De flesta har förmodligen inte en aning om vilka The Funk Brothers är, eller rättare sagt var. Däremot har nog desto fler både hört, älskat och skakat rumpa till musiken de spelade. Eller vad sägs om fler listettor än The Beatles, Beach Boys, Rolling Stones och Elvis Presley – tillsammans. The Funk Brothers var nämligen inga andra än de 13 studiomusiker som skapade magi på Tamla Motown i Detroit när det begav sig. Motowns husband, om man så vill.

Eftersom Motowns grundare Berry Gordy byggde sitt musikimperium med Detroits främsta industri – bilindustrin – som förebild, var det endast produkterna som lyftes fram, inte de som byggde dem. Det kom att dröja till in på sjuttiotalet innan musikerna som arbetat på de olika skivorna ens nämndes i konvoluten. Lägg dessutom till att de inte tjänade särdeles mycket pengar, också det ett Motown-drag.

Men nu i dagarna går dokumentären ”Standing on the Shadows of Motown” upp på biografer i Kanada. I filmen, baserad på Allan Slutskys bok ”Standing on the Shadows of Motown: The Life and Music of Legendary Bassist James Jamerson” från 1989, intervjuas de överlevande funkbröderna.

Men inte nog med det: dokumentären bjuder dessutom på ett dussin framföranden där de Funk Brothers som finns kvar spelar några av sina största hits tillsammans med stjärnor som Joan Osborne och Chaka Khan.

Men jaha, tänker då vän av ordning. Varför använder de nya stjärnor istället för att välja de artister som stod framför The Funk Brothers och sjöng de stora låtarna? Det finns ju faktiskt rätt många som fortfarande lever. Jo, tydligen ska filmteamet sökt upp flera av dessa, men ingen var villig att ställa upp och hylla ryggraden i Motowns framgång. Det, om något, visar väl tyvärr hur förbisedda The Funk Brothers var. Montörer vid det löpande bandet, inte mycket mer.

Vågar vi hoppas att ”Standing on the Shadows of Motown” letar sig fram till svenska tv-kanaler? Jag hoppas i alla fall att de ansvariga på Musikbyrån tar sig en ordentlig funderare när det är dags att planera kommande säsonger.