dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Ghostface Killah: Bulletproof Wallets
Bulletproof Wallets (CD) Ghostface Killah
2001
Epic/Sony
6/10

Oväntat ovanligt

Wu-Tang-klanens alla släpp skulle utan problem kunna vara en egen Jeopardy-kategori. Börjar man sedan blanda in alla klanmedlemmar som inte tillhör den inre cirkeln är vi uppe i två kategorier. Även om de på många sätt låtit lika varandra är det några solosläpp som varit snäppet vassare än de övriga. Dit räknar jag Method Mans Tical, Ol’ Dirty Bastards Nigga Please, RZAs RZA as Bobby Digital och Killah Priests Heavy Mental. Och så Ghostface Killahs debut Iron Man.

När Ghostface Killah nu släpper sin tredje skiva väntar jag mig ungefär det vanliga. Och rätt mycket är sig likt. En stor del av klanen gästar. RZA har producerat fem spår. C.R.E.A.M. nämns. Hemvant och trevligt.

Därför blir jag milt förvånad när introt drar igång. Smäktande stråkar. Inte skräckfilmsstråkar utan romantisk komedi-stråkar. När sedan första riktiga låten Never Be The Same Again sparkar loss med sin malande, hårdslående rytm tror jag att Wu-ordningen är återställd. Det låter Wu som jag väntar mig att Wu ska göra.

Men Never Be The Same Again tillhör faktiskt undantagen på Bulletproof Wallets. På Theodore får Ghostface Killah hjälp av Trife och Twiz att skapa riktigt somrigt jeepgung. Komplett med ett Mary Jane Girls-beat.

Det finns till och med spår som smakar mer sött än salt. Ghost Showers är en snygg duell mellan Public Enemy-industriljuden i verserna och den gulliga refrängen.

Teddy Skit är det närmaste Wu-Tang Clan kommit en rak gitarrpoplåt, glädjande nog en av RZA:s produktioner. Korta Love Session” är mer klassisk Muscle Shoals-soul än hiphop. Love Session med Ruff Endz på gästsång är sommarsoul. Strawberry skulle kunna vara ett spår på M.O.P.s senaste album.

Men visst finns det gamla, hederliga Wu-vibbar också. Förutom Never Be The Same Again låter det Wu om Flowers, med gästerna Method Man, Raekwon, Superb och riktigt hemsk stämsång, Walking Through Darkness, med ständige Wu-sidekicken Takitha och The Hilton.

Kort sagt är Bulletproof Wallets en trevlig hiphopskiva, som bjuder på ovanligt mycket variation för att vara en Wu-skiva. Skivan klockar in på gammalt klassiskt popmanér, under 47 minuter. Det gör att det finns få stendöda transportpartier. Men samtidigt skiner de riktigt stora låtarna med sin frånvaro.

Men för alla som inte kan få nog av Wu-Tang Clan är Bulletproof Wallets ett riktigt bra köp.

Och för alla som gillar bra hiphop, men som tröttnat på Wu-Tang Clan. Eller i alla fall deras vanliga stil.

Ola Andersson

Publicerad: 2001-12-06 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-19 18:50

Kategori: Recension | Recension: #1207

2 kommentarer

Ey what the dilli yo?

Att bland de klassiska solosläppen glömma/strunta i ODB:s Brooklyn Zoo, GZA:s Liquid Swords och framför allt ett av de album som för många kommer tvåa i klanens hela produktion, Raekwons Only built 4 cuban linx verkar märkligt. Eller tycker du verkligen att Killah Priest är bättre än Raes första?

Wu, wu, wu, wu…

Emil Oregistrerad 2001-12-10 13:09
 

Japp, visste väl att jag hade glömt någon. ”Only Built 4 Cyban Linx” hör dit. Jag höll på att lägga till ”Liquid Swords”, men den kom inte med därför att jag är lite kluven inför den. Ena stunden älskar jag den, andra stunden tycker jag den är lite småtrist. Fast ”B.I.B.L.E.” knäcker det mesta Wu gjort.

Vad gäller ODB. Tja, det är faktiskt bara ”Nigga Please” jag verkligen gillar.

Ola, dagensskiva.com Oregistrerad 2001-12-10 15:41
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig