground
Hiphop, Brighton-stylee
Lyssna
Externa länkar
- DJ Format
- Officiell sida hos skivbolaget.
DJ Format är engelsman. Han gör hiphop. Jag nöjer mig att konstatera detta den här gången.
Men de goda nyheterna är att DJ Format, eller Matt Ford, tillhör ett av undantagen. Ett av undantagen som lyckas förena ”engelsk” och ”hiphop” utan att det blir en urvattnad och aptrist kopia av den amerikanska scenen.
För även om jag direkt kommer tänka på tidiga Gang Starr när ”Music for the Mature B-boy” rullar igång, musiken är även här fast rotad i jazzen, så lyckas DJ Format sy ihop musiken till en intressant och svängig helhet.
Som så många andra DJ:s som släpper skivor består ”Music for the Mature B-boy” dels av instrumentala avsnitt, som ibland gränsar till DJ Shadows musik, dels av inhopp från gästande rappare. Här hittar vi namn som Abdominal, Fatski, Aspects samt Jurassic 5-medlemmarna Akil och Chali 2na.
Musik byggd kring ingredienserna ”skramlig jazztrumma” och ”funkig ståbas” är i sig inget nytt. Det är när DJ Format rör ner ultrabrittiska smaker i smeten som det börjar bubbla. Det kan vara klipp från gamla brittiska serier och filmer till John Barry-inspirerade signatursamplingar som får bilder från ”Snobbar som jobbar” och ”Helgonet” att börjar rulla på insidan av mina näthinnor. Samtidigt frontalkrockar de ibland med rena old school-samplingar hämtade från hiphopens första stapplande steg på New Yorks bakgator.
Albumet består bara av elva spår utspridda över drygt 45 minuter. Kort och koncentrerat, alltså. Det är bra. Ska jag välja ut några favoriter blir det ”Last Night in Brighton” (som inte så lite påminner om Sugarbabes ”Overload”), ”Here Comes the Fuzz”, med sin drivande fuzzbas, jazzfunkiga ”Charity Shop Sound Clash”, släpiga ”Little Bit of Soul” med sina soulsamplingar och ”English Lesson”, som skulle kunna illustrera en biljakt i vilken sextiotalsfilm som helst. Inte långt efter kommer ”We Know Something?”, som kommer glädja många Jurassic-fans.
Allt som allt landar ”Music for the Mature B-boy” i något gränsland mellan De La Soul, DJ Shadow, Jurassic 5, Quasimoto och Rob Swift.
Brighton funkar. På riktigt.
Publicerad: 2003-04-10 00:00 / Uppdaterad: 2003-04-10 00:00
En kommentar
Årets skiva!
#
Kommentera eller pinga (trackback).