Recension
- Fever (CD) Kylie Minogue
- 2001
- EMI
En popprinsessas återkomst
Lyssna
Externa länkar
- Kylie.com
- Den officiella sajten.
- Kylie.co.uk
- Den bästa inofficiella sajten.
Rick Astley, Brother Beyond, Mel & Kim, Donna Summer, Bananarama, Dead or Alive, Hazell Dean, Debbie Harry, Sinitta, Laura Branigan, Sigue Sigue Sputnik. Artister som alla tog hjälp av producentteamet Stock, Aitken & Waterman, som under några år i slutet av åttiotalet dominerade listorna på samma sätt som Motown-producenterna Holland-Dozier-Holland gjort 25 år tidigare.
Men störst av dem alla var Kylie Minogue, den tvärhandshöga såpaskådisen från Australien. Deras primadonna. Deras Diana Ross. Och i min bok en av världens koolaste människor. En av de artister jag är på förnamnsbasis med.
Inför den här recensionen plockade jag fram Kylies första hitsamling, den med alla Stock, Aitken & Waterman-låtarna. Trots att jag inte lyssnat på den på säkert fem år kunde jag sjunga med i varenda låt. En rejäl dos nostalgi, men framförallt en samling odödliga poplåtar som motstått tidens tand förvånansvärt bra. Efter tio år. Det trodde jag inte.
Nittiotalet blev, precis som för kollegan Madonna, inte samma framgångssaga. Hoppande mellan stilar och samarbeten med alltifrån Brothers In Rhythm, The Grid och Pet Shop Boys till Nick Cave och såsrockarna Manic Street Preachers fick olyckskorparna att kraxa. Men likt Madonna klarade hon alltid av att resa sig på nio.
Likt Madonna hade Kylie blivit så mycket större än sin musik.
Spinning Around, en av de bästa låtarna från år 2000, blev en nytändning. Men det var inte förrän singeln Can’t Get You Out Of My Head som Kylie nådde upp till samma nivåer som för sisådär tolv år sedan. Och faktiskt ännu högre. Can’t Get You Out Of My Head har blivit Kylies största hit. Någonsin. Och i England lyckades hon toppa såväl singellistan som albumlistan på samma gång. Och Fever känns faktiskt som ännu en nytändning.
Förutom partypärlan Can’t Get You Out Of My Head finns här flera diskodängor i samma svängiga skola som Spinning Around. Love At First Sight kommer att höja temperaturen när snön ligger djup på taken. Dancefloor och Love Affair är Ibizahouse av bästa klass.
Men här finns också blå stunder. Vemodet i Fragile, In Your Eyes och Your Love påminner om Everything But The Girls magiska Missing.
Så långt är Fever hur bra som helst. Men tyvärr finns det lite för många bleka spår. More More More och Burning Up borde förvisats till b-sidor. Roligast av de tråkigare spåren är Give It To Me som låter som en blåkopia av Basement Jaxx:s Red Alert. Men originalet är många gånger bättre.
Sammantaget är Fever Kylies bästa platta på väldigt länge. En platta som just nu gör mig glad. Men jag tror inte att jag kommer att dansa till den här plattan om tio år.
Fast jag har haft fel förr.
Publicerad: 2001-10-14 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-17 23:26
12 kommentarer
Hur fan kan Kylie få en 6 när kents skiva verkligen får en 5…helt otroligt…men men
#
Kylie är ju en tönt produkt. Usch!
#
kylie har gjort en bra sak någonsin. det var när hon gjorde duetten Where The Wild Roses Grow med Nick Cave. Helt magisk låt. Sån här mainstream-musik spyr jag på…
#
Mmmmm… Och sen fick ju ”Where The Wild Roses Grow” ungefär lika mycket snurrtid på MTV och reklamradio som typ allt Nick Cave nånsin spelat in. På tal om mainstream.
#
Kylie är kool..och det svänger ju verkligen, det går ej att förneka..
#
inte hennes fan men ”in your eyes” är verkligen bra,
#
hur mycket produkt Kylie än är, så har hon fan klass till skillnad från vissa andra. britney spears t.ex.
älskar Kylie.
#
lyssna på låten fever på det här albumet, kanonbra poplåt. mera sånt.
#
Betyget var i snålaste laget. Så här ett år senare skulle jag ge en sjua istället för en sexa.
#
Ja, det skulle du. Kylie är allt bra.
#
where the wild roses grow
#
kylie absolut bästa skiva. jag skulle gett den 8/10.
#
Kommentera eller pinga (trackback).