Först tänkte jag skriva en liten historia om när jag var yngre, i Italien på semester och såg Schwarzenegger snacka italienska i ”Commando” – dubbat alltså. Men sen kom jag på att det var ganska trist, så jag struntar i det. Men jag hänger mig ändå kvar vid tanken.

Jag älskar verkligen Gorillaz-skivan som kom häromåret. Tydligen helt omotiverat för många, med tanke på kommentarerna efteråt. Men jag håller fast vid ett högt betyg, även om jag idag skulle sätta en nia istället för en tia. Jag lyssnade på skivan hela tiden, älskade varje låt och njöt av hela bygget – från tidningsintervjuer, till videor och den officiella sajten.

I grunden är ”Laika come home” samma skiva som den självbetitlade debuten. D-Zire (Darren Galeo), Dubversive (Richie Stevens) och Gavva (Gavin Dodds) – the Space Monkeyz alltså – började med att göra en dubmix av singeln ”Tomorrow Comes Today”. Alla inblandade blev så nöjda med resultatet så rymdaporna fortsatte att göra dub av hela skivan.

Genom att mixa allt själva undviker de ett av problemen med vanliga mix-skivor, att resultatet blir alltför spretigt. Men det de istället får dras med är att resultatet blivit lite för likriktat. De hade bestämt sig för att alla låtar skulle bli dubifierade oavsett om det funkade med reggae-takt eller ej.

Ibland blir resultatet lysande rakt igenom, som i ”Strictly Rubbadub (Slow Country)”, men alltför ofta mest utslätat. Det är för lite sväng helt enkelt. De har snurrat på rattarna och dragit i spakarna, men det händer för lite ändå. Det finns delar i nästan alla spår som jag gillar, men sällan en hel låt. Som blåset i ”P45 (5/4)”, den nya rymdigare grunden i ”Crooked Dub (Sound Check [Gravity])” eller den nya orgeln till ”A Fistful of Peanuts (Clint Eastwood)”.

Som helhet är popen som Damon Albarn hade med sig i en liten påse och den klockrena produktionen från Dan the Automator det som är mest bortsopat från förra skivan. Dubinfluenserna som redan fanns där är förstärkta, så var det de du gillade borde du redan köpt ”Laika Come Home”.

Men för att komma tillbaka till den första tanken. Arnold är bättre när han bryter på tyska, liksom Gorillaz är bättre när de bara bryter på dub och inte talar det flytande.