Gästrecension
- Never Mind The Bollocks Sex Pistols
- 1977
- Virgin
Energi rätt i ändalykten
Lyssna
Externa länkar
- God Save The Sex Pistols
- Stort fan-nätverk.
- Summer of Hate
- Svensk fansajt som koncentrerar sig på Sex Pistols i Sverige.
- The Filth and the Fury
- Officiell sajt för filmen om Sex Pistols.
- S.L.Y.
- Punkband från Eskilstuna där Jörgen sjunger och spelar gitarr. Bandet består av medlemmar med förflutet i band som WC, TT-task och Passé.
- ekuriren
- Eskilstuna-Kurirens hemsida där Jörgen knäcker hårt som webbredaktör när han inte recenserar plattor för ovan nämnda tidning.
Etiketter
Jag var 11 år ung när jag såg Sex Pistols på TV första gången. Mamma och pappa förfasade sig och undrade i största allmänhet hur världen stod till när dylika band överhuvudtaget tilläts visa sig offentligt.
För mig kändes det som om jag fått en stadig spark av ren energi rätt i ändalykten. Jag fattade knappt vad det var som fick hormonerna att svalla. Var det Jonny Rottens uppkäftiga gapande i kombination med hans livsfarligt stirrande blick?
Var det Sid Vicious vilda svängande med basen, Steve Jones plutande läppar när han riffade loss i breaket på Anarchy in the UK eller Paul Cooks lite slappa, yviga trumspel?
Vad vet väl en 11-åring om detta? Man kan bara gå på känsla. Och den var överväldigande.
Det stora problemet nu var att få tag på plattan. Det handlade till lika stor del om ekonomi som oförstående föräldrar.
Då jag i dessa unga år en gång i veckan masade mig iväg till den kommunala musikskolan för att där dunka trummor så kom jag på det. Vid ett besök på NK i Stockholm fick jag syn på skivan och hävdade följande till föräldrarna:
- Jag måste nog köpa den där skivan ändå.
- Varför i all sin dar då?
- Jo, men den är jättebra att träna trummor till. Perfekt helt enkelt. De kör mycket av det som vi pysslar med i musikskolan nu …
Ja, inte kunde de väl neka mig några musikaliska utvecklingsmöjligheter och jag lämnade Stockholm som stolt ägare av Nevermind The Bollocks.
När jag ett år senare även började lära mig gitarrspelets grunder införskaffades även nothäftet till plattan. Mina föräldrar led, mina fingrar led, men min själ gladdes allteftersom jag lärde mig låt efter låt på en gammal akustisk gitarr i mitt källarrum.
För att vara en punkplatta från det sena 70-talet kan ingen undgå att höra att den är extremt välproducerad. Jämför med det taffliga ljudet på The Damneds debut eller till och med The Clash …
Det finns en mogen, varm ljudbild som kontrasterar perfekt till Rottens vassa mässande.
Stephen King skrev en gång följande om Anarchy in the UK: ”Först går gitarrerna igång, sedan kommer trummor och bas. Någon säger Right, now som åtföljs av ett vildsint skratt. And then you know that you're in the hands of a madman…”
En strålande beskrivning av den kraft som Pistols musik utstrålade på plattan.
Att lyssna på Never Mind the Bollocks är lite som att bli indragen i den värld av kaos och anarki som Pistols representerade på den tiden. Man bröt mot alla tabun. Citatet ”Fuck this and fuck that. Fuck it all and fuck the fucking brat” ur låten Bodies var extremt på den tiden och blev naturligtvis en favorit bland alla unga punkare…
När man nu, 35 år gammal, tittar i backspegeln var bandet en ganska sorglig historia. Kanske var de det första pojkbandet, manipulerade, stylade och styrda av Malcolm McLaren.
Basisten Glen Matlock, som ju spelar bas på Never Mind the Bollocks, fick kicken för att han var för städad och ersattes med den ganska inkompetente basspelaren Sid Vicious som sedan av outgrundlig anledning blev en punk-ikon.
