Neko Case har gjort två skivor tidigare, ”The Virginian”, 1997 och ”Furnace Room Lullaby”, 2000. Hon har körat med Giant Sand, sjungit låtar tillsammans med Whiskeytown och är en av medlemmarna i The New Pornographers.

För mig är ”Blacklisted” det första mötet med Neko Case. Ett möte jag är tacksam för.

På den här skivan samlas 14 singer/songwriter-sköna låtar där Neko Case rör sig i country- och americanaland. Det ligger ett vemod och en något ledsam känsla över hela skivan, men den gör mig ändå glad. Får mig att känna värme.

Låtarna är starka. Texterna och melodierna är direkta. Arrangerade med en rad sköna detaljer. Svängig ståbas, febrigt reverbdarrande gitarrer, naket banjoplock. Längst fram Nekos smått fantastiska röst.

Men det håller inte riktigt hela vägen. Skivans första hälft är starkast. Inledande ”Things That Scare Me” får mig att tänka på 16 Horsepower – inte minst tack vare det snygga banjokompet. I ”Deep Red Bells” är sången så direkt så att den letar sig rakt in under min hud. Avskalade och korta ”Outro with Bees” får världen att snurra långsammare. På ”Tightly” bjuder ligger en snygg svajande, reverbskruvad gitarr långt framme i ljudbilden.

I ”Look for Me (I'll Be Around)” tar reverbgitarren plats i kompet och släpper fram en xylofon i fronten. Stämningen blir lätt rökig och dekadent. Faktiskt har den drag av det som var bra hos Vaya Con Dios (jag vet att det finns de som hävdar att Vaya Con Dios inte hade något bra alls, men jag är inte en av dem). Låten är skivans stora ögonblick tillsammans med blödande vackra ”Pretty Girls”, där musiken och orden smälter samman:

”Don't let them tell you you're nothing
Don't let them break your hearts to”

Neko Case har skrivit de flesta låtarna själv. Hon spelar flera instrument på skivan. Helheten imponerar och jag vill genast höra allt annat hon gjort. Jag fångas av nerven i låtarna. En nerv som är signum för bland andra Chris Isaak och The Walkabouts.

Dessutom har Neko Case tre välkända gäster i tongivande roller på ”Blacklisted”. Joey Burns, John Convertino och Howe Gelb kända från Calexico och Giant Sand bidrar med diverse instrument.

Men även utan dessa herrars insatser hade Neko Case klarat detta. Hon är utan tvekan en av de mest spännande artisterna i den här genren. Hade Neko Case varit man hade hon nog varit minst lika hyllad som Ryan Adams. Hennes låtar är klart bättre, mer fokuserade.

Om de andra skivorna hon gjort är lika bra som den här, behöver jag inga andra decemberlåtar i år. Tror jag.