Minns inte ens om jag äger ”The Super Commando”, Puffballs förra album. Nånting säger mig att sist jag lyssnade på ett album med bandet var i och med ”It's Gotta Be Voodoo, Baby!”. Mitt stående omdöme har varit detsamma sen dess, och bandets plattor har mest samlat damm. Nu har de äntligen har de fått till det och jag har ändrat uppfattning. ”Leave Them All Behind” är mer än kompetent riffande efter given mall.

Visst är det mycket Supersuckers, Motorhead och Zeke här. Det går inte att komma undan. Men då de två förstnämna har sett bättre dagar och det sistnämnda har lagt ner (vi saknar er pojkar, kom tillbaka!), finns det bra med plats för ett band som Puffball. De har slutat stirra sig blinda på givna klassiker med sina förebilder, tagit till sig de bitar de gillar mest och ångat på. De ber inte om ursäkt. De sitter inte bredvid.

Riffen låter lika stulna som vanligt när det rör sig om den här typen av rock, men de är mer snodda än plankade. Skillnaden är att det inte ligger någon större tanke bakom, tanken är väl mer i stil med: det som är bra kan användas. Och det är så det ska vara. Naturligtvis finns här några tomgångslåtar (om ordvitsen ursäktas) men de är inte fler än att de går att hoppa över.

Matt From (från The Let's Go's) har varit inblandad i två av de mer svängiga av de fjorton låtarna och jag gillar vad han tillfört. Outlaw, som är en av dem, är en riktigt dänga som jag gärna spelar när jag inte hinner med hela albumet. Det går att börja med den när jag åker från jobbet och ändå hinna en hel del spår, trots att cykelturen tar inte mer än en kvart med Puffball i lurar. Skivan är annars mycket bra att dela upp på morgon och kväll. En kvart till jobbet och kvart hem, och hela skivan är avklarad.