Ibland räcker det med att spela bara ett par takter på en låt innan man instinktivt känner att, det här, det kommer jag gilla. Senast det hände var när jag första gången stoppade Logs debutalbum i skivspelaren. Efter bara ett par sekunder av inledande In Cold Blood dök den där sköna sugande känslan upp någonstans i närheten av maggropen. När låten lite drygt fem minuter senare tonade ut hade jag börjat hoppas. Hoppas att även fortsättningen av skivan skulle vara precis lika bra.

Det var den.

Every Time a Bell Rings an Angel Gets His Wings är helt enkelt en lysande skiva. Och en av de allra mest imponerande fullängdsdebuter jag överhuvudtaget haft glädjen att få höra. Hade jag ägt en hatt skulle jag tagit av den för kvartetten Mattias Friberg, Mathias Oldén, Jens Hellgren och Kristofer Rönström.

Tillsammans bygger de upp ett ödsligt, dystert och kargt musikaliskt landskap. En grund i vilken de sedan väver in sina avskalade, vemodiga och skimrande melodier. Ofta som i The Bastards Have Landed med bara en ensamt ekande akustisk gitarr eller banjo och Mattias Fribergs röst i förgrunden som drivande krafter. Men hur sparsmakat och nedtonat det än blir emellanåt finns det hela tiden en glödande intensitet närvarande som gör att Logs musik aldrig släpper taget. Den kryper in under skinnet och tvingar en att lyssna.

Vid ett par tillfällen som Yellow Lights Mean Slow Down, Not Speed Up med sitt långa, ylande gitarrsolo blir musiken lite rakare och öppnare men annars finns det genomgående en återhållen energi i Logs låtar. En olyckbådande oro där musiken ständigt hotar att falla sönder men aldrig gör det. Man känner att bandet antagligen skulle kunna braka loss i ett helvetiskt distorterat oväsen vilket ögonblick som helst men de tillåter sig aldrig att göra det vilket skapar en vibrerande nerv i musiken. En behagligt obehaglig stämning.

Log har också försökt att verkligen göra ett album och inte nöja sig med att presentera en samling låtar. Något de också markerat genom att låtarna på skivan går in i varandra. Och som de lyckats. För även om de flesta av Logs låtar skulle stå sig väl på egen hand är det Every Time a Bell Rings an Angel Gets His Wings som enhet som är helt knäckande. Från den storslagna melankoliska inledningen via den trasiga ljudkulissen i Music for Flightrecorders, sorgligt gungande Lookalike till den nakna lågmälda avslutningen The Hour We Knew Nothing sveps man med av Logs varma, dystert melodiösa och bländande vackra rockmusik.