dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Klerks: The Klerks
The Klerks (CD) The Klerks
2003
Trampolene Records
7/10

Bra och slätstruket

Lyssna

Sök efter skivan

Jag har svårt att definiera The Klerks. Jo, någon form av poprock är det väl. Det finns såklart elgitarrer, trummor, elbas och synth. Det finns skönsång från Jon Allesson och Peter Andersson, och det finns ett släktskap med svenska band som The Kooks, Motorhomes och Kent. Men finns det något som fastnar? Finns där någon krok som hakar fast i magtrakten?

Tyvärr måste jag nog säga egentligen inte. I varje fall inte vis de första genomlyssningarna. Texterna är centrerade runt brustna hjärtan och ensamhet, och jag har hört dem förut. Musiken är en inte helt nyskapande mix av ovan nämnda band och Radiohead, britpop och lite amerikansk smetig radiorock. Jag har nog hört det också. Men ju mer jag hör så…

Trots det är det något som växer fram som inte kom till mig med genrekamraterna Drowners och The Kooks. Det finns någon form av variation i de skönt ihopsnickrade låtarna som ger mersmak. Allt låter inte likadant, allt är inte helt trallvänligt även om det är melodiöst. Jag har svårt att sätta tummen på det eftersom det varken är några särkilt spännande texter eller nyskapande musik som finns på det självbetitlade albumet. Jag fastnar dock där framför stereon.

Det är rätt slätstruket bra helt enkelt och klart bättre än de nu så hyllade Melody Club, som jag snart inte står ut med. Singlarna ”Let It out” och ”She, she, she” får väl sägas vara det bästa och snabbaste på skivan. Min favorit är dock åka-fram-i-ett-öppet-landskap-med-vind-i-håret-låten ”Out of time””. Tyvärr gör dock The Klerks en riktig vurpa när de gör en cover på Billy Braggs ”A New England”. Ett riktigt ruttet pekoral som faktiskt sänker helhetsintrycket av ”The Klerks”.

Jag lyssnar dock hellre på The Klerks än allt annat som släppts i slutet av 2002 av svenska band med sneda synthluggar eller ett självpåtaget kommersiellt powerpopflin. Faktiskt.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2003-01-17 00:00 / Uppdaterad: 2003-01-17 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1798

11 kommentarer

Jaha

Kalle Oregistrerad 2003-01-18 22:03
 

hur kan skivan få en sjua när ”ingenting egentligen fastnar” ?

andreas Oregistrerad 2003-01-19 17:09
 

Sjua! Har visserligen bara hört she she she men den var ju fullkomligt intetsägande.

Anna Oregistrerad 2003-01-19 20:00
 

ja anna, gefan i och uttala dig då.

börje Oregistrerad 2003-01-19 20:29
 

the klerks är mediokra och dryga av sig. jag vet.

vilken Oregistrerad 2003-01-20 15:43
 

hahaha. fy fan. bara för att the klerks inte är lika stora som melody club är det ”rätt” att ge de en 7a. alla har väl kämpat för sin musik, inte deras fel om publiken gillar dem.

sunday Oregistrerad 2003-01-24 00:02
 

Tristare band får man ju faktiskt leta efter. 7 av 10 ????

Hannes Oregistrerad 2003-01-24 00:32
 

är inte 7 typ bättre än godkänt?

jogy Oregistrerad 2003-01-24 09:44
 

Blev lätt avskräckt av recensionerna, men har lyssnat på plattan och gillar man band som Hooters, Crowded House, Goo Goo Dolls etc är det här en kanonbra skiva. Typiskt sverige att alla band ”måste” vara indie-skräpiga. Kom tillbaka om några år ska ni se att några av de här låtarna håller fan så mycket bättre än säg… Franke? Abba på 70talet, Klerks på 2000talet.

Jompa Oregistrerad 2003-01-24 13:47
 

The Klerks är ju hur bra som helst..Har du sett dem live???

Jag Oregistrerad 2003-01-24 13:53
 

nää…men jag har fan sett Pekka skata…så sluta slut era jävlar

*fniss* Oregistrerad 2003-01-25 03:01
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig