Recension
- Jideblasko International (CD) Kaah
- 2003
- Jideblasko/MNW
If you fake the funk your nose will grow
Lyssna
Externa länkar
Etiketter
Jag har ingen bra historia ihop med Kaahs musik. Han har alltid varit en sån som jag får konvulsioner och skrikanfall av. Jag har krupit under en kudde eller hångarvat när jag har hört hans låtar. Jag är inte den som har mest överseende med speciella sångröster och krystade betoningar, men vanligtvis brukar jag bara fnysa eller stänga av om jag inte orkar höra. Men med Kaah är det annorlunda. Jag ömsom skrattar högt och ömsom jämrar mig i stilla panik.
Håkan Hellström och Jocke Berg är andra exempel på sångare som gör mig växelvis hånfull och förbannad. Och sån musik är alltid lite jobbigare än den riktigt intetsägande, för den får mig att känna och tänka massor. Det går inte att bortse från den. Och det var därför jag beslöt mig för att anta utmaningen att skriva om Kaahs nya skiva.
Jag kan säga så här mycket, Kaahs sång gör mig fortfarande upprörd. Jag tycker verkligen inte att han sjunger särskilt bra. Jag kan inte förstå folk som säger att han är Sveriges soulkung. Det är inte sant. Han borde heller inte sjunga så där ryckigt och tillgjort. Han borde inte misshandla svenska så där. Orden pressas in i krystade sammanhang, vrids till och skrivs om för att passa till musiken.
”I natt fick jag ingen blund.” Så kan man bara inte säga. Det känns inte äkta hur känslosamt man än kvider fram det. Men jag beundrar ändå hans egensinne. Hans totala skolk från ”så här sjunger man faktiskt”-skolan. Och jag skrattar åt mig själv som blir så upprörd. Men när bandmedlemmarna presenterar sig själva i ”Jideblaskos talar” kryper jag ner i fosterställning av sekundärskam. Huga. Och när Kaah sen hittar på att sjunga om ”Kändisliv” på ett urbota fånigt sätt blir jag arg igen.
Men det är inte bara sången. Musikaliskt sett gillar jag verkligen vissa låtar på skivan, medan andra får mig att vilja såga sönder den. Och efter några veckors lyssnande har jag kommit på vad det är som stör mig. Ungefär samtidigt som Patrik H levererade sin klarsyn i lördags om att det är på trummorna det beror, att funken sitter i slagverken, fick jag i en annan del av landet plötsligt plötslig insyn i min egen hjärna: Folk som har funk använder sitt instrument som ett rytminstrument, vilket instrument det än är. Det är naturligtvis alldeles för självklart när man lyssnar på funk som den ska låta. Funk kan ju bara låta som den ska, för utan träffsäker rytm uteblir den. Varje instrument och varje vokalstämma funkar som riff var för sig. Tillsammans allihop blir det himlen. Ofta i alla fall.
Men det är när jag hört musik som försöker vara funk men inte kan, som jag till slut har förstått det fullt ut. I fallet med ”Tiden som vi lever i” på ”Jideblasko International” ser jag det extra klart. En envis synthslinga försöker markera, men är strax utanför, rytmen. Det kryper i hela kroppen på mig när beatsen inte hamnar där dom ska. För det är beats. Eftersom allt i funk är beats. De konstanta referenserna till Minneapolisfunken gör det också beklagligt tydligt att bandet inte ens nästan når upp till sina förebilders standard.
Men jag vill inte bara klaga, det blir också jobbigt. Spånka NKPGs ”Work” görs ihop med Spånkas sångare Frosche och det är en ruskigt bra låt. Den har växt från ”okej” till ”jädrar anacka” på de veckor jag ägt skivan. Inledande titellåten är skön, liksom lilla ”Bobby Bling Bling – Återkomsten” med sin blandning av soft groove och solid galenskap. Instrumentala ”Fällan” är fin. Stöddiga ”Stick upp” har jag lärt mig att leva med, det är mest när den klämda svengelskan framträder mest som jag blir less. Efter att ha jobbat med mig själv och min förmåga att acceptera, kan jag också nästan gilla den sugande balladen ”Kom å bind mej”, om jag bortser från texten vill säga.
För att slutligen inte verka som en totalt förbittrad elitist, vill jag säga att jag verkligen gillar det Kaah och Jideblaskos gör, och det okonventionella sätt dom gör det på. Att jag sen inte gillar resultatet hela tiden får vara en bisak, det är mest mitt bekymmer.
