Recension
- Riot Act (CD) Pearl Jam
- 2002
- Columbia/Sony
Lite äldre, lite lugnare
Lyssna
Externa länkar
- Ten Club
- Bandets officiella sajt. Ruggigt snygg, gjord i Flash. Har "allt" med bandet.
- fivehorizons.com
- Ska man rekommendera någon mer PJ-länk måste det bli denna. Nästan alltid först med nyheter. Oftast före den officiella till och med.
- Diskutera "Riot Act"
- dagensskiva.com:s besökare diskuterar plattan.
Etiketter
Nej, de knockar mig inte den här gången heller. Den tiden kanske är förbi? Det som vikt en särskild plats för Pearl Jam i cd-samlingen är kraften. Oavsett om den varit rasande eller vaggande har den löpt som en röd tråd genom musiken.
Ös eller ballader – i de bästa låtarna har den funnits där. Ibland som en vattenstämpel, som kanske inte märks vid första anblicken eller första lyssningen, men senare trätt fram och knockat eller svept med dig.
Den har dock mattats av efter de tre första plattorna. Ebbat ut – men inte försvunnit.
Hade jag inte skrivit det förra gången hade jag nog använt rubriken ”Angelägen mellanplatta” igen. Det är lite så den känns – ”Riot Act”. I alla fall de första lyssningarna. Men den växer.
Må vara att bandets starkaste låtar inte direkt levererats på de senare plattorna, men det är alltid intressant när en ny skiva landar. Alltid läge att stämma av med andra vad de tycker.
Och som man frågar får man svar sägs det. Mailade en god vän, och tillika Pearl Jam-freak – vi kan kalla honom Skivbolagsdirektörn – om ett första intryck häromdagen. Svaret blev: ”okonventionella låtar som låter ordinära i första stund, men sen märker man att fraseringar, takter, texter är märkligt ihopfogade – likt Gaudis byggnader som ser osymmetriska ut vid första anblicken men i själva verket ar mästerverk i arkitektur […] hursomhelst så har ”Riot Act” gjort mig sömnlös – så bra är den”.
Blev inte överraskad. Varken av svarets utformning eller innehåll. Log snarare. Även om jag inte känner att det är läge för att plocka fram lika grovt artilleri så håller jag med om mycket.
Jag snöade in på att försöka beskriva samspelet bandmedlemmarna emellan, så det försöket får duga fortfarande – länken till recensionen av ”Binaural” finns här intill. Som väntat får musiken nytt liv i hörlurarna. Nyanser som inte hörs i högtalarna dyker upp och fullbordar ljudbilden.
”Riot Act” är mindre punkig än ”Binaural”, som vid en uppfräschningslyssning tidigare i dag visade sig vara röjigare än jag hade för mig. Nu är det mer melodier, mycket mellantempo.
Kanterna har börjat rundas av något. De ”värsta” utflykterna och experimenten lyser med sin frånvaro. På gott och ont. Pearl Jam har blivit lite äldre, lite lugnare. Men, spellusten och viljan att utforska finns fortfarande där. Det är varierat även om det inte är spretigt. Det visar bredden upp.
De lekande gitarrerna i ”You are”. Stämningsfyllt, meditativa ”Arc”. Blues, renodlat i ”1/2 Full”, och korsat med vals i ”All or None”. Lätt The Beatles-flirtande ”Help Help”.
”Green Disease”, ”Save you” och ”Ghost” plöjer på bra. Likaså ”Get Right” (som väl måste vara första låten med handklapp?). Melodi och driv.
Favoriterna växlar mellan varje lyssning. Just nu känns ”Cropduster”, öppningsspåret ”Cant Keep”, ”Ghost”, ”Help Help”, Vai-doftande ”You are” och trevande ”Thumbing my Way” starkast. I morgon är det förmodligen helt andra låtar.
Vet inte om siffran ovan kommer att kännas rättvis om ett halvår? Om ett år? När skivåret 2002 ska summeras? Eller nästa vecka? Jag har bara börjat upptäcka ”Riot Act” och jag vet att den får mig sugen på att lyssna på den om och om igen. Det är värt mycket just nu. Det är värt…
Äsch, det är inte värt att jag skriver någon siffra här – jag kanske går in och ändrar den en minut i midnatt.
Recenserande är ju ingen absolut vetenskap, det är ju bara ord om musik. Och känslor.
Och ”Riot Act” gör mig – om inte sömnlös så – glad.
Publicerad: 2002-11-15 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-15 22:12
28 kommentarer
håller helt med
#
Lite för få starka låtar tycker jag nog. Ingen listklättrare direkt.
#
en 8 måste den minst ha. Men annars var det en bra recension.
#
varför inte kalla honom chet istället
http://www.dagensskiva.com/discuss.asp?diskID=77691
#
http://www.dagensskiva.com/discuss.asp?diskID=77691
#
fan då
#
Menar du ”det som vigt platsen…”?
#
'Skivbolagsdirektörn' – låter som en riktig kaptalist… häng han högt!
Bra recension, gillar din ambiguitet – bara ord om musik .. så sant så sant…
#
Helt klart en mycket bra skiva.
#
jo lite ambiguitet skadar ju aldrig…
#
bra recension.
underbar skiva.
alla låtar håller hög klass. förstår att det måste vara väldigt svårt att betygsätta skivan …
#
Jävligt svårt att vara objektiv när det gäller PJ, tycker jag.Albumet slår inte en enda av dem andra skivorna, men det är klart att det finns små pärlor här. Som ”Save you” och ”you Are” och ”thumbing My Way” och och och….
#
Det som Pearl Jam släppt efter ”No code” har ju inte varit särskilt upphetsande. Hoppas väl ändå att denna skiva i alla fall ska vara bättre än ”Binaural”.
