Okej. Alla som inte tappat räkningen på alla samlingar under temat ”personal collection of grooves” där musiker/DJ:s/kändisar får dela med sig av sina ”influences and inspirations” räcker upp en hand. Och eftersom alla ni som inte räckte upp handen ljuger för att skaffa er kreddpoäng kan ni gå och ställa er bland de andra.

Jodå. Det är dags igen. Den här gången är det brittiska elektronikahiphoparen Aim som fått plocka ut ett gäng låtar till den nystartade serien ”Stars on 33″ som Fat City Recordings sedan säljer och tjänar pengar på.

En mixtape med lite snajsigare förpackning. Ett blandband för de rika och berömda.

Men trots det här kan en samling av den här typen ändå fylla en funktion. Men då gäller det oftast att man har någon slags relation till den som står bakom. Det är ungefär som när man får ett blandband från en vän. Det finns oftast något slags huvudskäl bakom bandet. Det här ska du lära dig tycka om. Det här äger festen. Det här är de bästa låtar som någonsin spelats in om morötter.

Jag kan köpa att det kan vara lite kul att få reda på vad som inspirerat favoritartisten att göra sin musik. Men utan den kopplingen blir samlingar av den här typen bara just en samling låtar, utan rubrik. Musiken brukar oftast vara bra på den här typen av samlingar, men de är oftast ihopmixade som ett långt DJ-set. Funkar jättebra om man är för slö att fixa sitt eget band. Funkar skitkass för mig som vill ha de omixade låtarna för att göra mitt eget band.

För de som hört någon av Aims två skivor kommer ”Stars on 33″ inte som någon större överraskning. Det är jazzig hiphop och funk i triphopzonen. Låtarna är valda bland de Aim, eller Andy Turner, spelade under promotionturnén för andra skivan. Det är en riktigt angenäm resa. Och självklart finns två egna låtar med.

Mina favoriter hittar jag i inledande ”It's a Sin to Go Away”, jazzfunkiga ”Wasting Time”, Tom Scotts söta soulpärla ”Never My Love” och framförallt i vackra ”Boss on the Boat”, med sin sorgligt blå trumpet, och i RJD2-remixen av Cannibal Oxs ”The F Word”.

Sedan finns det en del låtar som försvinner in i mixen. Remixen av ”Cold Water Music” är exempelvis inget att lägga ut pengar på. Den är många gånger tristare än originalversionen.

”Stars on 33″ är rökig och lagom bakgrundssvängig. Perfekt för att spelas på lagom hög volym under en lagom kool fest eller i en bar. Upplägget och mixningen av låtarna gör att samlingen flyter på även i sina mindre intressanta stunder.

Men det jag är mest intresserad av är att kunna plocka ut några av låtarna och lägga på en egen samling. Därför skulle det vara så skönt att få de här låtarna i omixad form. För det här är trots allt en rätt schysst samling låtar.

Frågan är bara, som vanligt, om du är beredd att betala för ett färdigt blandband från nån du knappt känner.