Recension

Samling: Swayzak â€“ Groovetechnology v 1.3

Swayzak â€“ Groovetechnology v 1.3 (dubbel-cd) Samling: 2002; !K7 Records/Groovetech/Border; 6/10

En upptäcktsfärd i electronica

Lyssna

Spotify

Externa länkar

Swayzak: Officiella sidan. Minimalistisk den med.
!K7 Records: Skivbolagets sida.
Groovetech: Skivbutik som fokuserar på electronica.

Etiketter

Sök efter skivan

I början av nittiotalet dök frasen ”intelligent dansmusik” upp flitigt i såväl recensioner som artiklar. Jag tyckte rejält illa om den. På något sätt känns det som om hjärnan om något är den del av kroppen som inte ska vara inblandad när man gör dansmusik. Hjärtat, magen och rumpan, visst. Men inte huvudet.

Vad det misslyckade samlingsbegreppet försökte beskriva var i allmänhet lågmäld, minimalistisk techno åt ambienthållet, oftast instrumental. Musik för sena nattimmar hemma i lyan snarare än intensivt stuffande på dansgolvet.

Warp och Soma har de senaste tio åren varit de stora leverantörerna av den här sortens musik. Aphex Twin, Speedy J och Âµ-ziq några av företrädarna. När de får till det blir resultatet oftast smått magiskt. Tyvärr kan det lika gärna bli stentrist.

Med det i bakhuvudet var jag lite skeptiskt när jag fick den här dubbelsamlingen i min hand. Att den var mixad gjorde inte saken bättre.

Groovetechnology är på sätt och vis en samling i samma anda som Back to Mine eller DJ Kicks. En artist som plockar ihop sina favoriter bland andra artisters musik. Artisten den här gången är Londonbaserade technoduon Swayzak, med två skivor på sitt samvete. I ärlighetens namn måste jag säga att jag faktiskt inte hört talas om Swayzak innan jag fick skivan. Detsamma gäller faktiskt 22 av albumets 24 artister.

Första gången jag lyssnade var jag beredd att såga Groovetechnology jäms med fotknölarna. På första skivan vaknar jag bara till två gånger och det är de två låtar jag hört förut: Luomos Synkro och Herberts Back to the Start. Annars är det mest samma lika.

På andra skivan blir det desto roligare. Där finns exempel på minimalistisk techno när den är som bäst. Bitstreams Monolith och Son.sines Upekah är två av dem. Round Fours elektroniska dub hör också dit.

Efter några genomlyssningar till har jag fortfarande inte hittat något som egentligen är värt min tid. Ända tills jag drar igång skivan när mörkret lagt sig och hörlurarna sitter på mitt huvud. Då bjuds jag helt plötsligt in i ett fascinerande ljudlandskap som får mig att vilja söka mig vidare. Upptäcka fler av artisterna.

Med andra ord är det här en skiva som är ganska beroende av hur och när du lyssnar på den. Sätt på den i bakgrunden och den försvinner in i tapeten innan du fattar vad som hänt. Men i och med att samlingen är en dubbel blir det ändå lite väl mycket transportsträckor emellanåt, även om förutsättningarna är de rätta. Men är du känner att du vill upptäcka ny electronica är det här ett riktigt bra ställe att börja på.

Glöm bara inte hörlurarna.

Ola Andersson

Publicerad: 2002-04-25 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-03 20:15

Kategori: Recension | Recension: #1420

2 kommentarer

Nu får du allt ta o skriva Swayzak, som dom faktiskt heter, istället för Swaytak! ;)

Zimma Oregistrerad 2003-08-05 01:51

Hrm. Skyller på… analfabetis tillfällius? Bra att jag åtminstone fick det rätt i infon högst upp. Vet inte vad jag tänkte när jag skrev ”Swaytak”. Inte alls förmodligen. Nu är det ändrat, tack för påpekandet!

Ola Andersson Oregistrerad 2003-08-05 14:55

48 timmar