dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Motorhomes: The Long Distance Runner
The Long Distance Runner (cd) The Motorhomes
2002
Epic/Sony
6/10

Inte samma lika

Lyssna

Sök efter skivan

Det är rätt lätt att komma att tänka på andra band när man lyssnar på The Motorhomes av årgång 2002. Lika lätt är det att droppa namn.

Det enklaste sättet att sammanfatta det hela är att konstatera att de inte låter som The Motorhomes längre. Inte det The Motorhomes vi lärde känna 1999.

Förstasingeln The Man var det officiella startskottet för identitetsbytet. I warp-fart (allt är ju som bekant relativt) dunkade en av årets hittills bästa hitlåtar fram och den har inte tappat fart än.

Balladmakarna visade sig vara popsnören.

Jag droppade The Wannadies i recensionen av The Man och den liknelsen känns fortfarande okej till viss del. Till fullängdaren har de bjudit in fler svenska band. Det låter åtminstone så.

I Long Distance Runners hälsar Yvonne på. Det är visserligen Mattias Edlund och inte Henric de la Cour vid mikrofonen, men vid ett blindtest skulle nog Eskilstunabandet få fler röster än Jönköpings stoltheter.

I ”Go!” är det Bad Cash Quartet som hjälper till. Det fungerar inte lika bra. Det kraschar inte totalt men BCQ är bättre på att förvalta Broder Daniels kulturarv än The Motorhomes. Även ”Love” för tankarna till västkusten.

Refrängen och vissa andra delar av The End skulle kunna vara Håkan Hellström på engelska om han hade haft en bättre sångröst i klassisk bemärkelse. Till och med falsettkörerna är på plats.

Den namnlösa låten med siffran 4 på plattan har ändrat text sedan den spelades akustiskt på SVT:s Musikbyrån. Tyvärr ska tilläggas. I refrängen har orden ”I Love the USA” bytts ut mot ”I love the modern age”. Men å andra sidan går budskapet fram ändå.

Rock'n'roll & Super Bowl
You gave us Elvis and the A-bomb
Now you can shine your light on everyone

I love the modern age
I love the modern age

I love the way they say
Be like us or we'll blow you away

Rent musikaliskt känns den lika delar malplacerad och spännande. När jag hörde den på TV utgick jag från att det var mer eller mindre ett spex eller jam. Vad man än tyckt och tänkt om The Motorhomes tidigare så har ”lekfullt” knappast varit ett av de ord man varit närmast att ta till. Att se dem spela låten i en akustisk version spädde på känslan man fått efter The Man. Inte samma lika.

Variationen i stilar och tempo är som sagt var rätt stor. ”I Wanna Make You Sing” är mer traditionell upptempo-pop medan Stop Me känns mycket ruffigare. Lite mer västkustsvibbar.

De långsamma, svepande, nästan pompösa låtarna som präglade första skivan känns avlägsna. Även om det inte råder någon brist på lugna låtar är det ett annat sound. Congas är visserligen en ballad, men den känns The Motorhomes 2002, inte 1999. Inte för att den är direkt avskalad men det är ändå mycket enklare och luftigare. Även Psalm tillhör de lugnare styckena. En låt som för tankarna till ett annat Eskilstunaband med försmak för personnamn. Mycket snyggt blåsparti.

För ett par, tre år sedan var The Motorhomes bland de hetaste av de heta. Men allt har en baksida. Så även framgången. Som en följd av hela cirkusen mådde de inte medlemmarna så bra. Splittringen var nära. De var ett band i kris. Det kanske de fortfarande är. Men de är främst ett band i utveckling. Hur länge de orkar fortsätta loppet får framtiden utvisa men The Long Distance Runner gör att man gärna hänger på ett varv till.

Patrik Ekelöf

Publicerad: 2002-03-05 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-01 20:24

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1330

15 kommentarer

Tja, det är ju inga dumma referenser du rablar upp. Låter lovande, men känns inte riktigt rätt på nåt vis.

Kennet Oregistrerad 2002-03-05 01:11
 

Snubben kan ju fan inte låta trovärdig på engelska…

Karatehunden Oregistrerad 2002-03-05 12:23
 

Grattis till Motorhomes!De vågar utveckla sig och Mattias röst är fortfarande en av sveriges bästa.

Peck Oregistrerad 2002-03-05 12:56
 

Motorhomes nya är verkligen en härlig platta. Kan inte vänta på att man ska få höra dem live. Jag håller med om att det är dumt att de ändrat ”I love the USA”, men jag hittade en studioversion med den gamla texten på nätet så jag överlever. Men jag undrar varför de strök titeln och bytte refräng. Var det skivbolaget som tvingade dem?

Emil Oregistrerad 2002-03-05 15:47
 

Jävla skitrecension.

Bra låt, The Man.

Dom som skriver här är ju fan lika pinsamma som ni som skriver recensionerna. åt helvete

Ray Lee Oregistrerad 2002-03-05 17:43
 

det faktum att sångaren i bandet faktist startade det var för att han tyckte att han själv ”var så jävla snygg”

sara Oregistrerad 2002-03-05 17:52
 

jag vill också hitta en studiverision på ”I Love The USA”..

knasebollen Oregistrerad 2002-03-05 20:20
 

Long distance runner är ett grymt album. Tycker dock att ”GO!” låter mer Blur än Bad Cash. Albumet är experimentellt och lekfullt, en spegling av verkligheten.

Andreas Oregistrerad 2002-03-05 20:35
 

En jävligt bra anledning att starta band. Haha. Annars tänker jag mest på Eskobar. Skitband som gjorde ett hyfsat lugnt album som debut, men ville bli lite mer kända så de satsade på mer upptempo och letade sound som var inne. Usch! Hur kan ni lyssna på det här?

The Major Oregistrerad 2002-03-05 22:21
 

Om Sara (se ovan) verkligen tror på det hon skriver är förmodligen tomten fortfarande väldigt verklig för henne så lova att inte berätta sanningen för henne.

Spel Oregistrerad 2002-03-06 09:02
 

Låten fick inte heta I love the USA för skivbolaget. Tror det beror på attacken 11 september. Man får inte sjunga nåt som på nåt litet viss kan realatera till USA och attacken, men dom sjunger ju ”Sitting on a plan to N.Y USA” Mysko. Annars vill jag bara säga att skivan är grym, nu vill aj se dom live.

Poplolllo Oregistrerad 2002-03-06 17:43
 

Det är bara fåneri att man inte ska få kritisera USA bara för 11 september. Tvärtom är det anledning till att just kritisera och undrar varför det blivit som det blev. Här i Sverige ska vi ge fan i att censurera låtar – man kan inte tiga ihjäl något!

Emil Oregistrerad 2002-03-07 19:41
 

Debuten var mycket bra, men den nya är, med några få undantag, en riktigt tråkig och intetsägande platta.

Jens Oregistrerad 2002-03-08 09:26
 

Bra sagt Emil, det hjälper aldrig att lägga locket på..det gör det bara värre!!!

Åge Oregistrerad 2002-03-10 15:09
 

Jag måste säga att skivan är mycket bra. ”The end” är låten som jag har fastnat för.

Kicki Oregistrerad 2002-03-22 17:36
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig