dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Sophie Zelmani: Sing and Dance
Sing and Dance (cd) Sophie Zelmani
2002
Columbia/Sony
6/10

Precis som varm choklad

Lyssna

Sök efter skivan

Titeln ljuger. Eller den är åtminstone lite missvisande. Sophie Zelmanis fjärde platta är inte direkt fullmatad med låtar som framkallar utbrott i form av spontan hyllningssång eller hotfullt svängande höfter.

Fast om man med sång och dans menar hennes vanliga, värmande viskningar och vaggande ballder så är döpningen klockren.

Kort och gott: Sophie låter som hon alltid gör. En kopp rykande varm choklad en kulen vinterkväll. Det är varmt, tryggt och mysigt. Inte mycket sticker ut eller stör. Som det alltid varit. Kanske som det ska vara.

Det vanliga gänget backar upp. Lars Halapi producerar, arrangerar och spelar det mesta. Peter Korhonen sköter stockarna, Thomas Axelsson basen och Robert Qwarforth tangenterna. Och som alla som hört Sophie, eller någon annan som använder studiomusikereliten förut vet, så kan de spela.

Att säga att allt är som vanligt är egentligen fel. Sophie tar ut svängarna rätt ordentligt musikaliskt sett. Variationen är större än någonsin. Fast oavsett förpackning, fart och benämning låter det ändå nästan likadant. People fyras av i racerfart. Men trots tempohöjningen håller sig Sophies sång kvar i samma viskande och återhållsamma tonläge. Det låter som om hon är inuti mikrofonen. I dina öron. Små bokstäver som viskas fram. Oavsett tempo.

Skivan är ett försök att bredda låtmaterialet. Men Sophie-soundet dominerar på gott och ont oavsett försök till variation. Den reggaedoftande avslutningen How It Feels känns som O'Boy-rasta bryggd på baktakt. Mer fusk än äkta kakao, men inte alls illasmakande.

Det kan naturligtvis inte bli riktigt dåligt när det är så här rutinerat folk med i bilden. Möjligtvis lite ospännande, men aldrig dåligt. Bortsett från titelspåret finns det just inga låtar som framkallar skalpellreflexen. Men Sing and Dance är alldeles för mycket dansband för att det ska kännas angeläget. Sophie förvandlas från en svensk kvinnlig motsvarighet till Leonard Cohen till en korsning av Chris Rea och Mark Knopfler, när de var på sitt sämsta humör musikaliskt sett.

Fast som tur är finns det andra låtar och detaljer att glädja sig åt istället. Flöjten i Going Home som låter så mycket 70-tal att det är löjligt. Lika snygg som blåset i People eller pianot i Moonlight.

Skivans absoluta höjdpunkt är Once. En duett med Freddie Wadling. Deras röster kompletterar varandra på ett fullkomligt makalöst sätt. Här kommer Lars Halapis känsla för producerande till sin fulla rätt. Ljudet är kristallklart och kontrastrikt som en månbelyst, molnfri vinternatt. Sången är krispigt klar och det låter som om de sjunger bara för dig, eller snarare för varandra och du får tjuvlyssna när de yppar sina hjärtans innersta hemligheter och farhågor.

Tre och en halv minut musikalisk magi.

Då lyssnar jag på vad Sophie vill säga. För övrigt flyter orden förbi och låtarna slinker ner utan att man reflekterar något vidare över det. Det värmer skönt en stund. Precis vad man behöver ibland.

Precis som varm choklad.

Patrik Ekelöf

Publicerad: 2002-01-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-04 13:28

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1252

20 kommentarer

Bra skiva, skulle nog också ge den en sjua.

Anonym Oregistrerad 2002-01-09 00:34
 

tyvärr, jag drack en kopp choklad i natt och det smakade inte alls lika bra som denna. det var gott och värmde för stunden men det var pretty much it. det finns mer att hämta på den här skivan. om man lär sig att lyssna.

Andy Oregistrerad 2002-01-09 03:14
 

Faktum är att jag inte skulle ge den en sjua. Den är mer värd en sexa. Trodde att jag hade ändrat det – olycksfall i arbetet – men nu är det rätt. (För nytillkomna läsare kan det klargöras att betygsmätaren ursprunligen av misstag stod på en 7:a)

Patrik Ekelöf Oregistrerad 2002-01-09 08:22
 

om du låter den växa kommer den vara värd typ en åtta eller så. tro mig.

Andy Oregistrerad 2002-01-09 08:55
 

Chris Rea???

mange Oregistrerad 2002-01-09 09:50
 

>mange: ja, jag tycker att Sophies sång känns som en korsning av Leonard Cohen och Chris Rea, fast i viskande tappning.

Patrik Ekelöf Oregistrerad 2002-01-09 10:10
 

Väldigt vad omslagen till Sophie Zelmanis och Stina Nordenstams nya skivor är lika…

Gulbur Oregistrerad 2002-01-09 15:24
 

eee….nä..

Gustaf Oregistrerad 2002-01-09 19:42
 

Hrrrmmm…precis…nä…

Mike Oregistrerad 2002-01-09 21:58
 

Jodå visst finns det likheter. Det är nästan en trend på gång…

inget hål alls Oregistrerad 2002-01-09 22:24
 

e…nä…

stinas e ett fotografiskt mästerverk..verkligen vackert….detta e ju bara paint-blö….

Gustaf Oregistrerad 2002-01-09 22:51
 

Omslagsregel nr 1: Om det är en kvinnlig solosångare. Visa hennes ansikte på omslaget. Stämmer alltid!!!

Filifjonkan Oregistrerad 2002-01-11 08:41
 

filifjonkan: hmm. jo. men nu är det väl så att det finns ganska många artister som visar sitt ansikte på omslaget, oavsett kön och genre? eller har jag helt missuppfattat allt?

tycker förresten inte att omslaget är särskilt likt stina nordenstams senaste omslag.

armitage Oregistrerad 2002-01-11 09:53
 

På åtminstone sex av Joni Mitchells skivomslag syns inte hennes ansikte. Men jag tror att jag hajar din poäng, filifjonkan. Man måste vara snygg också.

Peteer H Oregistrerad 2002-01-11 16:09
 

En sexa var ett lågt betyg på denna skiva. Sophie blir bättre för varje skiva hon gör och den här är underbar. Mark Knopfler ? Ehh, hade du hörselskydd på dig? Ok, allt är inte guld på skivan men mycket glimmar som diamanter.

Duetten påminner lite om Walkabouts. Hon är också lik Ani diFranco på några låtar. Men i särklass mest framträdande referensen är ju Cohen. Lyssna på Tindersticks och Tomas Andersson Wij också. Tack för mig.

Gullöga Oregistrerad 2002-01-12 23:55
 

sing and dance är som en ”best of sophie”… visst känns det mesta igen, men vad gör det? hon gör ju det hon är bra på!!! hoppas hon aldrig får för sig att lyssna på alla experter som skriker efter nya tongångar… Underbart är ordet.

mr mago Oregistrerad 2002-01-16 12:32
 

ville bara säga att du beskrev ”once” väldigt bra. de sjunger bara för varandra och man får chansen att tjuvlyssna. den är nästan för vacker. olidlig. på ett bra sätt.

emma Oregistrerad 2002-03-20 16:42
 

Tack!

Patrik Ekelöf Oregistrerad 2002-03-20 21:48
 

sophie är underbar

angelina Oregistrerad 2003-03-18 11:51
 

bara 6? herregud.. oh dear sätter man ju på direkt när man kommer hem efter en misslyckad kväll ute… man blir ju lite småkåt av hennes röst dessutom =)

palm Oregistrerad 2003-08-15 23:38
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig