Kan man annat än älska ett band som Doktor Kosmos?

Svaret på den frågan är utan tvivel: ja.

Själv tillhör jag de som är riktigt svaga för denna oheliga allians mellan hejdlöst ordbajsande, lustigfika texter som bara verkar vara trams och spartansk sättning. Tumregeln som gäller är: ju tidigare platta – desto flummigare texter och färre instrument.

På ”Socialmedicin” vimlar det av Casio- och Roland-toner, rytmägg, tamburiner och melodihorn om man säger så. En och annan gitarr och virveltrumma fick vara med också men sen så var det stopp.

Samtidigt som det bara är att beklaga dem som inte fattat grejen med Doktor Kosmos, så har jag stor förståelse för alla som inte kan med kvintetten. Det är antingen-eller-musik i dess kanske allra mest renodlade form. Frågan är om det är musiken eller texterna som är den största nageln i örat på belackarna? Det lär nog vara hugget som stucket.

Det går inte att komma ifrån att många av texterna till största delen på ”Socialmedicin” måste klassas som trams. Oftast jävligt roligt trams. Men – och det är inget litet men – det är ofta tankevärt trams.

Under den putslustiga, studentikosflummiga ytan döljer sig titt som tätt formuleringar och vardagsskildringar som får en att reflektera över ”viktiga” saker. Man garvar som fan, men skrattet är bara ett startskott för något annat. Humorn fungerar som en murbräcka som gör att man sänker garden efter ett par punchlines och blir mottaglig för allvaret. Det sipprar in utan att man knappt märker av det.

”Doornas sång” är ett lysande exempel. Texten är hur rolig och självförhärligande som helst – naturligtvis skriven Doktorn själv, vilket även poängteras – men sjungen av doorna Miss Universum och Twiggy Pop.

”Om man undersöker världens alla door
Så upptäcker man att merparten är av det täcka könet
Och då tänker jag i mitt stilla kvinnosinne
Vad i helvet man doar väl inte med fittan heller?”

Eller ”Det sociala arvet”:

”Men om man tar sig en extra titt
På dom som blir kungar
Så ska man strax se att deras föräldrar
Ofta är kungar eller liknande”

Kanske inte den sång som snurrade mest av alla på Vickans, Lens och CP:s studentskivor…

Och när inte könsrollerna eller vår lagstiftade monarki räcker till för att belysa sakernas tillstånd, används science fictionfabeltekniken som i ”Rymdefärden” för att peka på orättvisor och galenskap på vår planet. De elaka gröna rymdemännen som förtrycker och exploaterar de gula blir mer påtagliga och känns inte lika pek-pinniga som det skulle ha gjorts om det ”bara” var ytterligare en rättvisesång i mängden.

Humor, distans och symbolik som murbräcka.

Visst, mycket är flum. Varken mer eller mindre. Låtar som ”Doktor Kosmos är kung”, ”Rymdeman rymdeman” och ”Böghockeyns dag” ruvar nog knappast på några djupare underliggande meningar, utan får tas för vad de är. Tramslåtar med tramstexter.

Allt på ”Socialmedicin” är inte bra. ”Socialmedicin” är inte alltid bra. Det är inte alltid man pallar med den. Men när man är på humör är det en svårslagen blandning av gravallvarligt trams det bjuds på.

”Apa toa mamma runka Hitler äter bajs”