Xpander är norska mångsysslarduon ”Ginge” Anvik och Harald Rosenlöw Eegs tredje album under namnet Subgud. De två tidigare heter Museum (-96) och Magnet (-98). Tidigare är de bara de två som stått för all musik men på Xpander har de kallat in förstärkning i form av Sjur Miljeteig som spelar trumpet och flöjt, Per Kristian Hilden på trummor samt sångarna Jarle Bernhoft och Kari Slaatsveen varav den sistnämnda tydligen är någon form av kultfigur i norsk radio.

Tillsammans gör de vemodig, melodiös musik i gränslandet mellan electronica och pop. Ibland som i inledande Ekvator mer åt pophållet, andra gånger mer svårtillgänglig som i instrumentala Sublim som med sin sordinerade trumpetstämma, hårda beat och iskalla synthstämmor känns som hämtad från en Nils Petter Molvaer-platta för att i Turbin gå över i näst intill ambient minimalism. Jazzinfluenser varvas med techno, akustiska instrument med programmeringar.

Men trots variationen är ändå Xpander väl sammanhållen, inget sticker iväg för långt utan allt hålls ihop av Anviks och Eegs fylliga ljudgrund. Några lite skitigare ljud sticker emellan då och då men på det stora hela är Xpander trots en småmörk grundstämning en både lågmäld och ofarlig historia. Det skulle inte förvåna mig om några av låtarna dyker upp på någon chill-outsamling framöver.

Som mest intressant blir det i de fem låtar Slaatsveens ljusa röst står i kontrast mot den betydligt mörkare omgivningen. Då får musiken en dimension som får låtarna att växa en division. Inte så att det blir fantastiskt spännande, det blir det aldrig, men väldigt tilltalande och behagligt.

Samtidigt känns det tyvärr också som om Subgud inte riktigt kunnat bestämma sig vilken riktning Xpander ska ta. Den känns trots, eller snarare tack vare, variationsförsöken helt enkelt lite ojämn. Vissa av låtarna är märkligt intetsägande. De saknar personlighet och känns både ostrukturerade och överflödiga. Inte minst rapexperimentet Congas som är direkt dålig.

Men trots ett par lite sega stunder och de många gånger, milt uttryckt, kryptiska texterna kan jag inte låta bli att tycka att Xpander ändå på det stora hela är en ganska charmig platta. Inte jättebra men helt ok.