dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Bruce Springsteen: The Rising
The Rising (CD) Bruce Springsteen
2002
Columbia/Sony
7/10

Stark comeback

Lyssna

Sök efter skivan

Det vore lögn att säga att Bruce Springsteen någonsin varit helt borta ur rampljuset men ett ofrånkomligt faktum är att de skivor han släppt efter ”Born in the USA” inte tillhör klassikerna i hans utgivning. Det har funnits guldkorn på samtliga och ingen har varit direkt svag men det har, framförallt i jämförelse med tidigare släpp, känts att det saknats något. Fram till nu. För ”The Rising” visar att Springsteen är tillbaka och det med besked.

Givetvis beror en stor del på att han nu för första gången sedan ”Born in the USA” återförenats med sitt E Street Band. För även om det finns en del bra spår på dubblelsläppen ”Human Touch” och ”Lucky Town” och ”The Ghost of Tom Joad” i all sin avskalade lågmäldhet för mig är en av Springsteens högtidsstunder är det tillsammans med The E Street Band han verkligen kommer till sin rätt.

Det finns en följsamhet och förståelse mellan dem som får låtarna att lyfta ytterligare en dimension. Något som inte minst märktes på förra årets liveskiva ”Live in New York City” där Springsteen lät bättre och mer vital än på länge.

En annan bidragande orsak är producenten Brendan O’Brien som, samtidigt som han uppdaterat soundet, också lyckats få det att låta som Springsteen ska låta. Mycket snyggt.

”The Rising” har också den låtmässiga variation som till viss del saknats på hans senare skivor. Här får vi genomamerikansk muskelrock i ”Further On (Up The Road)” och ”Countin’ On A Miracle”, suggestiva balladerna ”Paradise” och ”The Fuse”, lättsamt popstomp i ”Waitin’ On A Sunny Day” och ”Let’s Be Friends (Skin To Skin)”, givna livefavoriten ”Mary’s Place” och får möta pastor Bruce i avslutande ”My City Of Ruins”.

Det spår som sticker ut mest är ”Worlds Apart” som gästas av Asif Ali Khan och hans kompmusiker och inleds med tablas och andra orientaliska instrument. Men efter en vers övergår den plötsligt tyvärr till Springsteen-rock enligt formulär 1A. Det känns tråkigt när Khan och hans musiker nästan försvinner helt och inte hinner sätta sin prägel på låten. Det hade varit intressant om de hade fått höras i ännu större utsträckning då det onekligen låter spännande när Khans röst svävar ut och in i mixen.

Överlag är inte ”The Rising” heller melodimässigt det starkaste Springsteen släppt. Titellåten fortsätter fortfarande att växa men är långt ifrån den mest omedelbara låten på skivan. ”Empty Sky” rullar på men vill inte riktigt etsa sig fast och samma sak gäller låtar som ”Countin’ On A Miracle” och ”You’re Missing”.

Men vid de tillfällen när musiken inte riktigt når hela vägen vägs det upp av Springsteens texter som till stora delar är centrerade kring händelserna i New York 11 september. Springsteen hämtar näring ur det och resultatet är en samling texter som är bland det starkaste han någonsin skrivit. Många gånger sorgliga och, som i ”You’re Missing”, väldigt rörande men också försonande och livsbejakande.

Det senare inte minst i makalösa ”My City Of Ruins” som lånat inte så lite från Curtis Mayfields ”People Get Ready” i sin uppbyggnad och ackordföljd. En sprudlande hyllning till livet och det närmaste gospel Springsteen någonsin varit.

Till de andra stora höjdpunkterna hör ”Mary’s Place”, som med Danny Federicis orgel i refrängen, ett brölande saxsolo av Clarence Clemons och växelsång mellan E Street Band och Bruce har alla förutsättningar för en blivande klassiker. Några andra är glada 50-talsinspirerade popschlagern ”Waitin’ On A Sunny Day” och dystra, nedtonade ”Paradise”.

Men även om man lätt kan ägna sig åt att plocka ut sina favoriter är det framförallt helheten som imponerar med ”The Rising”. Det finns ett bakomliggande tema som behandlas och blir belyst genom hela skivan och som till slut flätas ihop till en imponerande enhet.

”The Rising” är en storstilad comeback och en av Springsteens starkaste skivor på bra många år.

David Drazdil

Publicerad: 2002-08-15 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-03 10:19

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1577

25 kommentarer

Bedrövlig skiva. T r ö t t gubbrock.

Pete Oregistrerad 2002-08-15 00:07
 

Lite billigt att Bruce ägnar en hel skiva åt 9/11.

The Colonel Oregistrerad 2002-08-15 00:15
 

Tjoho, gud vad roligt.

Benjamin Orff Oregistrerad 2002-08-15 01:09
 

Vad vet ni? Puckon!

Cid Oregistrerad 2002-08-15 08:53
 

alltså, face it; den här skivan är bara en rip-off på Markoolios ”Tjock, men lycklig”.

Dass-Mannen Oregistrerad 2002-08-15 10:02
 

Hmmm, betyget var ju högre nyss…

Pete Oregistrerad 2002-08-15 11:26
 

you´re missing är bästa låten. david får ta och lyssna en gång till

greven Oregistrerad 2002-08-15 11:54
 

Det är bara att instämma till tidigare komentarer. Bruce du har haft dina år! Ta med dig Lundell och åk på semester…

theo Oregistrerad 2002-08-15 13:19
 

Jag trodde ni hade bra smak på det här stället. Fattar man inte hur stor BRUCE är och alltid har varit, så är det synd om er.

Yeagh Oregistrerad 2002-08-15 13:21
 

Är det nån som har skivan som har noterat att Bruce Springsteen är Tony Soprano? Kolla bara bilden där han står med en basketboll.

Ruben Oregistrerad 2002-08-15 13:50
 

Visst har Bruce varit stor en gång i tiden, men han har sjunkit ihop rätt rejält. Nä, nu ska jag gå och lyssna på b-sidan på The wild, the innocent and the E Street shuffle. Hejsvej.

Pete Oregistrerad 2002-08-15 13:58
 

Springsteen är en av världens bästa låtskrivare genom tiderna och albumet är bättre än jag hoppats på!

The best! Oregistrerad 2002-08-15 13:58
 

Jag måste säga att skivan är fullt godkänd, vissa låtar är till och med suveräna (men vissa usla). Men det allra bästa med den är att den fått mig att lyssna på Springsteens klassiker igen (det var ett tag sen) – och där märker man skillnaden. Det var verkligen musik på liv och död… Mannen var otrolig från Born To Run till Born In The USA. Ta The River som ett exempel – vilken underbar skiva, där låtar som The River och Independence Day blandas med helt otroligt smånonsens som You Can Look. Och vilken humor mannen har i t.ex. Sheryl Darling.

Kul att min jävla CDspelare gick sönder idag, för övrigt.

Ruben igen Oregistrerad 2002-08-15 14:17
 

You're Missing är bara en upprepning av singeln Missing från 90-talet ju. Fast jag tycker Missing är bättre.

Hertigen Oregistrerad 2002-08-15 14:18
 

Missing och Your Missing är väl inte alls lika. De gemensamma nämnare som finns är väl möjligen namnet och att båda är lugna låtar. Missing är snarare en upprepning av Streets of Philadelphia, bara lite mer avskalad.

The Rising är för övrigt detta års bästa skivsläpp och jag har svårt att se att något av de kommande skivsläppen detta år ska konkurrera med denna skiva så jag utnämner den redan nu till ÅRETS skiva. Men sen är jag ju lite Springsteentokig också…

poker Oregistrerad 2002-08-15 14:30
 

Jag står inte ut med textrader som ”may your strength give us strength” och ”I pray for the strength lord”. Nej, det här är inget för mig, jag lyssnar hellre på hans äldre alster.

Mysen Oregistrerad 2002-08-15 18:51
 

The Rising är en bra platta men det är inte årets bästa skivsläpp.

årets bästa är The Vines debut Highly Evolved och Oasis Heathen Chemistry…

Henke Oregistrerad 2002-08-15 19:31
 

Mmmm gärna heathen chemistry av:)tss för några år sedan var oasis bra, å inte i dag

Pär Oregistrerad 2002-08-15 23:52
 

Stop crying your heart out är dte bästa på Heathen chemistry, och den är som ngnting som kan liknas vid Beatles Hamburg-tid eller senare Chemical Brothers… Liam försöker verkligen vara den coole ikonen som skapar mer status än McCartney/Lennon, men han misslyckas något så fruktansvärt. Oasis tömde all sin briljans på sina tre första skivor…

Vismut Oregistrerad 2002-08-16 21:47
 

Till och med Buddyhead (till och med?) fattar att the Vines är skit skit skit.

S Oregistrerad 2002-08-17 15:05
 

The fuse är den sämsta låten på skivan, den är lika dålig och pinsam som 57 channels.

Dålig live också efter att snackat med amerikanska fans som sett några spelningar vid det här laget.

Bästa låtarna är Waiting on a sunny day, yore missing, marys place, paradise, nothing man, couting on a miracle, worlds apart, let´s be friends (skin to skin), än så länge.

Hazy Davy Oregistrerad 2002-08-19 12:27
 

låten paradise är nästan lite väl inspirerad av ”sounds of silence”… Ibland väntar jag nästan på att höra: ”hello darknes my old friend…” Skivan i övrigt är bra men lite överproducerad. Var är den skitiga nakna springsteen?!

klasso Oregistrerad 2002-08-19 14:52
 

Bossens skiva är kanon! Det känns inte som att det är nån nine-eleven skiva han har gjort… My City of Ruins handlar f ö om Asbury Park…

Fredde Oregistrerad 2002-09-09 22:35
 

Din jävla grek, det är en helt underbar skiva, kolla öronen/hjärnan!

Saddham Man Oregistrerad 2002-10-09 00:13
 

Empty Sky är bästa låten. för övrigt var spelningen i GBG i år GRYMT BRA.

Poison the Well Oregistrerad 2003-07-21 22:51
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig