Egentligen är det ironiskt att Sveriges vitaste festival ser ut som ett nerspytt Ku Klux Klan-konvent. Where The Action Is är inne på sitt andra dygn, och det finns knappt en människa på området som inte vandrar omkring i en enorm regnponcho. Trots försiktigt optimistiska prognoser är det om möjligt ännu sämre väder än dagen […][...]

Direkt förs tankarna till min tid på studentradion och till den djävulska musik som bröt loss på 30-talet. Vi hade vinylprogrammet Pappas Låda och som vinjett hade vi låten Mama Don´t Allow It från 1933 framförd av Frankie ”Half-pint” Jaxon And His Hot Shots. Förutom detta lilla inslag av riktigt gammal musik är detta ganska […][...]

Om det förra albumet med Robert Johnson and Punchdrunks, ”Taste The Whup At Oki Dog”, handlade om att testa de egna och publikens gränser är det här skivan som tar dem tillbaka till rötterna. Tillbaka till Link Wray. Återförenade med skinnplågaren Ed Johnson bjuder Robert Johnson och Per Thorsell på tio av Link Wrays låtar […][...]

Artister som vågar ta oväntade grepp och prova nya vägar för sitt skapande får alltid en liten extra guldstjärna av mig. Om sedan resultatet inte alltid blir hellyckat må vara hänt, de har åtminstone provat. Robert Johnson and Punchdrunks, numer decimerade till Johnson själv och Per Thorsell, har sedan debuten för tio år sedan med […][...]

Vill man dra saken till sin spets kan man nästan säga att ”Sessions for Robert J” har samma förhållande till blues som Good Charlotte har till punk. Det vill säga litet eller inget alls. Fast det är kanske ändå att ta i. Eric Clapton spelar förvisso blueslåtar, dessutom en samling av de mest klassiska. Så […][...]

Robert Johnson and Punchdrunks har inte släppt skivor i mer än sju år. Det tål att tänkas på. Trots det är de redan gamlingar på den svenska surfrocksbakgården. Något av pionjärer och återuppväckare i ett. Vi har dem att tacka för mycket. Debuten ”Beavershot” släpptes 1995 på Nilroy Records. 1996 och 1997 släppte bandet två […][...]