Recension
- From every sphere (CD) Ed Harcourt
- 2003
- Heavenly/EMI
Myten Ed Harcourt spökar
Lyssna
Externa länkar
- Ed Harcourt
- Webben.
Att överträffa en ikon är nästintill omöjligt. Det är just det Ed Harcourt måste göra igen. Myten om honom skapar en musikalisk uppförsbacke där Harcourt hela tiden måste överträffa bilden av sig själv. Samma myt gör att jag har svårt att lyssna på den här skivan utan i varje låt leta efter den där detaljen som ska få mig att förstå genialiteten.
”From every sphere” är en naturlig fortsättning på ”Here be monsters”. Den låter i princip likadant. Produktionen har förädlats med hjälp av Tchad Blake. Ljudbilden är en aning större. Det låter fylligare. Barpekoral blandas med pianopop och flum och utflippade experiment i låtar som andas Lennon, Wilson och Waits.
Bäst är de långsamma låtarna. I ”Sister Reneé” – där kompet är begränsat till piano och munspel samt några diskreta stråkar – faller bitarna på plats helt och hållet. Samma sak i vackert blåa ”Bleed a river deep” där en jazzigt sordinerad trumpet kyler ned låten. Eller i ”Fireflies take flight” där piano, xylofon och gitarr smeker mina trumhinnor tillsammans med Ed Harcourts sång. I dessa tre låtar skymtar geniet. Starka melodier, känsliga ord och sång som känns i magen. Vaggvisor för vuxna.
Även poplåtar som ”All your days will be blessed”, ”The birds will sing for us”, ”Watching the sun come up” och ”Bittersweetheart” vittnar om att Ed Harcourt är en stor låtskrivare. Låtar som sprider glädje. De är knappast nyskapande, men väl så goda som sina företrädare.
Det går att komma långt med bra poplåtar.
Men det finns också några låtar från helvetet. Låtar jag bara stör mig på. ”Undertaker strut” får inte upp farten mer än ett tunnelbanetåg med vagnfel. ”Metaphorically yours” har en bra melodi men den kvävs i ett riktigt surt arrangemang.
Ed Harcourts problem är att han överarbetar en del av låtarna. Han skriver snygga melodier, men tenderar att väva in dem i för mycket fluff. Även den starkaste låt kan bli outhärdlig om den smetas ut i produktionen. Melodin når inte fram, utan jag sitter och lyssnar på detaljer. Den distade sången i en vers. Baklängesgitarren. Den utflippade trumprogrammeringen.
Lennon, Wilson och Waits nämns i varenda Ed Harcourt-recension. Jag skulle vilja föra in Neil Finn här också. Ed Harcourts musik har en hel del gemensamt med det Finn gjort i Crowded House och i eget namn. Bägge har en stark förmåga att göra oerhört starka poplåtar, men också en förkärlek till experiment som inte alltid blir så lyckade. En annan artist jag skulle rekommendera Harcourt-fans att lyssna mer på är svenske Pelle Ossler.
Intellektuell pop kanske man kan kalla det som dessa har gemensamt. Pop är svår nog att utmana hjärnan, men samtidigt tillräckligt lätt för hjärtat.
”From every sphere” är utan tvekan en bra skiva. En handfull låtar vittnar om Ed Harcourts genialitet. Men myten om Ed Harcourt spökar för mig.
Levande personer är betydligt trevligare än monument. Så för min del får Ed Harcourts nästa skiva vara helt avskalad från annat än piano, munspel och trumpet i kompet. Jag skulle vilja höra hans låtar utan alla de där detaljerna som ska få mig att förstå.
Jag saknar egentligen inget, jag vill snarare ha mindre.
Publicerad: 2003-02-23 00:00 / Uppdaterad: 2003-02-23 00:00
40 kommentarer
Jag är först, men konstigt nog känner jag ingenting.
#
Lägger en beställning direkt..Kastar nog med Sigur Ros oxå..:)
#
ett dåligt ord till om metaphorically yours och jag tar notan och försvinner för alltid
#
Avskaladhet är känns väldigt 2001-2002 på något sätt. Jag tror vi är på väg mot en ny fluff-trend. Ut med trägolv, vitmålade väggar och skandinavisk möbeldesign, in med purpurröda medaljongtapeter, ko-bruna heltäckningsmattor och sammetsgardiner.
#
Jag tycker att den är klart sämre än första plattan och det verkar som om jag är den enda som vågar erkänna det. KLART sämre. Jag hoppas att jag ångrar mig när jag lyssnat igenom den lite mer, men just nu kan jag inte förstå varför han valde just de 12 låtarna av det beryktade hundratalet (eller tusentalet?)…
#
minst en 8a
#
Får hem den här på måndag hoppas jag. Den tillsammans med outkast och lite Red House Painters. Jag har ganska höga förväntningar på den…
#
Men jag gillar omslaget!
#
det är livsfarligt att lyssna på en ny skiva eller en konsert med en massa förväntningar. själv tycker jag att from every sphere är ett stort steg framåt för Ed – avskalighet i alla ära, men det är inte automatiskt bättre. och han har ju redan gjort en enklare skiva, oavsett vad det berodde på (maplewood).
#
Jazzman–}
Jag tyckte oxå att plattan var klart sämre när jag började lyssna på den.
Men nu har jag lyssnat på den varje dag i ca en månad och den växer rejält.
Fantastiskt album. En stark 9a ger jag den.
Tycker, till skillnad från recensenten, att ”Metaphorically Yours” är en mycket vacker låt.
#
Själv hade jag väldigt låga förväntningar, jag hade Hultsfredsspelningen i bakhuvudet antar jag.
Och utifrån det så känns skivan helt underbart bra!
#
Apropå bonusinfon, Ed spelar ju även i Umeå den 28 Mars.
#
Mycket bra skiva! Känns jämnare än första…mer som en helhet…och som redan nämnts mer fluffig och påklädd. Jag har haft den på repeat ett par dagar nu och har inte mycket att anmärka på.
#
Sorry… 29:e Mars i Umeå!
#
kom igen då – kan ingen säga ”men 50 cent då?”
#
”jag kan dom här på dagensskiva utan och innan. Ed kommer få en 7a. ”något saknas” kommer det stå. kom ihåg vart ni läste det först! (fast nu får han säkert en 8a bara för att jag inte ska få rätt).”
/kommentar från eps recensionen.
finns det någon annan glädje än skadeglädje?
”Jag saknar egentligen inget, jag vill snarare ha mindre.” det var fegt fredrik!
#
skivan bara vaxer och vaxer for varje genomlyssning. Och Metaphorically Yours ar osannolikt sot. Men just nu ar Jetsetter grejen. Skivan ar vard en nia, i min varld i alla fall.
#
Jättefin skiva!
Vad som stör mig (ytlig som jag är…) är att det på framsidan är tryckt text om att skivan är copy controlled, det är ju skitfult, förstör hela bilden ju!
Håller med Watcher of the skies – mera sammetstapeter! I alla fall ibland…
#
”Barpekoral blandas med pianopop och flum och utflippade experiment i låtar som andas Lennon, Wilson och Waits.”
-Hur menar Fredrik här?
#
Till er som inte gillar skivan vill jag bara säga: Ge den lie mer tid… den växer ju mer man lyssnar på den.
#
Om du inte fatar det Karlof kan du sluta lyssna på musik.
#
Skitartist, skitcd, skitmusik. Sån här musik är så tråååååkig. ZZZzzzzz
#
Är det bara jag som tycker att verserna på Ghostwriter låter lita som Marilyn Manson?
#
i sonic fick skivan en nia, trodde faktiskt att de skulle få bättre här.
längtar efter pengar så jag kan köpa skivan. längtar till konserten i göteborg!!
#
för att kunna ge en skiva en rättvis recension måste man minst lyssna på den i 2, 3 veckor.
#
Vet någon om spelningen på O-baren är enbart för branch-folket?
#
Håller med om att ”Ghost writer” låter som Marilyn Manson! Tänkte direkt på honom när jag hörde den! Ganska komiskt faktiskt…
#
ta en poäng från nick cave-recensionen och sätt den här istället så blir det bra.
#
50 Cents, någon?
#
Det var mycket tjafs om 50 cents, så fantastisk är den väl ändå inte. over-rated.
#
Nu är jag jävligt förbannad!! Den här skivan går inte att lyssna på i min dator!
Ok, det finns en inbyggd spelare på skivan, men ljudkvaliteten på låtarna blir USEL (låter som dålig mp3-kvalitet). Enda sättet för mig att höra musiken med bra kvalitet på min dator är alltså att ladda ner skivan från Kazaa där alla låtar finns med bra kvalitet.
Är det tacken för att man försöker vara ärlig och betalar för den musik man vill ha?
Jag känner mig lurad…
#
Mein Gott vilken tråkig skiva.. tur att man inte har vänner som Harcourt, då skulle man ju bli deprimerad.. speciellt vackert är det inte alls.. 50 Cent är helt klart bättre fast han kommer säkert bara få en 5:a här på dagensskiva.com..
#
Onekligen en hype som har noll substans. Ed Harcourt har tyvärr stelopererat sig genom nästan hela albumet. Det finns säkert en galenhet som inte riktigt har blivit utsläppt i hans musik. Nästa gång kanske det är dags. Skippa då alla såsiga ballader. Lyssna istället på någon b-sida som finns, de är mycket bättre.
#
Oh nej. 50 cent kommer få en 8. jag kan dagensskiva utan och innan. tro mig.
#
en av mina ed-favoriter är ju alligator boy. han KAN ju göra rock'n'roll om han vill liksom
#
Skivan är kanon, har just upptäckt Ed Harcourt. Men vet nån hur man får tag i Snugs platta???
#
Visst Harcourt är bra, helt klart. Men hans musik är varken nyskapande eller avancerad. Melodierna finns där, javisst, men när jag hör ”The Brids Will Sing For Us” kan jag inte undgå en viss svensk-dansbandsplågande i bakhuvudet. Någonstans finns denna personens dåliga sida, den är bara väldigt väldig svår att hitta. 7/10
#
jag förstår inte varför dom har förstört omslaget med ”copy protected” skylten..
#
Surt arrangemang!?
Smeta ut låtarna?
För mycket fluff?
Att melodin inte når fram är det bästa en låtskrivare kan göra. Inte många skivor har hållt lika länge för mig som den här.
#
Den bara växer och växer. Bättre än första – tror jag. Jo det är den.
#
Kommentera eller pinga (trackback).