Publicerad: 2003-03-12 00:00 / Uppdaterad: 2008-06-15 00:26
48 kommentarer
åhhnej, hiphop..bara för att det tjatats så mycket efter 50 cent, erkänn!!
#
rocco: håll dig till snuskfilmer. Kaah är lika mycket hiphop som blåbär är jordknölar.
#
Det där hur artister använder rösten kan verkligen stöta ifrån vissa människor, dra till sig andra. Jag fixar inte Tom Waits teatralitet, men har inga problem med Billy Corgans röst eller Peter Hammill.
#
Billy Corgans kraxande ska det väl stå?
Tom Waits är gud.
Hiphop är jordknölar.
#
En bra skiva, men den når inte alls upp i klass med Kaahs senaste… Heja Kaah iaf!
#
Ett ord: Bajs
#
Fasen vad skönt med en sågning! Och dessutom av den dryga tjockhults-bon Kaah! Heja Fiffi!!!!!!!!
#
Fifi, om du tycker att Kaah är så dålig så tycker jag inte att du ska recensera hans skivor. Tanken är väl ändå att recensenten ska ha någon form av förhållande till artisten eller musikformen för att kunna göra denne rättvisa. Visserligen gillar du FUNK, men du hade förmodligen redan från start en negativ syn på Kaah, vilket du också förklarade i början på recensionen. Skivan var dömd att sågas p.g.a. din inställning till artisten.
För övrigt tycker jag synd om dig, Fifi. Du har inte förstått nånting. Kaahs två senaste skivor är bland det bästa svensk soul/funk har!
#
äntligen en som tycker som jag! jag har gått runt och trott att det var ngt fel på mig som inte kunde ta till mig det här, och verklien försökt (och nästan lyckats) tycka att ”jag måste dansa” är lite, lite tuff.
#
Håller med Streptokocken, någon annan borde recenserat Kaah. Ola Andersson kanske? Hur som helst skivan är bra (dock inte lika bra som beats, melodier …)och förtjänar ett bättre betyg. Den är trots allt det bästa på svenska för tillfället!
#
Vad finns det egentligen att gilla hos Kaah? Är det den skitnödiga sången? Eller kanske musiken som mest låter som en stelopererad funkmacka från 80-talets början?
#
fifi är inte så bra annars, men det var skönt att se att man inte var ensam om att inte vara helsåld på stelbenta kaah som sjunger så löjligt. grattis fifi!
#
Streptokocken: Vad är det för värld du lever i där en recensent måste gilla artisten hon recenserar? Ska betygskalan göras om från 1-10 till 7-10 också?
#
men vadå..vad hände med 50 cents någon?
#
Kom igen då, 50 Cent nu för fanken!
#
”Jag har ingen bra historia ihop med Kaahs musik. Han har alltid varit en sån som jag får konvulsioner och skrikanfall av.” Kan någon ta denna recension på allvar? Spelar ingen roll om man älskar eller hatar Kaah det är ju tydligt att recensenten inte är den mest lämpliga att recensera denna skiva.
#
tyvärr, 50 cent är redan ute. nästa vecka kommer en ny kritiker-älskling till hiphopare.
#
Har egentligen inte hört så mkt av Kaah´s musik. Men ”De tittar när jag dansar” var jävligt skön faktiskt! Han får gärna ta tronen som sveriges soulkung..Mena, herregud…Att Eric Gadd ens får göra en ny skiva är ju helt befängt!! Och ful är han också!! Nej, då föredrar jag verkligen Kaah! HEJA KAAH!!!
#
”Håkan Hellström och Jocke Berg är andra exempel på sångare som gör mig växelvis hånfull och förbannad. Och sån musik är alltid lite jobbigare än den riktigt intetsägande, för den får mig att känna och tänka massor”
Dessa grabbar är ju det bästa sverige har att erbjuda… d är grymma!
Men Fifi, om det är så jobbigt för dig att känna och tänka massor kanske det här med att recensera skivor inte är något för dig.
Har sett att Vårby McDonalds behöver folk som kan flippa burgare.
#
Så recensenter får bara recensera det som de gillar/ha en relation till? Låter lite befängt tycker jag…
#
”Kalla mig… INTE Bööööög!”
