dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Hydromatics: Powerglide
Powerglide (CD) The Hydromatics
2002
Freakshow Records (import)
5/10

Mindre action, mer rock

Lyssna

Sök efter skivan

Scott Morgan från Sonic's Rendezvous Band har verkligen lyckats med konststycket att gå varvet runt. Från att ha varit en del av ett av Detroitrockens mest stilbildande band spelar han numer i ett band som är lättare att referera till nutida nytolkare än sjuttiotalets legendarer.

Jag tar en kort historik kring The Hydromatics innan jag gräver ner mig i det där resonemanget.

Nicke Hellacopter och Tony Slug från Nitwitz träffas i mitten av nittiotalet och pratar hjältar och potentiella sidoprojekt. De får idén att göra något tillsammans. En hyllning till de gemensamma favoriterna i Sonic's Rendezvous Band. Tiden går. Inget händer. Tony får kontakt med Scott Morgan som i sin tur slussas vidare till The Hellacopters och Nicke. Scott jobbar med The Hellacopters. Tony, Nicke och Scott fattar tycke och bestämmer sig för att starta The Hydromatics. De plockar med basisten Theo Brouwer för att komplettera uppställningen. Efter tre livespelningar är det dags för studion. De tre grundarna skriver två låtar var och tillsammans väljer man ut fyra Sonic's-låtar, samt ytterligare två gamla godingar av MC5 och The Weathervanes. Resultatet blir en riktigt juste och drivig rock'n'roll-platta. Nicke hoppar efter en del turnerande med bandet av projektet för att kunna fokusera på The Helllacopters.

Nu är The Hydromatics tillbaka med nykomlingen Andrew Frost bakom trummorna som ersättare för Nicke.

Så, hur låter det den här gången då? Tja ungefär som förra gången, men samtidigt inte. Blåssektionen The Hectic Horns har fått större utrymme. Låtmaterialet har tagits ett par steg mot bluesen. Tempot är lite lägre. Det har helt enkelt blivit lite gubbigare.

Det är möjligt att fanatikerna tycker att det är kul, men det är inte direkt ett tecken på styrka att hälften av låtarna är gamla Sonic's-original. Så kul är det inte att höra artister göra covers på sig själva. Visst, det är väl bra att låtar som inte finns i studioversioner sedan tidigare föräras inspelningar. Men varför stanna i det förflutna? Gå vidare.

Hur var det med refererandet nu då? Jo, The Hydromatics anno 2002 låter som en hygglig variant på den rock som skandinaviska band som The Nomads, Gluecifer och The Royal Beat Conspiracy släpper ifrån sig. Det är habil rock'n'roll. Inget som kommer få mig att slå mig fram till en scenkant, men helt ok.

Nicke behöver inte vara orolig. The Hellacopters sitter säkert på tronen.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2002-01-31 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-25 11:10

Kategori: Recension | Recension: #1285

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig