dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Simply Red: Home
Home (CD) Simply Red
2003
simplyred.com/Bonnier Amigo
7/10

Blåögt

Lyssna

Sök efter skivan

Engelsmän kan inte göra soul.

De är bra på en väldig massa musik. Helt vanlig gitarrpop. Skruvad klubbmusik. En hel del annat.

Men engelsmän kan inte göra soul.

Jag kan faktiskt sträcka mig så långt att även inkludera hiphop. Det går liksom inte. Det blir platt och osvängigt. Men det är förstås en sanning med modifikation. Undantagen finns. Och de gånger de lyckas är när de inte försöker härma efter sina amerikanska kollegor utan gör sin egen grej. Stereo MC's, Massive Attack, Roots Manuva och Sade är bra exempel på vad de kan göra om de bara vill. Simply Red är ett annat.

För några veckor sedan släppte Mauro Scocco sitt senaste album ”Beat Hotel”. I sina bästa stunder var det avskalad och intim soul som samtidigt var väldigt svensk. Det finns rätt många paralleller mellan Mauro och Mick Hucknall.

Precis som Mauro var det länge sedan Mick var ung, hipp och het. Han är sedan mer än ett decennium säkert placerad bland de artister som säljer bra varje gång de släpper en skiva, men det blir sällan någon uppmärksamhet när ett nytt alster landar. Det är musik för dem som köper en skiva om året. Säkert. Ospännande. Kommersiellt, välputsad och trist musik.

Den kredd Mick Hucknall har kvar, har han förtjänat enbart genom att vara en av människorna bakom skivbolaget Blood & Fire – ett av de stora reggaeåterutgivningsbolagen.

Om du frågar mig är det vansinnigt orättvist.

Ända sedan debutsingeln ”Money's Too Tight (To Mention)” och fantastiska ”Holding Back the Years” har den rödhårige engelsmannen släppt ifrån sig svalt innerlig soul med ögon lika blå som hans egna. Och de gånger han gett sig på att göra egna versioner av mer eller mindre klassiska verk ur soulens historia har han gjort det med respekt och kärlek och gett låtarna en ny kostym som oftast passat som handen i handsken.

Vissa dagar föredrar jag faktiskt Simply Reds version av ”If You Don't Know Me by Now” framför Harold Melvin & The Blue Notes original.

Nu är Simply Red tillbaka med ett nytt album utgiven på ett eget skivbolag. Hucknall är den senaste i raden av artister som upptäckt att ett stort skivbolag också tar en stor del av dina pengar. Sagt och gjort, simplyred.com är bolaget som numer gäller. Håret är också lite kortare än vanligt.

Musiken däremot är, som alltid, sig lik. Tråkigt på ett sätt kanske, men på något sätt hade det inte varit Simply Red med alltför stora förändringar. Men bland de vackra stråkarna och jazziga trummorna finns det också utrymme för drum'n'bass-flörten ”Money in My Pocket (Plan B Mix)”, en cover av Dennis Browns original. Undantaget som bekräftar regeln.

Allting är som vanligt snyggt och vackert på samma gång och Hucknalls röst är lika bra som den alltid varit. Tre covers är med den här gången: förutom ”Money in My Pocket” även The Stylistics ”You Make Me Feel Brand New” (där Hucknalls röst faktiskt ibland är kusligt lik Russell Thompkins falsett) och Bob Dylans ”Positively 4th Street” (som alla Dylan-fanatiker per automatik självklart kommer hata).

Men även i de egna låtarna flörtas det bakåt. I ”Fake” möter northern soul-stomp blåset och basen från Hi-soundet. ”Something for You” låter inte bara som en Curtis Mayfield-låt, Hucknall själv sjunger också som Mayfield. Och i ”Sunrise” dyker några strofer från Hall & Oates ”I Can't Go for That (No Can Do)” upp – även om de för alltid kommer vara förknippade med De La Souls ”Say No Go” för mig.

Förutom avstickaren till dansgolvet i ”Money in My Pocket” håller sig ”Home” i cocktailbaren. Den typen av musik som bespottas mest jämnt. Den här skivan kommer inte förändra bilden av Simply Red det minsta. Själv konstaterar jag bara att det är musik för blå söndagsnätter, mellan melankoli och sömn. Då är Simply Red en vän jag gärna bjuder in. Inte musik att dö för, men precis rätt ibland.

Att titelspåret dessutom är något av det bästa Simply Red spelat in gör inte saken sämre. Om du fallit för Mauro Scoccos ”Beat Hotel” ska du definitivt låna ”Home” ett öra.

Då har du med en gång två vänner att ta till när teet smakar lite väl ensamt.

Ola Andersson

Publicerad: 2003-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2003-04-03 00:00

Kategori: Recension | Recension: #1911

4 kommentarer

Englands svar på Mauro Scocco!!!!!!!

arg skåning Oregistrerad 2003-04-04 19:36
 

Han är en fantastisk sångare. Låtmaterialet brukar variera, men när det funkar är det riktigt riktigt bra.

Alias Oregistrerad 2003-04-07 08:38
 

If You Don't Know Me by Now med honom måste vara världshistoriens l å n g s a m m a s t e låt.

watcher of the skies Oregistrerad 2003-04-08 01:46
 

den är bra jooo:! köp.

mig Oregistrerad 2003-04-09 12:59
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig