dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Bob Dylan: The Bootleg Series Vol. 5 Bob Dylan Live 1975: The Rolling Thunder Revue
The Bootleg Series Vol. 5 Bob Dylan Live 1975: The Rolling Thunder Revue (2CD) Bob Dylan
2002
Columbia
9/10

Sent ska syndaren vakna

Lyssna

Sök efter skivan

Denna höst 2002 har jag lyssnat intensivt på Woodie Guthrie. Lyssnat och funderat både på Woodie Guthries egna inspelningar och en del tolkningar av hans material. Mest fäst har jag blivit vid Billy Bragg och Wilco som tonsätter och tolkar hans texter på de underbara skivorna ”Mermaid Avenue” och ”Mermaid Avenue vol II”.

Ibland sägs det att Bob Dylan är någon slags arvtagare till Guthrie och det kan förmodligen stämma. Men Dylan är inte den ende och inte den siste, precis som Guthrie inte var den förste. Ibland tycks dock Dylans fans anse att han är den störste. Att han har åstadkommit saker som ingen annan gjort före eller efter. Jag får nog inse att jag aldrig fullt ut kommer greppa personen Dylan eller för den skull musikern Dylan om dessa två kan åtskiljas.

Stor är han, det erkänner jag. Det finns nog få artister som snickrat melodier i den omfattning som Bob Dylan. Det är nog sannolikt så att han dessutom är en av de få levande som på ett så personligt sätt lyckats få den amerikanska visan att leva vidare i pop, country och rock. Dessutom förefaller han vara den som enligt vissa kännare inte kan kasta fast drag i botten eller för den skull göra något med sin gitarr och munspel under geniets nivå. Han klarar sig alltid.

För mig finns där så mycket vin och så mycket vatten i Dylans produktion att det är oerhört svårt att hylla helt ohämmat. Dylan mår kanske bäst på samlingar eller när han spelar live. Samlingar är bra därför att då kan nog vattnet försvinna och vinet åldras med värdighet. Live därför att vissångare tjänar på att i tät samvaro med sina åhörare/deltagare få musiken att leva. Uppriktigt så tycker inte jag Dylan är skapad för kontexten album, och för mig flyttar han inga berg med sina fullängdare.

Jag har skrivit om Dylan förut och så klart fått på pälsen. Förmodligen hade alla de rätt som tyckte att 8 av 10 var ett för snålt betyg till det som jag kallade för Dylans bästa skiva. Förmodligen hade också de rätt som påstod att jag hade fel i frågan om att ”The Freewheelin' Bob Dylan”. Jag inser nog kanske det när jag nu får uppleva ”Rolling Thunder Revue” på skiva, utgiven som nummer 5 i ”The Bootleg Series”. En helt makalös och magisk turné under 1975 med, förutom Dylan, bl.a. Joan Baez, Jack Elliott, T-bone Burnett och Bob Neuwirth. En turné som det skrivits, filmats, fotograferats etc kring sedan den gick av stapeln.

”The Rolling Thunder Revue” är en bra samling. På två CD så finns allt du egentligen kan önska dig av Dylan. Känslan, atmosfären, 70-talet, politiken, kärleken. Det är en stor samling och det är live. Det tjänar vispoeten Dylan på. Här får han med sina vänner leva ut sin musik i samklang med publik. När det mer rockiga blandas med den mer folklivsforskaraktiga fiolen i ”Oh, sister”, så stannar jag till. Ja, hela jag stannar för här vinner Dylan mark hos mig. När sedan munspelet, efter tre minuter, vilset och nästan disharmoniskt avslutar låten är det med en tryckande känsla i magtrakten. Det tar mig alltså 16 låtar innan jag riktigt ger med mig och inser att jag behöver nog inte något mer av Dylan nu. Ja, inte mer än ”The Rolling Thunder revue”. Där mitt bland konstiga sjalar, fula hattar och protestsång så finner jag ett extrakt av 1970-talet, men också det amerikanska 1900-talet.

Dylan är inte världens bästa musiker eller inte heller för den skull världen bästa sångare. Men 1975 bevisade han i alla fall att han är en av dem som med hjärta, vilja och politik satt sig på musikkartan. ”The Rolling Thunder Revue” är inget mästerverk. Det är en samling och måste nog behandlas som en sådan. Även här finns svagare länkar i kedjan (det finns en och annan låt som kanske blir lite lång och seg), men det är nog något av det bästa som jag funnit med Dylan. Starkt och levande, och med släppet av denna dubbel-live så lär nog en ny uppväxande generation också få en chans att bekanta sig med Bob Dylan.

Jag borde nog kommit på tidigare att live och samling var nyckelorden. Sent ska dock syndaren vakna av att det knackas på himlaporten. I varje fall om syndaren är jag.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2002-12-18 00:00 / Uppdaterad: 2002-12-18 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1769

17 kommentarer

primus…

claypool Oregistrerad 2002-12-18 00:04
 

Imponerande lite man kan skriva om själva musiken i en recension. Tänk inte ens på att köpa denna om ni inte har Live 1966.

shakey Oregistrerad 2002-12-18 02:13
 

Jag har ett annat förhållande till Dylan. Han har gjort 10-15 studioalbum jag inte skulle klara mig utan och förstår inte riktigt poängen med samlingar. Jag köpte denna live nyligen och har inte hunnit lyssna in mig. Första intrycket var inte starkt. Liven från -66 känns för tillfället mycket starkare.

Alias Oregistrerad 2002-12-18 06:14
 

Om inte Dylan är den största, vem är det då? Jag håller med om att ”Royal Albert Hall”-bootlegen är lite vassare men det här är också jättebra, särskilt om man gillar Desire. 9/10

Fimpen Oregistrerad 2002-12-18 07:24
 

När Dylan tar fram munspelet så blir det lätt disharmoniskt ….

