”There's a lot of empty shells
around today. At first sight
they look like human beings,
but go a bit closer and you'll
see that they're not people but
empty shells, with all the
goodness inside eaten away.”
- ”Konsumera Era”, 2003.

Robin Watkins och Pontus Stalin är tillbaka. Som duo igen. Den här gången något mer sansade musikaliskt, men med ovanstående betraktelse av konsumtionssamhället tryckt på konvolutet. Musiken känns igen, även om den blivit både suggestivare och mörkare. Helt i linje med de valda titlarna och omslaget. Musikaliskt bygger skivan på mer repetitioner och skeva arrangemang än tidigare, även om de snirkliga slingorna finns kvar.

Jag tänker en del på etikettkollegorna Svenson och senare Fugazi vid sidan av Don Caballero när jag lyssnar på ”Konsumera Era”. Som utgångspunkter för hur det här låter, snarare än som redogörelse för bandets referenser (de är garanterat fler än så). Indiesjälen finns också kvar i bandets musik som ett smutsigt tumavtryck som inte försvinner, och den här gången känns det som att det medfört en smått elakartad infektion.

Den största skillnaden, vid sidan av den mörkare framtoningen, är att några spår innehåller sång. Ibland funkar det, ibland inte. I bästa fall förstärker det, men i de sämre stunderna tar sångpartierna ner bandet en nivå. Jag tycker nog att de kunde varit mer sparsamma med just det instrumentet.

I övrigt är instrumentationen i stort sett densamma. Trots att man tagit in fler gäster. Dialog Cet är återigen bara två i bandet, men tre olika trummisar har medverkat på skivan, liksom en extra gitarrist som även spelat synt och hammond, och en extra basist. Krångligt? Nej, inte alls. Bandet repar aldrig, de spelar bara in, och spelar ute ibland, och då är det nog enklare att bara vara två som bestämmer. Och med tanke på resultatet tycker jag nog att formatet passar bandet.

Jag blev förälskad i bandets förra skiva, ”Ny Metall”, men jag är bara förtjust i ”Konsumera Era”. Trots att den i stora drag är bättre både spelmässigt och låtmässigt. Delvis beror det på några av sånginsatserna, men också på att nyhetens behag inte finns med i ekvationen. Men jag är lugn. Alla relationer är olika, och jag vet att även den här skivan kommer att glädja mig ett bra tag framöver.