Äh, jag vet det är lite så där nu för tiden. Så fort någon skriver texter på svenska och är lite så där småtrevlig är det lätt att börja slänga sig med ord som progg. Men va fan, då tänker du i alla fall i samma banor som jag. För progg har en ryggsäck av tankar runt sig. Ungefär den ryggsäck som jag vill hänga på Björns vänner.

Rödvinsvänster, gemenskap och glädje. Jo, det låter lite otäckt. Men Björns vänner är ganska trevliga.

Björns fem vänner är Richard Schicke som skriver låtar, sjunger och spelar gitarr; Pelle Holmgren (förflutet i Loosegoats) som också skriver låtar och spelar gitarr samt körar; David Fridlund (som i vanliga fall är David i David & the Citizens) på trummor; Conny Fridh (en av medborgarna som hänger med David) på bas och körsång; samt Markus Slivka (från Third Dimension) på klaviatur och körsång.

I nästan varje låt på EPn finns det något jag hatar men också något jag älskar. I ”Stoppa porren” får jag lite utslag av tonen (progg, y'all) och jag hatar verkligen textraden när Anders (som är en av huvudpersonerna i låten) stoppar in den i alla Fias kåta hål (med en obehaglig vet-bättre-ton från Richard). Men jag älskar den upprepade raden ”Vad vet du, Jan Stenbeck, om min sexualitet?”. Och visst, jag sympatiserar med tankearbetet, men inte riktigt med genomförandet.

Bror-duktig-attityden finns kvar i titellåten ”Kvar på film”. En kommentar till våra dokusåpor och människor med prefix som vi läser om på våra löpsedlar och ser i våra sällskapsapparater. Bra piano och skön röst men tolv-på-ett-dussintankar.

Från ”Åkrar och himmel” blir det bättre. Inga pekpinnar, mer personliga tankar. Melankoliskt och vackert. Richard sjunger om en pojke som inte riktigt vet vem och var han är. Utsökt.

I ”Anna Vennergren” förklarar han sin kärlek till nämnda kvinna och jag njuter av ordvändningar som dubbelanvändningen av två på två rader ”År två tusen noll nio tjugo / två / blåa ögon”. Det låter som bandet trivs tillsammans och det lyser igenom.

I ”För Mias skull” sitter Gyllene Tider-orgeln som ett plåster och de skånska begreppens förklarande invävning i texten är alldeles underbar.

Och för den som undrar: Björn heter Ericsson och presenteras i en länk däruppe till vänster.