Gimmedatharpboy Oregistrerad 2002-12-18 08:24
 

Gillar inte recensentens snack om att detta skulle vara en ”samling”. Det är det inte, detta är en liveplatta för fan. Och bra är den, minst lika bra som Live 1966!

Bubba Oregistrerad 2002-12-18 08:36
 

Usel skiva

HJ Oregistrerad 2002-12-18 08:49
 

Detta är inte en samling – det är en liveupptagning som förhoppningsvis speglar en något annorlunda turné. Och om man tolkar Dylan som ”protest” i den stora utsträckning som skribenten gör har man missat synnerligen mycket i Dylans verk. Jag hävdar nog att Rimbaud har betydligt större inflytande än Woody på merparten av låtarna.

Framförandet av låtarna här är för övrigt rätt intressant – en avskalad variant av soundet från Desire, som kom att utvecklas ytterligare under perioden för att nå sin fulländning (?) på den råare Hard Rain-liven.

Men nu pratar jag för mycket!

Ruben Remus Oregistrerad 2002-12-18 08:57
 

Desire… Det var kanske ett öde, men en dag hade jag den. Jag lyssnade och insåg att det här kanske var världens jävla vackraste skivjävel. Lyssna på sista låten ”Sara” och bli kär

nobody Oregistrerad 2002-12-18 10:06
 

Bob Dylan har gjort några av historiens bästa fullängdare. Och han är världens störste sångare. ”The Picasso of Song”, som den gode Leonard Cohen en gång dubbade honom till. Denna livesamling (det är ju trots allt en kompilation av flera konserter)är hemskt bra, 10/10 faktiskt. men en dag kommer världen att förstå att sina riktigt stora (RIKTIGT STORA) dagar, dom hade Bob Dylan hösten 80, våren 1995 och hösten 2002. Skaffa er de två cd-r skivorna med Dylans konsert från Denver den 26 oktober i höst – för den kommer inte i flashig Columbia/Sony klädnad förrns om en sådär 20 år. Upptäck vad artisten Bob Dylan gör idag!

Big Police Oregistrerad 2002-12-20 14:43
 

Att säga att Dylan gör sig bäst live kan jag inte riktigt förstå, där jag tycker han oftast låter trött och vill av scenen. Att inte förstå sig på dylans sång är inte så konstigt numera då det mesta inklusive frigolit-proggare modifierar röst och sång. Säga vad man vill men Dylan är en utmärkt Woody tolkare.

Tommy Oregistrerad 2003-01-06 15:33
 

för alla er som tvekar; den här skivan är fullständigt monumental! lyssna på ”it ain't me, babe”, lyssna och älska… hela skivan är alldeles alldeles underbar!

persson Oregistrerad 2003-06-04 10:14
 

”dylan mår kanske bäst på samlingar…” herregud människa. inte ens hans 4 cd samling innehåller allt bra som han har gjort

Gurra P Oregistrerad 2003-08-30 15:48
 

Jag säger det så här, denna skivan är minst lika bra som live 1966.

Arvid Oregistrerad 2003-12-09 20:58
 

Jag tycker det är en dåligt skriven ”recension”. Många löjliga metaforer och utlägg som inte är relevanta. Du erkänner att du inte känner till så mycket av Dylan, det är okej, men att då hävda att den här bootlegen förmodligen är det bästa av dylan, jag förstår det inte. Det är ett fantastiskt album men att kalla det det bästa av Dylan är bara naivt. Förutom hans otaliga, fantastiska studioalbum (Han kan spela in bra skivor också) så är live 1966 från ”royal albert hall” en otroligt bra skiva som förtjänar 10 och som ärligt talat är bättre än den här. Låt någon annan göra recensionerna och fokusera mer på just recensionen av skivan!

Viktor E Oregistrerad 2008-04-03 19:17
 

Kan aldrig på påminna mej att Dylan har på nåt sätt försöka tolka Woody. Däremot tog han dennes tradition ett steg vidare, inte mer. Men redan tidigt lämnade Dylan Woody’s arbetarkamp (lyssna på My Back Pages och Last thoughts on Woody Guthrie t ex). det här började hända efter andra plattan, runt 1962-63. Nu gick Dylan vidare och lämnade Guthrie för att bli mer och mer självständig. Låtarna förändrades och texterna från att ha tagit upp konkreta fall av orättvis behandling av människor från makthavare och institutioner till mycket komplexare teman där konflikterna handlade mer om strömningar och värderingar i tiden som hotade och hindrade individens inre utveckling. Alltså det som man kallar protest var en mycket kort period i Dylans artisteri och ett fack som han hatade att bli inramad i. Jag menar, kunde han bli mer tydlig än i It’s All Over Now Baby Blue. Då hade han för länge sen lämnat det där bakom sej. Men antagligen kände han att var tvungen än en gång försöka förklara för folkmusikpuritanisterna att nu är det fanimej dags att ”strike another match, go start anew And it’s all over now, Baby Blue.”. Hade man lyssnat på It Ain’t Me, Babe, Restless Farewell eller My Back Pages hade man sett det komma redan 1963-64 och inte hade behövt skrika ”Judas”. Snacka om att inte hänga med – då ska man fanimej hållar truten tills man är tillbaka på mattan…

Chrissa Oregistrerad 2008-10-08 01:36
 

[...] The Bootleg Series Vol. 5 Bob Dylan Live 1975: The Rolling Thunder Revue The Freewheelin’ Bob Dylan Modern Times [...]

Tema: Bob Dylan | dagensbok.com Oregistrerad 2009-10-09 12:17
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig