Under ungefär fem år i början av 60-talet var Yvonne Fair en del av en ständigt turnerande James Brown Revue. Under den perioden hann hon med att spela in ett par magiska singlar och föda gudfaderns andre son. När hon lämnade bussen dröjde det ett par år innan hon hittade ett nytt hem hos Motown 1970. Där släppte hon ytterligare ett par singlar innan det bar av till ett nytt turnésällskap, denna gång under Chuck Jacksons ledning.

Efter en kort karriär som skådespelerska (hon spelade Billie Holidays mentor i ”Lady Sings the Blues”) mötte hon Norman Whitfield vars resumé är längre än jag får plats med här (men den inkluderar bland annat The Temptations ”Cloud Nine”). Resultatet blev Yvonne Fairs enda album ”The Bitch Is Black”.

Förmodligen det hårdaste kvinnliga funkalbumet någonsin.

Med en röst fylld av smärta och frustration, sex och vilja, river och sliter hon sig genom sju funknummer och tre nattsvarta ballader. I funklåtarna påminner hon inte så lite om Betty Davis på ”Nasty Gal”. I balladerna går ångesten att ta på. Hon river upp sår i det mest förhårdnade hjärta.

Mest känd är förmodligen hennes version av den melodramatiska ”It Should Have Been Me” som innehåller nog med material för en hel säsong av vilken såpa som helst. Ett av soulhistoriens svartaste ögonblick.

Men det är inledande ”Funky Music Sho Nuff Turns Me On” som anger tonen. För det här är i första hand ett hårdsvängigt funkalbum. Beväpnad med en arsenal bestående av två Stevie Wonder-kompositioner (”Tell Me Something Good” och ”You Can't Judge A Book By It's Cover”) och fyra signerade Norman Whitfield själv anfaller hon din rumpa och tvingar dig att skaka den.

Sedan jag köpte ”The Bitch Is Black” för ett par år sedan har den varit ett ständigt återkommande tema på min vinylspelare. När jag känner för lite rumpskak lägger jag på b-sidan och när jag vill få en dos svartsyn är det a-sidan som gör sig hörd.

Den här skivan är en låt från en fullpoängare.

Låt dig inte avskräckas av att du inte hittar skivan på CD, den finns inte tillgänglig. Däremot verkar den vara förhållandevis enkel att få tag i på vinyl. Hos min lokala handlare fanns vid senaste kontrollen två exemplar i kategorin ”en för 30, fyra för 100″. Detta kan mycket väl visa sig vara årets fynd för dig som hittills missat den.