I förra numret av Sonic så fanns en artikel om att Detroit som rockstad återigen är stadd på god fot. Banden stöttar varandra, och de lyckas göra något eget mitt i floran av rockband med för smala jeans och för korta skinnjackor. The White Stripes får väl sägas stå för just detta.

Som sagt Detroit är inte bara Eminem, utan det är en stad med lång tradition av rock och punkrock (och lite blues). En arbetarstad som andas av det där hoppet som musiken blir för många ungdomar som inte vill sluta sina dagar på löpande bandet. Det är bättre att dö av en stöt från en oisolerad förstärkarsladd än av förslitningen vid monteringslinjen på Ford.

Detroit är dock gammal som musikstad, och redan när alla skrek om den spännande scenen i New York, med ett klimax i The Strokes, så släpptes samlingen Sympathetic Sounds of Detroit.

Det är en tung samling låtar. Allt från riktigt oljedoftande 60-talsrock, till surfpunk och snygg poprock med mörkare drag. Som ni vet brukar jag ofta ondgöra mig över all rock som världen just nu dränks i, men detta får nog vara undantaget. Jag faller i en slags rytmisk extas när gitarrerna mal på sina nästan fånigt enkla sätt.

Detta är en skiva som saknar den överproduktion andra skivor i genren har i överflöd. Det känns som om banden klivit rakt in i studion, rivit av sin låt, och sedan dragit. Ja, inte riktigt bara dragit, för de flesta banden har också efterlämnat några sekunder av sin egen blues mellan låtarna (fantastiska ”skits”).

Här hittar ni bl.a. The Paybacks, The Detroit Cobras och så klart The White Stripes. Starkast och coolast på skivan är dock The Dirtbombs (”I'm Through with White Girls”), The Soledad Brothers (”Shaky Puddin”) och The Buzzards (”High Class”).

En bra samling om du inte orkar lyssna på vareviga rockskiva som finns. En utmärkt samling om du vill botanisera i vad som hände i Detroit 2000 och 2001. Spring kaninen spring!