Recension

- Inland Traveller (CD) Isolation Years
- 2001
- Stickman Records
Ännu ett bra band ifrån norr
Lyssna
Externa länkar
- Stickman Records
- Bandets skivbolag har lite info
- Isolation Years
- Bandets egen webb
Isolation Years från Umeå är en ny bekantskap för mig. Bandet består av bröderna Anton och Daniel Berglund, Mats Hammarström, Jakob Moström och Jakob Nyström, alla med rötter i Umeå-trakten. Bröderna Berglund känns igen från Abhinanda och Daniel har dessutom trummat i Komeda. Isolation Years är dock lite mer nedtonade.
Bandet blandar och ger på ett sätt som får mig att bli lätt vilsen när jag ska försöka likna dem med något. Ibland påminner de om Wannadies som de lät när de debuterade. Ibland känner jag drag av This Perfect Day. I grunden påminner de mycket om brittiska lågmälda band som Travis och Coldplay. Men det vilar också något lätt amerikanskt över skivan. Dessutom får jag ibland en känsla av psykedelika à la The Soundtrack of Our Lives.
Skivan är väldigt hemvävd och har en sympatisk känsla över sig. Den har sin grund i stabilt komp och framträdande gitarrer. Ofta kryddas låtarna av snyggt arrangerat blås, en orgel som pockar på uppmärksamhet, eller som i de lugnare låtarna, en såg. Framträdande är också oerhört snygga slide-gitarrer, som gitarristen i Coldplay skulle uppskatta. Dragspel finns också med. Det är därför ganska spännande att lyssna på det här albumet.
”Inland Traveller” har vuxit för varje lyssning. Låtarna håller hög klass och produktionen känns utmärkt. Detaljerna lyfter verkligen låtarna. Det nästan frireligiösa blåset i låtar som ”Talkin' Backward Masking Blues” och ”New Start” framkallar små rysningar längs med ryggraden, precis som de underbara gitarrerna i ”Light the Torch”. Helheten är stark och jag hittar inte någon låt som inte håller måttet.
Här finns singer/songwriter-låtar. Popdängor. Melankoliska drag. Allt gjort med bra känsla. Detaljerna lyfter albumet och Isolation Years över mängden av melankoliska popband.
Jag hoppas att få fortsätta lära känna det här bandet. Det finns saker jag saknar hos Kristofer Åström och Songs of Soil. Saker jag haft svårt att definiera. Isolation Years har de här sakerna. Kanske är det låtarna. Kanske är det detaljerna. Helheten imponerar i alla fall.
Undrar varför inte något svenskt skivbolag nappat?
Publicerad: 2001-09-19 00:00 / Uppdaterad: 2001-09-19 00:00
20 kommentarer
jag har varit kär i sångarens lillasyster. ha, det slår ni inte.
#
hur gick det med syrran då?
#
jag äter samma medicin som lillasyrran. slå det!
#
Om man varit kär i sångarens mormor.. det borde väl slå syrran va?
#
sluta ljuga, det är bara äkta stuff som gäller.
#
Isolation Years e grymma! Hoppas alla får en chans att se dom live, där dom e lika fantastiska!
#
dagensskiva – världens största
”nu-ska-vi-likna-det-här-bandet-vid-
något-annat-annars-blir-förvirrade”
-recensionssida.
#
Isolation Years är helt fantastiskt bra! bra live också. blev totalförälskad i dem denna sommar och sedan dess har jag längtat efter albumet… Köpköpköp
#
Men Tompa, jag tycker ändå isolation years låter lite som the maniac outsiders gjorde på deras EP ”battle of tomorrow”. Sedan kan man ju beskriva musiken som en blandning mellan the sonics eldiga tempo och strugglers grymma groove på ”temple of the plan”. Fast spår tre är väl ändå en tochankawood rip off från deras debutplatta ”sitting in the name dropper”?! Eller Tompa, vad säger du om jag säger att det låter väldigt mycket som stereohead?
#
Eh. Startracks har nappat. Fredrik har ingen koll.
#
Ingen bör ju missa Isolation Years på lördag i Sthlm på accelerator. Ojoj vad bra det kommer att bli!
#
Skönt att Startracks nappat. Med den info jag fick/såg på det tyska bolaget webb kunde jag inte skriva annat. Tack för att jag fick hjälp med kollen.
#
En underbar skiva och lika underbara är de live!
#
det är många som har varit kära i sångarens lillasyster skulle jag tro, och jag kan slå vad om att det gick rätt kasst för hobson med det ragget.
Isolation Years låter väl rätt mycket som Bonnie Prince Billy?!
#
lite Terry Hoax känsla ibland, vet inte om det är bra eller dåligt…
#
jag är ihop med sångarens lillasyster. for real. slå det.
#
jag tycker att mycket av deras material har både amerikanska och norrländska feelings.
dock kändes liknelsen med travis/coldplay som ett slag i ansiktet, en grov förnedring.
#
jävligt grym platta
#
jag har spelar volleyboll i aneby en gång.
#
svenska
#
Kommentera eller pinga (trackback).