Svenska Starlet har släppt två album tidigare. Jag har inte hört något av dem. Men bandet har fått viss uppmärksamhet utomlands och har säkert framtiden för sig.

På ”When Sun Falls on My Feet” bjuder bandet på tio låtar i lätt svängande popskrud. Det svänger behagligt på ett oförargligt sätt. Uppenbarligen vet dessa herrar hur man bygger lättlyssnad musik.

Fördelarna med albumet är också dess nackdelar. Det låter bra men bränner aldrig riktigt till. När låtarna är slut så lämnar de inga spår efter sig. Men det finns ett par riktigt trevliga spår som jag kommer lyssna på flera gånger, som titellåten ”When Sun Falls on My Feet” och avslutande balladen ”Stop and Let It Go”.

Däremellan är det mest låtar som inte kommer göra att jag byter radiostation, men inte heller kommer få mig att höja volymen.

Skivbolaget menar att Starlets musik har drag av såväl The Strokes som Red House Painters och Tindersticks. Jag håller inte riktigt med. Jag skulle nog vilja påstå att Starlet låter som dussintals andra svenska popband som spisat många indieplattor och själva vill göra lågmäld, melankolisk musik.

Kompetent och bra. Men inte alls unikt. Kanske lite tuffare än Edson, men inte alls med samma känsla.

Ljummet på ett bra sätt.