Recension
- Mother Tongues - 100% Female Hip Hop (CD) Samling
- 2003
- Mother Tongues/Quatermass/VME
Kvinnor kan – hiphop
Lyssna
Externa länkar
- Quatermass
- Det större skivbolaget.
Visst. Det är så jävla tröttsamt att man inte kan skriva om kvinnor som håller på musik utan att hela tiden konstatera att de är kvinnor. Låta det framgå hur imponerad man är över att de kan låta som de låter fast de är kvinnor. Hur skönt det är att höra starka kvinnor. Hur sorgligt det är att se kvinnliga artister spela på sin sexighet. Ja, ni vet.
Men när en samling får undertiteln ”100% Female Hip Hop” är det svårt att inte komma in på det.
För inte minst hiphopen är ett mansdominerat område. Visst, det finns kvinnliga MC:s. Rätt många faktiskt. Från Roxanne Shanté, Salt'n'Pepa, Queen Latifah och Monie Love över MC Lyte, Boss, Bahamadia och Ladybug fram till Lil' Kim, Foxy Brown, Jean Grae, Apani B Fly Emcee, Ms Jade och Missy Elliott (ja, eller vad hon nu gör).
Men för varje namn skulle jag förmodligen kunna räkna upp tio manliga rappare. Minst.
För att göra saker och ting lite roligare kan vi hålla oss till att räkna upp australiensiska rappare. Sedan begränsar vi oss till kvinnliga australiensiska rappare. Alla som kan räkna upp fler än två räcker upp en hand.
Om du vill bredda din allmänbildning är ”Mother Tongues”, från etiketten med samma namn, ett bra ställe att börja.
Okej, egentligen bränner samlingen ut sig redan i andra spåret där mannen Moka Only kommer in och rappar tillsammans med Maya Jupiter. Men även om samlingen kanske inte lever upp till ”100% Female Hip Hop” så är den likväl bra. Faktiskt riktigt bra.
Mestadels är musiken av det tillbakalutade slaget. Moka Only-bidraget ”Funnyluck” låter som en ganska typisk Moka Only-låt. På ett bra sätt. Jazzigt flyt. ”The Harvest” är Handsome Boy Modeling Schools ”The Truth”, fast med Trey och Hau istället för Roisin Murphy och J-Live. Även ”Feline Forces Extramental” har starka ”The Truth”-drag.
När Trey gungar igång ”Universal Soldier” blir det till stråkarna av något som skulle kunna vara en DJ Premier-produktion. På tal om Premier skulle ”You Never Seem to Understand Me” kunna vara plockad från någon av Jeru Da Damajas album med sina ödsliga skräckfilmsvibbar.
Men det finns även andra smaker. ”The Beat Goes On” och ”Move” är båda bounce i Timbaland-skolan. Den förstnämnda faller rätt platt, medan ”Move” studsar på riktigt, riktigt bra.
Det övergripande temat slår dock inte igenom i textmässigt över hela banan. Men överlag är det rätt långt till Lil' Kim, om vi säger så. Vad gäller de olika rapparna håller de överlag bra klass – Maya Jupiter och Trey är favoriterna. Det som kan kännas lite ovant för amerikaniserade hiphop-öron är dels den australiensiska dialekten som skiner igenom här och där, dels att ”mitt folk” här är aboriginer.
Men tyvärr håller det inte riktigt hela vägen. Några av de sista spåren passerar omärkta förbi. Men dessförinnan finns det faktiskt många anledningar att kolla in ”Mother Tongues”.
Hur ofta får man exempelvis egentligen chans att höra en digeridoobeatbox?
Publicerad: 2003-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2003-04-03 00:00
En kommentar
1111
#
Kommentera eller pinga (trackback).