Recension
- The Ballad Hits (CD) Roxette
- 2002
- Capitol
IKEA-ballader
Lyssna
Externa länkar
- Roxette
- Webben.
Jag har stor respekt för Per Gessle. Mest för den strålande pop han gjorde med Gyllene Tider för tjugotalet år sedan. Men jag har också respekt för att han är en god hantverkare.
Han bygger inte de mest spännande eller innovativa låtarna, men han har känsla för melodier som fastnar.
På den här samlingen är det tydligt. Ett par nyskrivna låtar samsas med flera kioskvältare. Det känns som jag hört alla flera gånger. Jag vet hur de kommer låta innan jag sätter CD:n i spelaren. När jag lyssnat klart har jag fått precis det jag förväntade mig.
Det här är IKEA-ballader som inte ger någon djupare känsla. Men det kan vara gott nog ibland.
En tydlig känsla jag får är att låtar som ”It must have been love”, ”Listen to your heart” och ”Fading like a flower” inte riktigt åldrats med värdighet. De känns hämtade från en värld som inte riktigt existerar längre. De spröda pianoslingorna som möter de kraftiga gitarrerna i refrängen. Marie Fredrikssons starka röst som hela tiden låter likadant.
Men jag kan inte låta bli att imponeras ändå. Det här är låtar som spelats om och om igen på radiostationer i alla världsdelar – och som fortsätter önskas av pojkar, flickor, män och kvinnor i olika länder.
Per Gessle är popvärldens Ingvar Kamprad. Knappast spännande, men oerhört effektiv på den globala marknaden.
Men glansdagarna är nog över, även kommersiellt. Världen har gått vidare.
Publicerad: 2002-12-06 00:00 / Uppdaterad: 2002-12-06 00:00
9 kommentarer
fast iof, bonusspåren på nyutgåvan av Puls är inte så lyckade, förutom sista låten…
#
jag gillar starkt gyllene tider men det som gessle skapat efteråt gillar jag inte alls, allt började med den där sablans skivan ”Heartland Café”, men va fan GT:s låtar räcker långt, kan ni inte recensera Halmstads Pärlor eller nyutgåvan av Puls?
#
jag tycker hallonen ser jättemumsiga ut.
#
Håller med Cobbe. Var är IKEA-koplingen? Jag ser den inte.
#
Jag har stor respekt för Ingvar Kamprad. Mest har jag respekt för att han är en god hantverkare.
Han bygger inte de mest spännande eller innovativa stolarna, men han har känsla för möbler som funkar.
I den här katalogen är det tydligt. Ett par nydesignade soffor samsas med flera Billy-bokhyllor. Det känns som jag haft alla i mitt vardagsrum, flera gånger. Jag vet hur de kommer se ut innan jag sätter skivorna i cd-stället. När jag packat upp klart har jag fått precis det jag förväntade mig.
Det här är Roxette-ballader som inte ger någon djupare känsla. Men det kan vara gott nog ibland.
En tydlig känsla jag får är att bokhyllor som ”Niklas”, ”Ivar” och ”Lack” inte riktigt åldrats med värdighet. De känns hämtade från en värld som inte riktigt existerar längre. De spröda pianoslingorna som möter de kraftiga gitarrerna i refrängen. Designteamet Ikea of Swedens viljor som hela tiden designar likadant.
Men jag kan inte låta bli att imponeras ändå. Det här är möbler som köps och används om och om igen i hem i alla världsdelar – och som fortsätter önskas av pojkar, flickor, män och kvinnor i olika länder.
Ingvar Kamprad är möbelvärldens Per Gessle. Knappast spännande, men oerhört effektiv på den globala marknaden.
#
Per Gessle borde pyssla med Ramonescovers på heltid.
#
du suger fredrik!!!!
#
Träffsäker recension. Per Gessle är fördjävla duktig. Men jag lyssnar ju mycket mycket heller på lite ”små dåliga” Hellacopters, Hell on wheels, In Deed eller andra band mer genuin känsla.
#
Jag förstår inte riktigt kopplingen mellan IKEA och Roxette? IKEA känns mycket mer uppdaterade och har framtiden för sig.
#
Kommentera eller pinga (trackback).