innan du sätter på den här skivan. Annars kommer du få dig en stor jävla smäll rakt i ansiktet som jag är osäker på om du reser dig från. Totalt Jävla Mörker är precis vad det känns som. Med densitet som ett svart hål.

Bandet består av sex unga män från Skellefteå med värderingar, ilska och frustration gemensamt. Inge (sång) känns igen från The (International) Noise Conspiracy. Anders (sång), Thomas (gitarr) och Fredrik (sång) spelade ihop i hardcorebandet Bitter End innan TJM. De övriga medlemmarna är Christian (bas) och Jerker (trummor). Tillsammans gör de en blandning av kängpunk och grind, med texter på svenska. Två egna singlar och en split-7″a tillsammans med amerikanska They Fear The Reclaim har de hunnit med innan Distortion plockade upp dem för att ge ut en fullängdare.

De målar upp samhället och politiken de protesterar mot med grova, inte alltid väl inringande penseldrag. Naivt skulle man kunna säga. Men samtidigt kanske det är just det naiva som gör att de inte blir till clowner i Maoistuniform.

För att sätta in er i stämningen tänkte jag citera lite text från ”Nej till livet”:

En trådgalge genom livmodern
Nyfödda spädbarn lämnades att dö i skogen
Högervinden blåste ut allt hopp
Korrupta impotenta män bestämmer över din kropp
/… /
Ja till livet – det är bara första steget
Tillbaka till medeltiden – Om vi inte tar upp striden
1938 föddes Alf Svensson
Då var inte abort lagligt och det är jävligt synd

Ingen del av den här skivan är opolitisk. De sprutar ur sig ord, riff och trumslag – alla med siktet inställt på sakfrågor eller tendenser. Abortfrågan (som ovan), rasism, bytande av musikfiler, EU och överallt svävar hatet mot kapitalismen. Enkelheten gör att budskapet går fram, även om den kanske inte övertygar de som inte redan är övertygade. Det är svårt att föra fyllig och uttömmande politisk argumentation på de i snitt en minut och fyrtio sekunder långa låtarna även om de har poänger.

Bäst gör de det när de beskriver hur de upplever sin egen situation, arbetarklass i en håla:

Åtta timmars arbete betyder ingenting
Krossa flaskan i mitt ansikte
45 års slit bara statistik
Krossa flaskan i mitt ansikte
/…/
Ge mig ett ärr som visar var jag kommer ifrån
Jag tål mer era jävla svin
(från ”Krossa flaskan i mitt ansikte”)

Sämst är det när de försöker försvara porrindustrin på grundvalar att vi inte skall låta censur och konservativa värderingar styra vår sexualitet (med argumentet: ingen har frågat kvinnorna i sexindustrin om vad de tycker). Kanske lyckas de bara med sitt syfte, att göra till och med dem som vanligtvis står på deras sida att bli upprörda, men jag tror inte det är så enkelt. Jag tror snarare det har med könsuppdelningen i bandet att göra. Min stora fråga är väl hur de har mage – sex- och modeindustrin är inte direkt vår minst kapitalistiska marknad. Och den har en stor del i objektifieringen av kvinnokroppen som är styrd av ”the male gaze”, aldrig kvinnans vilket oavsett hur många nöjda horor och porrskådespelerskor det finns faktiskt stärker patriarkatets ställning i samhället (en debatt som betydligt bättre belyser båda sidor, trots att inte den heller är särskilt nyanserad, finns på Sourze bland länkarna till vänster – läs den om du är intresserad). Större poäng har de då i ”PK – Poliskonstapel” på samma ämne, men den handlar mer om liberalism – rätten att välja själv.

Ju mer jag lyssnar, desto mer tycker jag om skivan. Efter långa arbetspass är det oerhört skönt att blåsa ur hjärnan med en trettio minuters dos av ”Det ofrivilliga lidandets maskineri”. Bäst är ovan nämnda ”Nej till livet”, ”Krossa flaskan i mitt ansikte” samt ”Brev från TJM #1″ och Powermad-riffande ”Ja!”.

Börja med ”Nej till livet” som finns att ladda ner på MP3.com. När du vant dig kan du skaffa skivan och sen ducka.