#
”Jideblasko International” är inte lika tajt som ”Beats, melodier och baby Kaah”, men den är lätt den bästa svenska skivan som släppts hittills i år. En given 8/10 i mitt tycke.
#
soul boy har rätt. 8/10 förtjänar den. fast jag tycker de kunde klämt in fler låtar. under 40 min e lite snålt.
#
Heja Fifi.
#
>>Streptokocken. Du skrev att tanken är att recensenten ska ha någon form av förhållande till artisten eller musikformen. Fifi berättar först sitt förhållande till Kaah i början av recensionen. Fifi skriver mycket Funk. Däremot skulle jag inte vilja att hon recenserade Kaahs nästa skiva, för nu vet vi ju varför Fifi tycker det här är dåligt och det lär knappast ändras. Det är som Bjurman borde förbjudas att recensera både Kent och Håkan som han ger fem plus innan han ens öppnat skivfodralet. Jag gillar inte Kaah. Till er som gör det kan jag säga att det finns hur mycket på den amerikanska marknaden som är betydligt bättre och som ni borde gilla ännu bättre. Sverige ligger fortfarande långt långt efter. Men man måste börja nånstans och Kaah är ett bra initiativ tycker jag.
#
8/10! I lööööv Kaah. Han gör sin egen grej och skiter i att ”allt i funk är beats” enligt regelverket. Och fram för mer svengelska, konstiga betoningar, utveckla svenskan, släpp in förändringar och bort med ”Så kan man bara inte säga”.
Fifi, sluta skämmas för en skiva du inte har gjort. Puss.
#
Det är ett jävla tjat om funk bland recensenterna här. Fy fan för funken. Och för Fifis recensioner.
#
Det här var den bästa recensionen jag läst på den här sidan. Bra att någon ställer sig utanför runk-ringen runt all svensk dynga.
#
Soul/Funk är absolut inte mitt gebit men Fifis recensioner läser man ändå. Bäst på dsc, så är det.
#
´Innan du går´ är iallafall en väldigt fin ballad. Men gillar inte Kaah överlag.
#
hångarvar är vad jag gör varje jävla gång jag läser nåt på den här sidan tror jag
kaah är kung!
#
Det är ju precis så som redhead skriver att Fifi väldigt detaljerat beskriver ett väldigt tydligt förhållande till Kaah. Jag håller verkligen med henne dessutom. Förstår inte vad killen tror att han håller på med. Allt från texter till sång och titlar för mig faktiskt mer illamående än bara bubblande av hånskratt. Jag hoppas innerligt att det här säljer riktigt dåligt så att kaah blir den som tvingas knäcka extra som hamburgerförsäljande.
#
Bara för att något är det bästa som släppts i Sverige behöver det inte vara bra. Kan inte vi svenskar sluta jämföra oss med varandra, och jämföra oss med hela världen istället. Jag tror vi fixar det också.
Ja just det, go fifi förresten!
#
Ja, kalle jag håller med. Varför lyssna på Sveriges bästa då man kan välja världens bästa. I de sammanhangen är ju Kaah totalt överflödig.
#
Såg att Mysen redan skrivit det jag tänkt!
Fortsätt så Fifi!!
#
Från: André
”Så recensenter får bara recensera det som de gillar/ha en relation till? Låter lite befängt tycker jag…”
Recensenster kan väl till att börja med ha lite kunskap om vad det är de recenserar så man kanske inte hänger ut något som man inte förstår.
#
Som den gamla Prince- & funk-sucker jag är brukar jag nästan alltid kunna skriva under på Fifis recensioner till hundra procent. Därför blev jag besviken när jag läste detta. Visst – alla måste inte gilla Kaahs röst eller så. Men själva argumenten håller ju inte.
För att funken ska svänga så krävs inte att varenda beståndsdel ligger exakt i rytmen. Att Parliament hävdade att ”Everything Is On The One” innebär inte att inga synkoper får förekomma. Tvärtom är det ju ofta just detta som göra att det hela lyfter och inte bara svänger, utan SVÄNGER.
Och språkargumentet är ju bara för lamt, verkligen inte värdigt dig. ”Så får man bara inte säga”? Jo, han får säga precis vad han vill. Avfärdar du Latin Kings och Ison & Fille på samma grunder? Hårdbevaka ”Värsta språket” och försök förstå vad de pratar om!
