Isolation Years från Umeå är en ny bekantskap för mig. Bandet består av bröderna Anton och Daniel Berglund, Mats Hammarström, Jakob Moström och Jakob Nyström, alla med rötter i Umeå-trakten. Bröderna Berglund känns igen från Abhinanda och Daniel har dessutom trummat i Komeda. Isolation Years är dock lite mer nedtonade.

Bandet blandar och ger på ett sätt som får mig att bli lätt vilsen när jag ska försöka likna dem med något. Ibland påminner de om Wannadies som de lät när de debuterade. Ibland känner jag drag av This Perfect Day. I grunden påminner de mycket om brittiska lågmälda band som Travis och Coldplay. Men det vilar också något lätt amerikanskt över skivan. Dessutom får jag ibland en känsla av psykedelika à la The Soundtrack of Our Lives.

Skivan är väldigt hemvävd och har en sympatisk känsla över sig. Den har sin grund i stabilt komp och framträdande gitarrer. Ofta kryddas låtarna av snyggt arrangerat blås, en orgel som pockar på uppmärksamhet, eller som i de lugnare låtarna, en såg. Framträdande är också oerhört snygga slide-gitarrer, som gitarristen i Coldplay skulle uppskatta. Dragspel finns också med. Det är därför ganska spännande att lyssna på det här albumet.

”Inland Traveller” har vuxit för varje lyssning. Låtarna håller hög klass och produktionen känns utmärkt. Detaljerna lyfter verkligen låtarna. Det nästan frireligiösa blåset i låtar som ”Talkin' Backward Masking Blues” och ”New Start” framkallar små rysningar längs med ryggraden, precis som de underbara gitarrerna i ”Light the Torch”. Helheten är stark och jag hittar inte någon låt som inte håller måttet.

Här finns singer/songwriter-låtar. Popdängor. Melankoliska drag. Allt gjort med bra känsla. Detaljerna lyfter albumet och Isolation Years över mängden av melankoliska popband.

Jag hoppas att få fortsätta lära känna det här bandet. Det finns saker jag saknar hos Kristofer Åström och Songs of Soil. Saker jag haft svårt att definiera. Isolation Years har de här sakerna. Kanske är det låtarna. Kanske är det detaljerna. Helheten imponerar i alla fall.

Undrar varför inte något svenskt skivbolag nappat?