Jonny Rotten insåg det här till sist. Vid bandets sista spelning spelar de No Fun som extranummer. Jonny sitter på trumpodiet och mässar ”no fun, no fun, this is no fun at all” med tonlös röst. När sista ackordet klingar ut låter han blicken vandra över publiken, för upp mikrofonen till munnen, säger ”Did you ever have the feeling that you've been cheated? Goodnight” och går av scenen.
Allt detta till trots är albumet Never Mind the Bollocks en av de där sällsynta plattorna som lyckas skaka de befintliga rocknormerna i sina grundvalar. Den är stommen i en musikalisk revolt, grunden för
ett nytt sätt att se på, och framföra musik.
Dessutom svänger ju plattan något så för djävla grymt …
Publicerad: 2002-04-06 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-29 11:05
23 kommentarer
tufft.
#
är det sant det där sista om jonny rotten? tungt i så fall!
#
lo…: ja, det är sant. Det är med i The Filth and The Fury vill jag minnas, oerhört superbra dokumentär det där förövrigt. <BR>
Grymt att du recenserade denna platta Jörgen. Det är nog fasen den platta som betytt mest för musikens utveckling de senaste 25 åren. <BR>
Hoppas verkligen att alla som läser denna recension och ännu inte har den snabbt tar tag i det. Ihop med The Stooges två sista är det här helt enkalt världens fränaste rockplatta.
#
var sex pistols det första pojkbandet? monkees kom väl innan?
välskriven recension ändå, men betyget var lite i överkant – oavsett hur mycket skivan betytt för musikhistorien.
#
snick snack att betyget är för högt. det är helt enkelt en av de bästa och mäktigaste skivor som någonsin gjorts.
#
tribal ink – vår tids sex pistols? *skrattar*
#
nja, svänger sex pistols? det var nå nytt.
det talas mycket om hur mycket sex pistols betytt för musikhistorien, jag tvivlar på att det är så mycket som många vill göra gällande…
#
magnusson,vad fan har hänt med intromusic….
#
nån som vet vad som hänt med feber…?
#
feber las ner för att ingen tjänade pengar på det. herrarna skriver nu, precis som förut, för expressen.
#
Sex Pistons var väl egentligen grundarna av det musikala modet i våra dagar. Utan ”The Pistons” hade vi aldrig fått se sådana oslagbara hits som vi sedermera fått beskåda. Jonny Rotten är den tidens Will Smith skulle man kunna säga.
#
Skulle bara vilja kommentera vad plattan betytt i musikhistoriskt perpektiv. Innan Pistols och punken bestod populärmusiken till stor del av musiker som i princip ägnade sig åt instrumentmasturbation eller storslagna scenshower á la Pink Floyd och ELO. Men Pistols intåg i innebar att vem som helst kunda börja spela. So What om det inte lät så bra? Plötsligt kunde vem som helst ge uttryck för sina känslor via musik utan att vara supermusiker. Visst, The Stooges, New York Dollsoch MC5 var inne på samma spår redan tidigare men rönte förhållandevis ganska små framgångar. Nevermind the Bollocks var grundstommen till en världsrörelse. Utan den hade kanske inte band som startade i punkens fotspår typ U2, R.E.M, Depeche Mode, hela goth-rörelsen, hard-core, Police osv. ens kommit ur startgroparna. Så nog tycker jag att det finns fog för att benämna plattan som en av de skivor som ändrat inriktningen på en hel musikvärld…
#
Dra på sheena is a punkrocker av shebang. den singeln tycker jag betytt med än pistols – never mind.. och clash's london calling tillsammans.
#
Sheena is a punkrocker av Ramones menar du förhoppningsvis…:-)
#
Musikhistoriskt (som Jörgen kallar det) är Ramones debutplatta minst lika viktig som Bollocks. Den kom trots allt mer än ett år tidigare och var ännu mer primitiv. Sex Pistols blev dock nånting mer än bara musik, det är därför de blev så betydelsefulla. Och skivan är väldigt bra helt klart.