Mitt tips är att du går och ser Kaah live. Det kanske inte får dig att börja gilla hans röst, men mer hårdsvängande funk kan man inte uppleva på en svensk scen idag.
#
för i helvete.. va e de här för skit! snälla nån, kan nån som kan nåt om musik recencera den här skivan…
#
Stoffe:
Problemet med Kaah är att det inte ens är synkoper. Synkoper är också beats. (Är du verkligen Princefan och p-funkare?) Men i de låtar jag retar mig på hos Kaah sitter taktslagen snett. Det är surt. Jag får kryp.
Och om du inte fattar vad jag menar med ”så kan man bara inte säga”, så läs en gång till. Jag har inget emot att man leker med och utvecklar språket, men det måste låta som man menar det. Annars blir det fejkigt och platt.
Jag ser gärna Kaah live, men först The Roots den 20:e. Då får jag höra både tajta synkoper och sväng.
#
jag är också trött på recensenters ständiga tjat om FUNK. Vafan det är bara en musikstil, är trött på uttalanden som ”man kan inte fakea funken”
#
mofeta:
Funken är inte bara en musikstil, det är en livsnerv. För mig är funk lika övernaturligt som fenomenen moderskärlek och vårkänslor. Och samtidigt lika påtagligt och självklart. Något man känner och vet, men inte kan förklara med ord. Funken känns, den hörs inte. Och om du är trött på att läsa ordet funk på dagensskiva.com så kommer du att bli ännu tröttare längre fram. Det kommer inte sluta.
#
skivan är verkligen (precis som allt annat kaah gjort) skitbra och ”förstår” man det inte är det bara trist för en själv. låt någon som ”förstår” recensera… inget gråmulet klägg!
#
och det är alltid lika trist med folk som hakar upp sig med på betoningar och grammatik när man hör att det är ”på riktigt”. eller trist och trist, synd att dom inte kan vara mindre petiga och känna det. öh, kanske låter motsägelsefullt. men nån fattar väl. allt är bra kaah! (förutom att det typ bara var 6 låtar på den här skivan)
#
en vettig recension av plattan:
http://www.extendedmix.com/recensioner/recension.asp?albumID=228
#
Det här med att ”Tiden som vi lever i” inte skulle svänga är fel. Givetvis så existerar det olika sorters groove´s. Allt från att mixa åttondels-underdelningar mellan triolunderdelning & rak underdelning (eller ännu hellre ett mellanting med anknytning till kvintoler i grupperingen 3+2) till att lägga tex virveln (eller keyboarden) aningen efter den exakta platsen som metronomen envist markerar. Allt detta, om det utförs rätt & med KAAH'S precision, bidrar inte bara till att skapa ett extra sug i beatet, antingen frammåt eller bakåt, utan även till att förnya funken & alla andra musikstilar. Visst är det helt ok att snöa in i P-funks underbara värld, man får då dock finna sig i missa den nödvändiga & intressanta utvecklingen. Att påstå att detta inte svänger är att öppet deklarera sin okunskap i ämnet.
Förövrigt så visst är ?-uestlove & mannarna i The Roots otäckt tajta & musikaliska, men live så fins det inte något mer att önska än det som Hedlund & pojkarna i KAAH'S band redan bjuder på. Jag förstår precis vad du menar Jakob & kunde/behövde inte säga det bättre själv.
#
den här recensenten har inte fattat nånting. det är alltid roligt med svenska ”recensenter” som inte klarar av när en svensk artist använder ”felakig grammatik” men aldrig skulle reagera på om nån amerikansk gjorde detsamma med engelskan. kanske är det helt enkelt för att recensenten inte kan korrekt engelska grammatik eller för att den tycker det är pinsamt när det sjungs på svenska bara. för det blir ju aldrig lika coolt som i det häftiga amerika där allt är tillåtet. för det är coolt där. dessutom verkar recensenten lite för skitnödig för sitt eget bästa. hon borde släppna av. det är av funken handlar om.
#
kul att recensent inte ens vet vad han/hon snackar om.
Sparka aset
#
Fifa Nylanders bästa fiasko: ”Problemet med Kaah är att det inte ens är synkoper. Synkoper är också beats.” = det finns inga synkoper utan beats – så otroligt pinsamt magplask. Säger allt om hennes begåvning. Grattis!
#
Kommentera eller pinga (trackback).