På senare tid har Supersuckers spelat renodlade countryshower vid sidan av sina rockkonserter. Rätt kul påhitt tycker jag. Det resulterade också i bootlegskivan Must've Been Live som alla fans av Must've Been High borde uppskatta.

Personligen tycker jag mer om rock och punkglammiga Supersuckers. Som de lät på senaste fullängdaren The Evil Powers of Rock n Roll.

Första halvan av Splitsville #1 ger prov på den typen av rock. Även om attityden är något nedtonad och materialet inte är lika direkt. Men efter ett par genomlyssningar kommer jag fram till att jag gillar alla fyra egna låtar. Electric Frankensteins Teenage Shutdown spelar de i en avskalad akustisk version som låter mycket Supersuckers. Mest kul för de som verkligen gillar Electric Frankenstein.

Supersuckers blir mer och mer säkra i sin rockkostym och har enligt mig hamnat i samma lite småmysiga fack som Rocket From the Crypt, Social Distortion och senare New Bomb Turks. Farbröder som gör trevlig musik tillsammans.

Electric Frankenstein blir jag inte riktigt klok på. De spottar ur sig låtar och singlar i en takt som får mig att hisna. Och det mesta rinner av mig lika fort. Jag tror inte jag har spelat deras senaste fullängdare The Buzz of 1000 Volts! mer än kanske en gång sedan jag recenserade den. Ändå verkar det som om de är uppskattade.

Låtarna som har kommit med här håller rätt bra klass. Men ljudet är skiftande och genomgående rätt dåligt. Det låter som omastrade spår som blivit över vid någon singelinspelning. Om de inte är med som b-spår på någon eller några singlar jag inte hittat fram. Jag tycker det är konstigt att bolaget släppt ifrån sig en produkt som skiftar så mellan i ljud mellan banden.

Electric Frankensteins första spår – Sweet Baby Arrogance – gillar jag ordentligt. För att beskriva hur den låter skulle jag kunna säga att den lätt hade platsat och varit en av de bästa låtarna på Backyard Babies senaste. Låten kommer med största säkerhet att hamna på en kassett någonstans. Trots ljudet.

De andra tre låtarna kommer inte i närheten. Men som vanligt vinner bandet på att spela snabbt. Deras lugnare låtar får mig oftast att trycka fram ett spår.

Supersuckerscovern She's My Bitch river de av på strax över två minuter och jag gillar den. Den är stökig och snabb och Electric Frankenstein kommer till sin rätt.