#
Magnusson: Trans Europe Express med Kraftwerk (också 1977) är nog den platta som betytt mest för musiken utveckling de senaste 25 åren.
#
Hmm, utan Sex Pistols hade antagligen Joy Division inte funnits och då hade ju heller inte New Order funnits. Det är ett rätt stort bidrag till musikhistorien.
#
Ramones blev inte stora förrän Sex Pistols slog igenom. Om jag inte minns fel så var de förband eller i alla fall tänkta som förband till Pistols. Stooges, New York Dolls och Ramones tidigare skivor började inte sälja på rikgigt förrän Pistols slog igenom…
#
vad mer kan man säga…..???????
#
Nej, nej, nu har något fått det om bakfoten igen. Sex Pistols blev inte ihopplockade efter samma deviser som ett pojkband. Gruppen bildades, men behövde en sångare, Johnny sjöng på audition hos Malcolm Mcclaren, och gick med i den redan befintliga gruppen. Johnny skrev sina egna texter, vars syfte helt enkelt var att få folk att tänka, medan musiken gjordes av Steve, och Glen tror jag. Enligt Johnny Rotten själv kom Sid in i gruppen eftersom Glen och Johnny bråkade så mycket med varandra. Ja, ja. Sanningar är värdelösa hur som helst.
#
Visst, jag inser ju att min kommentar aldrig någonsin kommer att läsas (utom möjligen av nåt gammalt trött script på webservern kanske), men detta är ju så i grunden fel att det ändå måste kommenteras.
Never Mind The Bollocks (ja, är det inte Never Mind snarare än Nevermind?) är väl ärligt talat ingen höjdare!?!
1. När det gäller produktionen tycker jag tvärtom att den är jävligt tung och seg och trött. För fet. Däremot brukar jag ofta framhålla just Damneds första (och t.ex. Buzzcocks Spiral Scratch) som föredömliga punkproduktioner. Luftiga och skramliga förmedlar de punkenergin, istället för att lägga sig som ett surt, skitigt täcke över hela…allt faktiskt.
2. Låtarna kan i stort också sorteras in under punkt 1., sega och trötta.
3. Var det verkligen Glen som spelade på plattan? Jag har läst att det var Steve. Jag har iaf en bootleg med väldigt annorlunda basspel, riktiga basgångar. Inte fan vet jag, det spelar mindre roll kanske.
4. Visst, musikhistoriskt spelar punken och kanske Pistols stor roll, men jag vill gärna tro att den rörelsen hade fått fart även utan dessa feta pubrockande rövhål. Men jag var ju inte med.
5. Visst är väl ändå PiL ett mer spännande band?
Jag tycker det är fantastiskt att plattan sparkat igång recensenten (och jag önskar verkligen att jag hade nån liknande historia att berätta). Men nån fullpoängare är det verkligen inte (och det är inte en fråga om smak, det bara är så).
#
Har inga större invändningar. Låtarna på den här plattan är genialiska.
Rock`n roll!
#
Nej, Sex Pistols var inget pojkband och McLarens betydelse har länge överdrivits (inte minst genom filmen ”The great rock n’ roll swindle” som till största delen är fiktiv).
Sex Pistols kallade inte sig själva ”punk” utan fick den stämpeln av andra, och accepterade den.
Sex Pistols och Ramones är helt väsensskilda. Johnny Rotten skrev sina texter efter hur han uppfattade omvärlden. De har ett innehåll, till skillnad från Ramones som egentligen bara var en fortsättning på 50- och 60-talets rockmusik av typen ”Rock n’ roll hela dan’”.
Det är Steve Jones som spelar bas på ”Never mind the bollocks”. Basgången följer mest gitarrerna (Ja, flera lager gitarrer av Jones). Ljudet på skivan är tjockt, mycket tajt och perfekt. ”Wall of noise”, som några kallat det. Härlig kontrast till hur Sex Pistols lät live.
#
Kommentera eller pinga (trackback).