#
Hmmm, att man kan dansa vals till All or none känns ju lite krystat… men visst jag ska tipsa grabbarna i Sven Ingvars att de kan köra den nästa gång de röjer loss på ålderdomshemmen.
Bara för att en låt heter Helphelp så behöver man nog inte se det som en raggning på Beatles… däremot är det väl hur uppenbart som helst att spåret Love Boat Captain osar Beatles på lång väg… och då snackar jag texten som mals i slutet av låten. Man väntar nästan på att Herr McCartney ska sjunga med…
För övrigt gillar jag Riot Act skarpt :)
hehe… gratisreklam typ…
gå in på http://www.pearljam.nu !!
och http://www.pearljam.nu/forum
#
Pearl Jam är alltid bra. Sen är det alltid frågan om de kan slå undan benen på en igen, så som de gjorde de där första gångerna. När man kippade efter luft och fick tårar i ögonen. Men tom för Jesus var första underverket häftigast, sen liksom förväntades det av honom. Halle-Lulja!
Vill bannlysa floskern ”den växer”. Vad tusan är det som växer? Tala istället om varför musiken blir bättre, betydelsefullare, viktigare än mat. När blir låten starkare? Vad är det som händer inom dig Patrik? Det vill jag veta, inte att ”den växer”. Mögel växer också!
I allt annat…respekt!
#
jaja.
jäkla ordmärkare.
skivan är underbar.
Pearl Jam är magiska.
klart slut.
#
Is that a dagger I see before me?
En skiva växer när man hittar nya lager (exempelvis som när man lyssnar i hörlurar efter att ha lyssnat i högtalare – läckert att de har med inledningstakten innan hela skivan drar igång), ett annat sorts 'växa' (för mig) är när jag inte får en låt ur huvudet, när man sen går tillbaka och lyssnar och den är bättre än man kommer ihåg den så växer den (tillskillnad från popdängor som sitter en hel dag och när man sen hör de så låter de platta)… Sen antar jag att Herr Recensent Ekelöf använde 'växer' som en metafor …mögel växer även på svenska akademien… dessa trogna bevarare av det svenska språket
#
det enda bra eddie vedder har gjort är att gästa på Bad Religion-skivan ”recipe for hate”
#
Allså den här recensionen är SÅ mitt i prick att det är helt sjukt. Hur många är vi egentligen som bara går å väntar på nästa knock? Uppskrivningar av gediget överarbetade Binaural har iofs lite fadd eftersmak. Den var verkligen inte bra. Riot Act är en återgång till en råare metod och mer levande sound. Även om jag gillar skivan så är det nog inte en enda låt (kanske all or none) som skulle platsa på den där skivan som PJ kunde göra om de blev hungriga, arga, ledsna, eller vad som helst på RIKTIGT igen. Nu tycker de bara att det är mysigt att spela musik sådär. Men HALLÅ musik är konst och PJ kan aldrig bli så bra som de var på Ten och VS om det inte får gälla liv och död igen.
#
Grymt bra rec. kunde absolut inte ha gjort det bättre själv…
Way to goo
#
Hallå Lindman!
Jag märker inga ord. Jag vill bannlysa ett begrepp. Inte från Patriks rec. just specifikt. Utan från alla texter om och för musik. För jag är genuint intresserad av varför Herr P tycker skivan blir bättre. De exempel Che kommer med är spännande och kul, ger en inblick i hur Che lyssnar. annars håller jag med om att det växer mögel på svenska akademien. Men det är väl inget försvar till att den börjar gro på DSC?
#
va!? trodde ingen i hela världen lyssnade på PJ fortfarande! otroligt kasst band, dom var ju inte ens bra -92 när hela Grunge vågen startade.
#
Ja så var det dags igen. Ytterligare en bra skiva. Texter/fraser som får mig att le och sjunga med om å om å om…
Ex:
”The TV she talks to me
Breaking News and buliding walls
Selling me what I don´t need”
Jag förstår inte vad ni väntar på. För mig händer det nu och hela tiden. Ten och Vs var bara introt, det första steget.
Jag vill tillägga, till skillnad från den som inte fattar någonting, att jag blir väldigt glad av att höra att det inte bara är jag som är medvetna om PJs sköna musik.
#
How goes it Brutus – läckert inlägg, håller med till hundra … there's a disease and they're all green…
#
Lysande recension av ett lysande album. Du missade dock att ta upp ”Love boat captain” som har berört mig väldigt. Även om jag inte var på Roskilde och behövde uppleva den tragedi som uppstod så får jag än krypande känsla av hur det måste varit att va där. Jag kan sitta och lyssna på låten om och om igen och den berör mig lika mycket gång på gång. //Hängivet PJ fan.
#
Bra recension! Skivan växer som sagt, första lyssningen var en klar besvikelse! ”Nu är det slut med det band man tyckte var bland de bästa” tänkte man. Dock finns kraften och viljan kvar. Matt Cameron är en duktig trummis men ger ett rakare, mer punkigt sound till låtarna. Du glömde dock den obligatoriska kommentaren om Eddie Vedder! Själv tycker jag att han är skivans stora svaghet! Mannen som fått många att brista ut i gråt eller fått rysningar längs ryggen med sin röst gör en ganska tam insats. Låtar som Bushleager hade kunnat bli riktigt bra, om Eddie sjungit istället för att mummla hela låten. Och det är väl det som saknas, man väntar på att Eddie någon gång ska vakna till och verkligen ta i från tårna, som förr i tiden, men det händer aldrig sen är skivan slut.
#
Black är världens vackraste låt. Ten är världens bästa album.
#
Den er pra
#
Kommentera eller pinga (trackback).