Om man av någon anledning får allergiska reaktioner av kombinationen ”electronica” och ”norsk” är det nog läge att sluta läsa här. För Ralph Myerz And The Jack Herren Band är ytterligare ännu en av de norska electronica-akter som dykt upp, till synes från ingenstans, de senaste åren. Fast i det här fallet är ingenstans Bergen.

För precis som till exempel kompisarna Röyksopp och Björn Torske är Ralph Myerz And The Jack Herren Band knutna till det bergensiska skivbolaget Tellé Records. De medverkade alla på samlingen ”Wall of Sound Presents Tellé” där Ralph Myerz And The Jack Herren Band med spåren ”Nikita” och ”Savannah” hörde till de allra största positiva överraskningarna.

”Nikita” har också med sin lite ödsliga stämning och hypnotiska soundtrack-sampling blivit något av en chillout-hit och finns med på ett antal samlingar. ”Nikita” har hängt med till ”A Special Album” men presenteras här i en betydligt mer dansant version. Om den från början var en sval vindpust från ishavet är den nu snarare en varm passadvind.

Det är också lite det som kännetecknar Ralph Myerz And The Jack Herren Bands musik. Sval elegans som möter ett hetare temperament med fokus på rytmens kraft. För det förstnämnda står framförallt Ralph Myerz, DJ:n Erlend Sellevold, själv. Det är han som står för den melodiösa, elektroniska delen med programmeringar och samplingar.

Men det är framförallt de två andra medlemmarna i trion, trummisen Tarjei Strøm och percussionisten Thomas Lønnheim, som glänser på skivan.

För till skillnad från många andra electronica-akter är det mer än något annat rytmen eller rättare sagt rytmerna som är i centrum hos Ralph Myerz And The Jack Herren Band. ”A Special Album” är späckad med intensiva, galopperande trum- och percussionpartier. Exakt hur mycket Strøm och Lønnheim älskar att trumma loss får man höra om man väntar en kvart efter det att sista spåret har tystnat. Slagverkssolo är en ledtråd.

Men det vore onekligen enformigt om ”A Special Album” bara handlade om rytmer. Grunden är trots allt Myerz blandning av jazz, smeksamma popmelodier, ödsligt ekande ljudlandskap, breakbeats och en rejäl portion dub. Allt lunkande i samma avstressade tempo.

Där dundrar sedan percussionisterna in och bokstavligt talat bankar liv i musiken. Som bäst fungerar det när de flätas in och får kämpa med vackra stämningar eller djupt mullrande basgångar om uppmärksamheten. Då uppstår både en dynamik och ett pulserande sväng som man bara vill ha mer av.

Det fungerar oavsett om det gäller puttrig cocktailjazz i ”Casino”, loungepop i Donald Byrd-covern ”Think Twice”, discoladdade housegrooves i ”Funky Biznizz” eller när Myerz och hans gossar leker Klaus Wunderlich på dubäventyr i ”Savannah”. För det mesta kompletterar rytmerna och den övriga musiken varandra perfekt.

Tyvärr är Ralph Myerz And The Jack Herren Band lite för förtjusta i stora ekon och fjorddjupa basgångar. När de försöker variera sig verkar de ha svårt att bestämma riktning och hamnar som i ”Feel It” och ”Lullaby” i ett musikaliskt ingenmansland.

Sedan kan man tycka att de gör det lite väl bekvämt för sig genom att fylla ut med två så pass gamla låtar som ”Nikita” och ”Savannah”. Båda har förvisso mixats om men de har trots allt funnits ute i snart ett par år. Dessutom fanns ”A Special Morning” med på ”A Special EP” som föregick fullängdaren.

Samtidigt är det nästan lite småaktigt att gnälla över det då samtliga hör till de bättre spåren. Låtar som bidrar till att lyfta ”A Special Album” nästan ända upp till de höjder vi börjat vänja oss vid när det handlar om electronica från Norge.